thumb|Passare och vinkelhake är en vanligt förekommande frimurarsymbol, ibland inneslutande bokstaven G.Frimureri är en verksamhet som bedrivs av ordenssällskap som vill verka för medlemmarnas personliga utveckling till bättre människor.
Detta åstadkoms med hjälp av ritualer och upplevelser där man med hjälp av ett symbolladdat bildspråk och, i vissa system, med religiösa referenser bibringas råd och kunskap om hur man bör leva sitt liv. Vanligt är också att logerna bedriver hjälpverksamhet och stödjer kultur och forskning inom angelägna ämnen.
Till följd av de olika logernas och systemens karaktär finns ingen världsomspännande frimurerisk organisation, eftersom det inte vore möjligt. De flesta frimureriska system är endast till för män, men det finns även loger som endast accepterar kvinnor som medlemmar samt de som accepterar både män och kvinnor, så kallat samfrimureri.
Historia Uppkomst
Frimureriets historia kan till viss del sägas gå tillbaka till medeltiden, då katedraler och liknande byggnadsverk började byggas.Harry Lenhammar: Med murslev och svärd, 1986. David Stevenson: The Origins of Freemasonry: Scotland's Century, 1590-1710, Cambridge 1990Trevor Stewart: English Speculative Freemasonry: Some possible Origins, Themes and Developments. The Prestonian Lecture for 2004 i Ars Quatuor Coronatum 2004, London 2005
Under medeltiden var hantverkare tvungna att vara medlemmar i skrån eller gillen. Dessa skrån var lokala och hade monopol på sitt hantverk i sitt område och såg till att traditioner, lagar och regler efterföljdes.
De murare som uppförde enklare byggnader var därför bundna till en viss plats, stad eller dylikt, och kunde inte utan vidare ta sig mellan olika platser för att utöva sitt yrke. Förutom dem fanns det murmästare vars arbetsuppgifter mer liknade dagens arkitekter och byggmästare som inte var bundna av skråna till en plats utan som var fria att söka arbete där det gavs och som därför kom att kallas fria murare. Det var dessa som ritade och byggde katedraler, kloster och universitet. Dessa frimurare blev snabbt mycket yrkesskickliga till följd av sitt kringströvande som fortlöpande gav dem nya kunskaper om det senaste inom arkitektur och byggnadskonst. Detta ledde till att frimurare betroddes med till exempel arbetsledande befattningar vid katedralbyggen, eller ansvar för kyrkans konstruktion, byggnation och utsmyckning. Till sin hjälp hade de murare och murarlärlingar samt många olika hantverkare.
Loger Yrkesstoltheten bland frimurarna var hög och man försökte liksom alla yrkesgrupper bevara sina yrkeshemligheter inom kåren. Vid varje arbetsplats byggdes en hydda där arbetsledarna höll till och där arbetet planerades och leddes. Den engelska benämningen på denna hydda blev lodge, på svenska loge. I logen samlades även lärlingarna och det var bland annat i logen som de fick nya kunskaper inom murarkonsten, men även om livet i allmänhet. Eftersom man ville skydda sina kunskaper och eftersom det myllrade av arbetare vid ett katedralbygge utvecklades snart ritualer som syftade till att kontrollera att man var den man utgav sig för att vara och att man var behörig att ta del av de kunskaper som gavs. Endast män tilläts vara medlemmar i logerna, även om det fanns kvinnliga byggnadsarbetare.
Frimureriet byter skepnad: utveckling och spridning av spekulativt frimureri Då katedralbyggandet avtog under 1600-talet övergick frimureriet snart till att bli vad som idag kallas för spekulativt frimureri, delvis eftersom man tog in allt fler icke-hantverkare i logerna, och dessa snart kom att vara i majoritet. Denna utveckling inleddes i England och i Skottland och 1717 slöt sig fyra London-baserade loger samman och bildade The Grand Lodge. Frimureriet bytte karaktär och blev teoretiskt istället för att vara praktiskt inriktat. Logearbetet inriktades på att med hjälp av filosofiska och religiösa frågeställningar ge medlemmarna insikt om sig själva och att hitta sin plats i samtiden, med en gradvis ökad kunskap om livets mening. I detta arbete använde man sig av byggnadskonstens symbolik. Man inledde också ett omfattande hjälparbete där man med insamlade medel hjälpte samhällets utsatta.
Grunden för allt frimureri är de tre första graderna, från lärling över medbroder till mästare. På 1740-talet började man i Europa arbeta i många sorters tilläggsgrader, däribland så kallade skotska grader och riddargrader, något som blev mycket populärt och ledde till en mängd loger utan något egentligt system och struktur. De flesta av dessa loger avsomnade snart, men de som blev kvar konsoliderade sig allt mer och kom att forma basen för det moderna frimureriet. Dessa högre grader spred sig över världen, men systemen fick inte någon stabilare form förrän i mitten av 1700-talet och framåt.
Olika slags frimurare Konflikter av olika slag har förekommit mellan frimurarorganisationer. År 1751 grundades en rivaliserande storloge i London som kallade sig Ancients. Ancient Grand Lodge bestod inledningsvis av irländska frimurare som ansåg att Premier Grand Lodge (Moderns) var i färd med att avskaffa frimureriets kristna karaktär, ärvt från medeltiden. Premier Grand Lodge ansåg å sin sida från 1723 att frimureriet borde tjäna den religiösa toleransens sak, och vara öppet för alla män som tror på ett Högsta Väsende. Ancients arbetade i många grader, förutom de tre inledande även i Kungliga Valvets Orden, som de tillmätte stor vikt, medan Moderns motarbetade Kungliga Valvets grad. Med tiden närmade sig de båda organisationerna varandra. Moderns tillät bruket av Kungliga Valvets grad, om det skedde i kapitel utanför logerna, och Ancients började ta upp judiska män som frimurare. Det var dock inte förrän 1813 som det engelska frimureriet enades helt under namnet The United Grand Lodge of England.
Det slags frimureri som spreds från England till det europeiska fastlandet på 1720-talet hade nyligen öppnat sina medlemskriterier för alla män som tror på ett Högsta Väsende (humanitärt frimureri), men hade fortfarande kvar rituella drag av kristen karaktär från en tid med smalare medlemskriterier - drag som (enligt Neville Barker-Cryer) förefaller ha fortlevt i Nordengland längre än i Sydengland. I England avskaffades sådana drag först vid de två storlogernas förening 1813, men fortlevde på kontinenten. När de första franska logerna grundades på 1720-talet var de öppna för alla kristna män (vilket var sensationellt i ett land med våldsamma spänningar mellan hugenotter och katoliker, men ett smalare medlemskriterium än vad Moderns tillämpade). I Frankrike skedde under 1700-talet en motsvarande polarisering mellan de medlemmar som betonade frimureriets kristna inslag (kodifierat i systemet Riddare av Välgörenhet, beskrivet nedan) och de som betonade frimureriets toleranta karaktär (kodifierat i det franska systemet). Under napoleonkrigen skulle det bredare medlemskriteriet dock bli allenarådande. I det politiskt splittrade Tyskland, som hade många storloger, infördes de bredare medlemskriterierna stegvis 1846-1873, och de återstående tyska storloger som var exklusivt kristna införde besöksrättigheter åt frimurare från andra loger (oavsett religionstillhörighet) under 1840- och 1850-talet. Sedan denna tid står humanitära och kristna regelmässiga frimurarordnar vanligtvis i förbindelse med varandra.
Ett förbud mot att diskutera politiska frågor och trossamfundsskiljande frågor i frimurarloger förekommer sedan länge (troligtvis sedan 1640-talet, med säkerhet sedan 1723). Tro på ett Högsta Väsende är ett medlemskriterium sedan evärdlig tid (före 1723 närmare bestämt den heliga Treenigheten), och i de gamla frimurarlogerna ligger antingen en Bibel eller en annan helig skrift uppslagen under öppnad loge. När den Franska Stororienten år 1877, som då stod i förbindelse med de flesta av världens regelmässiga storloger, fattade beslutet att ersätta helig skrift med storlogens stadgar, öppna upp medlemskapet för ateister och tillåta samtal om politik i loge, bröt de regelmässiga storlogerna med Franska Stororienten. Ett antal storloger i medelhavsvärlden och Latinamerika behöll däremot förbindelsen med Franska Stororienten och tog efter dess tre särskiljande kännetecken. Följden blev framväxten av ett parallellt med de regelmässiga frimurarordnarna existerande s.k. adogmatiskt frimureri, som bl.a. har utmärkt sig för antiklerikalism, och ådragit den romersk-katolska kyrkans kritik mot allt slags frimureri, såväl det adogmatiska som det regelmässiga.
I Frankrike hade detta som följd att frimurare som ville utöva regelmässigt frimureri och stå i förbindelse med regelmässiga storloger hindrades från detta. Två franska storloger grundades 1879 resp. 1894 i förhoppningen att bli erkända av regelmässiga storloger utomlands, men misslyckades i detta syfte. En loge, Libre Penseurs, underställd den förstnämnda av dessa storloger, lät recipiera Maria Deraimes 1882. Tillsammans med Georges Martin lät hon grunda en frimurarloge som upptog både manliga och kvinnliga medlemmar, och ur denna grundades Samfrimurarorden 1893 (Se: Samfrimureri). Samfrimurarordnarna står inte i förbindelse med de regelmässiga storlogerna.
Förbud mot och förföljelse av frimureriet Totalitära regimer har anklagat frimureriet för att vara revolutionärt. Socialistiska, kommunistiska, fascistiska, nazistiska och islamistiska regimer har förbjudit det. Det blev förbjudet i Hitlers Tyskland samt de länder tredje riket kontrollerade, Mussolinis Italien, de Riveras och Francos Spanien, Pinochets Chile, Salazars Portugal, Husseins Irak, Khomeinis Iran och av ledarna i Sovjetunionen. I Tyskland ansåg Hitler att frimurarna arbetade i maskopi med judarna, och nazisterna ansåg att frimureriet måste förintas på grund av dess regler om ”humanism, tolerans och liberalism”. Frimurare blev därför arresterade, fängslade och dödade i förintelsen, och det uppskattas att 80 000-200 000 avrättades. När Mussolini tagit makten i Italien förklarades frimurare vara förrädare till fascismen. 1925 skrev stormästaren för Grande Oriente d'Italia, en frimurarorden, ett öppet brev till diktatorn där fascismen förkastades och demokratin försvarades. Efter det arresterades han och hundratals andra frimurare och skickades i exil. Under de största utrensningarna av frimurare 1925-1927 länsades kända frimurares bostäder och minst 100 dödades. I Iran förbjöds frimureriet efter den iranska revolutionen och mer än 200 frimurare avrättades och många fick fly från landet.
Frimuraresystem De tre första graderna I äldre svensk litteratur kan uttrycket det engelska systemet förekomma om de tre första graderna (lärling, gesäll/medbroder och mästare), men dessa, som i den engelskspråkiga världen kallas för the Craft, "hantverket", utgör inte ett system bland många andra, och uttrycket det engelska systemet är okänt och oanvänt av brittiska frimurare. Inte heller är engelska frimurare förbjudna att inträda i ytterligare grader, utan är fria att erhålla ytterligare ett drygt hundratal grader i andra avhängiga organisationer av skiftande art, om de så skulle önska.
De tre första graderna utgör, i hela världen och i alla frimurarsystem, medlemskriterier för att inträda i de frimurarsystem som följer på de tre första graderna. Dessa tre grader är alltså den gemensamma nämnaren för allt frimureri. I delar av den engelskspråkiga och franskspråkiga världen kallas de för "blå grader", och i områden där språk tillhöriga den romanska språkgruppen talas förekommer beteckningen "symboliska grader", men i Skandinavien kallas de för "johannesgrader". Den förenade engelska storlogen (United Grand Lodge of England) betraktar endast dessa tre grader som "rent, uråldrigt frimureri" (pure, ancient masonry), ett synsätt känt sedan grundandet av UGLE 1813.