IFK Norrköping, egentligen Idrottsföreningen Kamraterna Norrköping, i folkmun Peking, Snoka eller IFK, är en idrottsförening i Norrköping som bildades 29 maj 1897 som IFK-förening nummer 17 av en grupp pojkar vid Läroverket. Klubben har som mest haft 15 grenar på programmet samtidigt i verksamheten, bl.a. friidrott och ishockey samt brottning till häst.
IFK Norrköping utövar fotboll sedan starten, och är en av Sveriges mest anrika och framgångsrika fotbollsklubbar med 20 nationella titlar. IFK har blivit svenska mästare 13 gånger, vunnit Svenska cupen sex gånger samt vunnit Svenska Supercupen en gång. Storhetstiden varade från 1940-talet till 1960-talet då klubben vann Allsvenskan elva gånger och blev känd som Guldköping. I laget från den tiden ingick storspelare som Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Knut Nordahl, Torsten Lindberg, Bengt "Zamora" Nyholm, Birger "Bian" Rosengren och Georg "Åby" Ericson med flera.
Historia
1897–1910
IFK Norrköping grundades den 29 maj 1897 efter att två pojkar vid läroverket (numera De Geergymnasiet), Gunnar Nisbeth och John Uggla, läst ungdomstidningen Kamraten. I tidningen hade studenterna Louis Zettersten vid Norra Reals läroverk och Pehr Ehnemark vid Östermalms läroverk i Stockholm tagit initiativ till att bilda en nationell idrottsförening döpt efter tidningen. Notisen löd "UPPROP till alla Kamratens sportälskande gossar och flickor att bilda en idrottsförening"Linér, S. (1947). IFK Norrköping 1897-1947. Norrköping: AB Trycksaker, sid 7.. IFK Norrköping bildades som kamratförening nummer 17.
Det äldsta bevarade spåret av IFK Norrköping finns i IFK:s centralförenings årsbok från 1898 där Norrköpingskretsens första rapport nämner grundandet 1897, en kort förklaring om föreningens år med bland annat oenighet i styrelsen samt en förteckning över styrelse och medlemmar. I Föreningens första medlemslängd fanns totalt 25 medlemmar, varav 7 flickor och 18 pojkar. Föreningens första ordförande var Albrecht Lindström och föreningens första materialförvaltare Bernhard LekbergLinér, S. (1947). IFK Norrköping 1897-1947. Norrköping: AB Trycksaker, sid 11.. Föreningens verksamhet startade 1898 med skogspromenader, utflykter och skridskoåkning vilket blev föreningens paradgren under de första åren. I Kamratmästerskapen tog föreningens sekreterare Sven Billing ett silver i konståkning. Under de fem första åren föll IFK i glömska när tidigare medlemmar slutade skolan och flyttade iväg för militärtjänstgöring och yrkeskarriärer.
Den 11 maj 1902 samlades ett 30-tal andra unga män på "Absoluta Nykterhetscaféet" på Gamla Rådstugugatan 26 i Norrköping med målet att starta en ny kamratförening. Centralstyrelsen meddelade att Norrköpingskretsens nummer 17 fortfarande var tillgängligt om man ville ta över namnet och föreningen. Den nya gruppen ville egentligen ha nummer 10 som också var ledigt. Den nya gruppen tog över den tidigare föreningen. IFK:s nya styrelse innebar att Bernhard Carlberg blev föreningens andra ordförande genom tiderna.
1902 började föreningen spela fotboll, man spelade på flera olika planer runt om i staden men främst på Getängen och i Folkparken, spelet leddes av föreningens vice sekreterare Robert Sundqvist. Matchpremiär skedde mot Läroverket och spelplatsen var Militärskolans gård. Det blev förlust med 1–2. Fotbollen tog riktig fart när Idrottsparken kom till 1903. ställde man upp i några av de nationella tävlingarna. I Kamratmästerskapen vann man guld. I Svenska Bollspelsförbundets tävlingsserie Klass 1 utgick man efter halva serien. I Svenska mästerskapet besegrade man inledningsvis IFK Eskilstuna med 4–1 och åkte sedan ut mot blivande mästarna Örgryte IS på bortaplan i åttondelsfinal. I Norrköpingsserien klass 1 slutade man på andra plats på inbördes möten efter Norrköpings BK men med seriens bästa målskillnad på 18–2. 1905 vann klubben Norrköpingsserien. 1908 spelade man "Östgötaserien" mot Sleipner och förlorade en match och kryssade den andra. 1909 vann IFK Östgötaserien mot Sleipner. 1909 spelades också det första distriktsmästerskapet i Östergötland. IFK Norrköping vann efter att ha besegrat IK Sleipner med 8–1 i finalen. I Svenska mästerskapet i cupform nådde man som längst till semifinal 1909.
1910-talet 1910 var IFK Norrköping med som deltagare när svenska serien grundades, föregångaren till Allsvenskan. Bland övriga klubbar fanns bland andra Örgryte IS, IFK Göteborg och AIK. IFK Norrköping slutade på fjärde plats av åtta lag. IFK Norrköping vann distriktsmästerskapen varje år från starten 1909 till 1919.
1920-talet Åren innan Allvenskan grundades skaffade IFK sina första tränare, först Harry Butterworth 1921. Ett ex-fotbollsproffs, möjligen samme Harry Butterworth som fäktade i OS i Stockholm 1912 och som året innan tränat Hammarby IF. Han ersattes efter ett år av ungraren Imre Schlosser, som spelat i Ungerska landslaget och klubben MTK Budapest FC.
1924–1925 spelades den första upplagan av Allsvenskan. IFK slutade på åttonde plats av tolv lag, en poäng efter stadsrivalerna IK Sleipner. Året efter slutade IFK sexa, två poäng och placeringar före Sleipner. Det var enda gången under 1920- och 1930-talen som IFK kom före Sleipner i seriespelet. Lagets enda riktiga stjärna hette Torsten Johansson och kom senare att betyda mycket för IFK både som både spelare och ledare. De största förlusterna IFK haft i Allsvenskan kom 1928 mot Örgryte IS och 1929 mot Helsingborg IF. Både matcherna slutade 11–0.
1930-talet 1929–1930 slutade IFK på elfte plats och degraderades till Division 2. IFK Norrköping slutade i toppen av tabellen under flera år men lyckades inte ta sig upp i seriesystemet igen. Det blev fem säsonger i division 2 innan man återvände till allsvenskan genom att vinna kvalet mot Brage (sammanlagt 4–2) 1934–1935. Klubbens största vinst genom tiderna kom 1931 i en 12–0-seger mot IFK Kumla. Under åren i division 2 spelades två Norrköpingsderbyn då Sleipner hade en kort sejour i samma serie 1933–1934.
Det blev bara två säsonger i Allsvenskan innan klubben åkte ur igen 1936–1937. Påföljande säsong slutade IFK tvåa i division 2, samtidig som Sleipner vann Allsvenskan och blev svenska mästare. 1939–1940 vann man division 2 och kvalet mot Reymersholms IK med sammanlagt 7–5. Årtiondet slutade med att den tidigare spelaren Torsten Johansson togs in i klubbens styrelse. 1939 åkte han tillsammans med Carl Elis "Nalle" Halldén till Emmaboda och värvade bröderna Erik ”Mulle” Holmqvist och Oskar ”Masse” Holmqvist.
1940-talet miniatyr|Storhetstidens IFK Norrköping, inför den allsvenska säsongen 1944–45 den 2 augusti 1944. Laget, som tog fyra raka guld. 1940–1941 slutade IFK sjua i Allsvenskan. Sleipner slutade tolva och sist. Det var första gången på femton år som IFK placerade sig före Sleipner.
1942 värvade IFK den ungerska tränaren Lajos Czeizler som tränare. Han hade fått sin taktiska skolning av den engelska tränaren Jimmy Hogan i MTK där han var lagkamrat med IFK:s tränare från 20 år tidigare, Imre Schlosser. Johansson och "Nalle" Halldén fortsatte resa runt i Sverige på jakt efter spelare. En teori är att det var under den här tiden som IFK Norrköping fick smeknamnet "Snoka" efter sin förmåga att hitta storspelare i mindre lag.
1943 blev IFK Svenska mästare för första gången, en poäng före Elfsborg. Den 3 oktober samma år mötte man AIK på Råsunda i Svenska Cupen-finalen. Matchen slutade 0–0 och gick till omspel. Omspelet skedde på Idrottsparken i Norrköping inför 19 595 åskådare. Inför hemmapubliken vann IFK med 5–2. Året efter dubbeln slutade IFK Norrköping fyra, sju poäng efter ettan Malmö FF och man förlorade Svenska cupen-finalen på Råsunda inför 35 000 personer med 4–3 efter förlängning (3–3 ordinarie tid).
1944 värvades Gunnar Nordahl som vunnit den allsvenska skytteligan i Degerfors IF. Nordahl gjorde 27 mål i Allsvenskan under sin första säsong i IFK. Föreningen vann både Allsvenskan och Svenska Cupen 1944–1945. Fem poäng före tvåan Elfsborg i Allsvenskan och med 4–1 mot Malmö FF i Cupenfinalen inför nästan 32 000 åskådare på Råsunda. Från 1944–45 till 1947–48 vann IFK alla fyra upplagor av Allsvenskan och fick smeknamnet "Guldköping". Bland spelarna i det sena 40-talets guldlag fanns, förutom Gunnar Nordahl, också brodern Knut Nordahl, Georg "Åby" Ericson, Birger 'Bian' Rosengren, bröderna Holmqvist, Torsten Lindberg, Gösta Malm, Einar Stéen, Lennart "Skinnet" Wigren, och Nils Liedholm som 1946 värvades från Sleipner.
1946 genomförde IFK Norrköping en obesegrad turné med uppvisningsmatcher i England. Man mötte Charlton Athletic FC (3–2), Sheffield United (5–2), Newcastle United (3–2) och Wolverhampton FC (1–1). Detta gav IFK ett gott rykte i Europa och ansågs som en av Europas bästa.
1948 lämnade Lajoz Czeizler för att ta över AC Milan, och han tog även med sig skyttekungen Gunnar Nordahl som blev Sverige första professionella fotbollsspelare. Året därpå lämnade också passningsgeniet Nils Liedholm för AC Milan.
1950-talet Förlusterna av den framgångsrike tränaren och de både stjärnorna innebar tre mellanår där klubben placerade sig i mitten av tabellen. Den ungerska och österrikiska fotbollen var stor vid den här tiden och IFK ersatte den förlorade ungraren med österrikaren Karl Adamek, som även han kommit i kontakt med Jimmy Hogans filosofier i Wien. Med spelare som Bengt "Julle" Gustafsson, Bengt "Zamora" Nyholm, Henry Källgren och Åke "Bajdoff" Johansson vann man Allsvenskan för sjätte gången 1952.
Följande tre säsonger placerade sig IFK på den övre delen av tabellen utan att vinna. Men 1955–56 och 56–57 blev det ytterligare två guld. Säsongen efter, (den så kallade maratonallsvenskan, som spelades i 33 omgångar istället för det normala 22) slutade IFK tvåa med Vilmos Varszegi och "Bajdoff" som tränare. Man slutade på samma poäng som vinnaren IFK Göteborg, men med aningen sämre målskillnad. 1959 slutade IFK Norrköping tvåa igen, en poäng efter Djurgården.
1960-talet miniatyr|IFK Norrköpings mästarlag 1960 med Guldbollen-vinnarna Åke "Bajdoff" Johansson (1957), Torbjörn Jonsson (1960), Bengt "Zamora" Nyholm (1961) och Harry Bild (1963). thumb|IFK:s Åke "Bajdoff" Johansson och Jan Ekström på Malmö stadion 1964. 1960, 1962 och 1963 blev IFK Svenska mästare, med bland andra Harry Bild, Örjan Martinsson, Torbjörn Jonsson och Gösta Löfgren. 1960 var sista säsongen för Henry Källgren, som med 126 allsvenska mål är IFK:s bästa målskytt genom tiderna. 1961 slutade IFK tvåa. Med Ove Kindvall och Björn Nordqvist i laget vann man 1963 det sista guldet under storhetsperioden.
I Europa-spelet 1962 åkte klubben ur efter att Eusebio gjort fyra mål för Benfica i dubbelmötet mot IFK Norrköping. 1963 åkte man ut mot Nils Liedholm som tränade AC Milan. Lajos Czeizler tog över Benfica samma år.
Viktiga spelare slutade av åldersskäl medan andra flyttade till utländska klubbar, bland annat Ove Kindvall. Ove gjorde fyra mål i sin sista match i IFK mot AIK, vilken slutade 6–0. Han vann skytteligan 1966, trots att sex omgångar återstod när han lämnade Peking för Holland och Feyenoord. Norrköpingsklubben vann Svenska cupen för tredje gången 1969 när AIK besegrades med 1–0 i finalen.
1970-talet Början av sjuttiotalet började likna trettiotalet, när IFK ständigt slutade efter sin ärkerival. Den här gången var det dock inte Sleipner utan östgötagrannen Åtvidabergs FF. "Åtvid" blev svenska mästare 1972 och 1973. IFK slutade i mitten av tabellen. 1974 slutade klubben på tolfte plats och klarade sig bara kvar med fyra poängs marginal, fyra år senare, 1978 slutade IFK på elfte plats, tre poäng från nedflyttningsplats.
1980-talet