thumb|right|Emmeline Pankhurst (c. 1913).
Emmeline Pankhurst, född Goulden den 15 juli 1858 i Manchester, död 14 juni 1928 i London, var en brittisk politisk aktivist och ledare för suffragettrörelsen som kämpade för kvinnors rösträtt. Fastän hon erhöll mycket kritik för sina militanta metoder, erkänns hennes arbete som avgörande för att kvinnlig rösträtt kom att införas i Storbritannien.
Pankhurst föddes och växte upp i Manchester. Hennes föräldrar var politiskt aktiva och hon introducerades i tidiga år till rörelsen för kvinnors rösträtt. Fastän hennes föräldrar uppmuntrade henne att förbereda sig för ett liv som maka och mor, gick hon i École Normale de Neuilly i Paris. År 1878 gifte hon sig med Richard Pankhurst, en advokat som var känd för att stödja rösträtt för kvinnor. De fick fem barn under de kommande tio åren. Han stödde också hennes aktiviteter utanför hemmet och hon blev snabbt involverad i Women’s Franchise League, som förespråkade rösträtt för kvinnor. När den organisationen splittrades gick hon med i det vänsterinriktade Independent Labour Party på grund av sin vänskap med socialisten Keir Hardie. Hon arbetade också som ledamot av en fattigvårdsstyrelse och förskräcktes av de stränga förhållandena i arbetshusen i Manchester.
Efter att hennes make dött 1898, grundade Pankhurst en organisation för kamp för kvinnlig rösträtt, med enbart kvinnor som medlemmar och inriktad på "handlingar, inte ord" ("deeds, not words").E. Pankhurst 1914, s. 38. Tillsammans med bland andra sina döttrar Christabel och Sylvia, bildade Emmeline Pankhurst Women’s Social and Political Union (WSPU) 10 oktober 1903. WSPU ställde sig vid sidan av – och ofta i opposition mot – politiska partier. Gruppen blev snabbt ökänd när dess medlemmar krossade fönster och attackerade poliser. Pankhurst, hennes döttrar och andra WSPU-aktivister dömdes till upprepade fängelsestraff, där de genomförde hungerstrejker för att säkra bättre villkor. Då Pankhursts äldsta dotter Christabel tog ledningen för WSPU, växte motsättningen mellan gruppen och regeringen. Med tiden blev mordbrand en vanlig taktik bland WSPU:s medlemmar och mer måttfulla organisationer tog avstånd från familjen Pankhurst. År 1913 lämnade flera framträdande personer WSPU, däribland Pankhursts döttrar Adela och Sylvia. Familjesprickan läktes aldrig.
När första världskriget inleddes krävde Pankhurst och Christabel ett omedelbart stopp för militant rösträttsaktivism, för att stödja den brittiska regeringen mot den "tyska faran".Citerad i Purvis 2002, s. 270. De uppmanade kvinnor att hjälpa till i industriproduktionen och uppmuntrade unga män att gå ut i krig. År 1917 omskapade Pankhurst WSPU till The Women’s Party, som syftade till att främja kvinnors jämlikhet i det offentliga livet, och 1918 gavs kvinnor över 30 års ålder rösträtt. Under hennes senare år blev hon orolig för vad hon uppfattade som hotet från bolsjevismen, och missnöjd med de politiska alternativen gick hon med i Konservativa partiet. Hon dog 1928 och hedrades två år senare med en staty i Victoria Tower Gardens.
Biografi
Familj och födelse thumb|right|Pankhurst kände en anknytning till stormningen av Bastiljen, avbildad här på en målning från 1789 av Jean-Pierre-Louis-Laurent Houel, eftersom hon trodde att hennes födelsedag var den 14 juli. Emmeline Goulden föddes den 15 juli 1858 i Manchesterförorten Moss Side.Födelseindexen anger hennes namn som Emiline Goulden, men hon tycks aldrig ha använt den stavningen. Fastän hennes födelsecertifikat anger något annat, ansåg hon att hennes födelse skedde en dag tidigare, på Frankrikes nationaldag. De flesta biografier – däribland de som skrevs av hennes döttrar – upprepade detta påstående. Hon kände en släktskap med de kvinnliga revolutionärer som stormade Bastiljen och sade 1908: "Jag har alltid tänkt att det faktum att jag föddes på den dagen hade någon sorts inflytande över mitt liv.""I have always thought that the fact that I was born on that day had some kind of influence over my life." Citerat i Purvis 2002, s. 9. Redaktörens översättning. Anledningen till skiljaktigheten är fortfarande oklar. Purvis 2002, s. 9, Bartley, s. 15–16. Purvis föreslår flera möjliga anledningar till förvirringen. Hon noterar också att namnet stavas "Emiline" på certifikatet.
Den familj som Emmeline Goulden föddes in i hade genomsyrats av politisk agitation i generationer. Hennes mor, Sophia Jane Craine, härstammade från Isle of Man, och räknade bland sina förfäder män som anklagats för social oro och förtal.Bartley, s. 16, Liddington och Norris, s. 74. Emmeline Gouldens arv från Isle of Man var en möjlig källa till hennes politiska medvetenhet, särskilt som Isle of Man var det första landet som gav kvinnor rösträtt i nationella val, år 1881.Bartley, s. 16–18. Hennes far, Robert Goulden, kom från en anspråkslös handelsfamilj i Manchester med sin egen bakgrund av politisk aktivitet. Hans mor arbetade med Anti-Corn Law League, och Emmeline Gouldens farfar var närvarande vid Peterloomassakern då kavalleri anföll och skingrade en folkmassa som krävde parlamentsreform.Bartley, s. 18–19; Purvis 2002, s. 9; Phillips, s. 145.
Deras första son dog vid två års ålder, men Emmeline Gouldens föräldrar fick ytterligare tio barn och Emmeline var den äldsta bland fem döttrar. Kort efter hennes födelse flyttade familjen till Seedley, i utkanten av Salford, där hennes far hade medverkat till att bilda ett litet företag. Robert Goulden var aktiv i lokalpolitiken, och satt i flera år i kommunfullmäktige i Salford. Han var också en entusiastisk anhängare av teaterorganisationer, däribland Manchester Athenaeum och Dramatic Reading Society. Han ägde en teater i Salford i flera år, där han spelade huvudrollerna i flera pjäser av William Shakespeare. Emmeline Goulden fångade upp en uppskattning för drama och teater från sin far, och kom senare att använda denna i sin aktivism.Bartley, s. 20–21; Pugh, s. 7.
Barndom Familjen Goulden inkluderade sina barn i social aktivism. Som en del av rörelsen för att avskaffa slaveriet i USA, välkomnade Robert Goulden den amerikanska abolitionisten Henry Ward Beecher när han besökte Manchester. Sophia Jane Goulden använde romanen Onkel Toms stuga – skriven av Beechers syster, Harriet Beecher Stowe – som regelbunden källa till godnattsagor för deras söner och döttrar. I sin självbiografi My Own Story (1914) åminner sig Emmeline Goulden ett besök på en basar i unga år för att samla in pengar till nyligen frigivna slavar från USA.E. Pankhurst 1914, s. 1–2, Bartley, s. 20–21, Purvis 2002, s. 10.
Emmeline Goulden började läsa böcker när hon var mycket liten – enligt en källa vid tre års ålder.Purvis 2002, s. 9. I sin självbiografi skrev Pankhurst på s. 3: "Jag minns ingen tid då jag inte kunde läsa." Hon läste Odyséen vid nio års ålder, och uppskattade John Bunyans verk, särskilt hans berättelse Kristens resa (1678).E. Pankhurst 1914, s. 3. En annan av hennes favoritböcker var Thomas Carlyles avhandling i tre band The French Revolution: A History. Hon sade senare att verket "under hela mitt liv fortsatte att vara en inspirationskälla".
miniatyr|stående|Rösträttsaktivisten Lydia Becker hade tidigt politiskt inflytande på Pankhurst.Purvis 2002, s. 20.
Trots hennes ivriga konsumtion av böcker gavs Emmeline Goulden inte de utbildningsförmåner som hennes bröder åtnjöt. Deras föräldrar tyckte att flickor mest behövde lära sig konsten att "göra hemmet trivsamt""making home attractive" och andra kunskaper som önskades av potentiella makar.E. Pankhurst 1914, s. 6. Hon tillägger: "It used to puzzle me to understand why I was under such a particular obligation to make home attractive to my brothers. We were on excellent terms of friendship, but it was never suggested to them as a duty that they make home attractive to me." Paret Goulden överlade omsorgsfullt om framtidsplaner för sina söners utbildning, men de förväntade sig att deras döttrar skulle gifta sig unga och undvika betalt arbete.Purvis 2002, s. 11, Bartley, s. 22–23. Fastän de stödde kvinnlig rösträtt och allmän förbättring av kvinnors ställning i samhället, trodde paret Goulden att deras döttrar var oförmögna att uppnå samma mål som deras bröder. När Emmeline Goulden en kväll låtsades sova då hennes far kom in i hennes sovrum hörda hon honom stanna till och säga till sig själv: "Vad synd att hon inte föddes till pojke."
Det var genom hennes föräldrars intresse för kvinnlig rösträtt som Emmeline Goulden först introducerades till ämnet. Hennes mor fick och läste rösträttstidningen Women's Suffrage Journal, och Emmeline Goulden blev fäst vid dess redaktör Lydia Becker. Vid fjorton års ålder återvände hon från skolan en dag och fann sin mor på väg till ett offentligt möte om kvinnors rösträtt. När hon fått reda på att Becker skulle hålla tal insisterade hon på att gå dit. Emmeline Goulden blev förtrollad av Beckers tal och skrev senare: "Jag lämnade mötet som medveten och inbiten rösträttsaktivist.""I left the meeting a conscious and confirmed suffragist." E. Pankhurst 1914, s. 9, Bartley, s. 22, Purvis 2002, s. 12. Redaktörens översättning.
Ett år senare anlände hon till Paris för att gå i École Normale de Neuilly. Skolan gav sina kvinnliga elever lektioner i kemi och bokföring, förutom traditionellt kvinnliga hantverk som broderi. Hennes rumskamrat var Noémie, dotter till Henri Rochefort, som hade blivit fängslad i Nya Kaledonien för sitt stöd till Pariskommunen. Flickorna berättade för varandra om sina föräldrars politiska bedrifter, och förblev goda vänner i åratal.E. Pankhurst 1914, s. 10, E.S. Pankhurst 1931, s. 54–55, Bartley, s. 23–25, Purvis 2002, s. 12–13. Emmeline Goulden tyckte så mycket om Noémie och skolan att hon kom tillbaka efter sin examen som "parlour boarder" (inneboende med eget rum) tillsammans med sin syster Mary. Noémie hade gift sig med en schweizisk målare och fann snabbt en lämplig fransk make åt sin engelska vän. När Robert Goulden vägrade betala hemgift för sin dotter, drog dock mannen tillbaka sitt erbjudande om giftermål och Emmeline Goulden åkte olycklig tillbaka till Manchester.Purvis 2002, s. 14, Bartley, s. 25, West, s. 245–246, C. Pankhurst, s. 17–18.
Giftermål och familj miniatyr|höger|upright|Richard Pankhurst väckte Emmeline Gouldens intresse första gången när hon fick syn på hans "vackra hand" som öppnade dörren till en vagn när han anlände vid ett offentligt möte år 1878.E.S. Pankhurst 1931, s. 55.
På hösten 1878, vid 20 års ålder, mötte Emmeline Goulden och började uppvakta Richard Pankhurst, en advokat (barrister) som hade förespråkat kvinnlig rösträtt – och andra frågor, däribland yttrandefrihet och skolreform – i åratal. Richard, som var 44 år gammal när de träffades, hade tidigare beslutat sig för att förbli ungkarl för att bättre tjäna allmänheten. Deras ömsesidiga tillgivenhet var stark, men parets lycka förminskades när hans mor dog följande år. Sophia Jane Goulden skällde ut sin dotter för att hon "kastade sig själv" på Richard,E.S. Pankhurst 1931, s. 56. och uppmanade henne utan framgång att visa sig mer reserverad. Emmeline föreslog för Richard att de skulle undvika de juridiska formaliteterna kring äktenskap genom att ingå en "fri förening". Han invände med motiveringen att hon skulle bli utesluten ur det politiska livet som ogift kvinna. Han noterade att hans kollega Elizabeth Wolstenholme Elmy hade mötts av socialt fördömande innan hon formaliserade sitt äktenskap med Ben Elmy. Emmeline Goulden höll med, och de gifte sig i Eccles den 18 december 1879.Purvis 2002, s. 15–17, Pugh, s. 19–24, E.S. Pankhurst 1931, s. 55–57, C. Pankhurst, s. 20–22, Bartley, s. 25–27.