miniatyr|Royal Crescent i Bath. Bath är en stad i grevskapet Somerset i sydvästra England, Storbritannien. Staden ligger i kommunen Bath and North East Somerset vid floden Avon, 156 kilometer väster om London och 18 kilometer sydost om Bristol. Tätorten (built-up area) hade 94 782 invånare vid folkräkningen år 2011.
Bath fick som engelsk ort stadsrättigheter under drottning Elisabet I år 1590 och tilldelades 1889 administrativ självständighet från grevskapet Somerset. Staden blev en del av grevskapet Avon när det skapades 1974. Sedan Avon upphörde att existera 1996 har staden blivit den viktigaste i distriktet Bath and North East Somerset.
Staden grundades i floden Avons dalar runt naturliga heta källor där romarna byggde bad och ett tempel, vilket gav staden dess dåvarande namn, Aquae Sulis. Edgar kröntes till kung av England i Baths klosterkyrka år 973. Genom sina badanläggningar blev staden ett populärt resmål under den georgianska eran. Den snabba tillväxten under denna period ledde till ett rikt arv av georgiansk arkitektur, vars byggnader till stor del uppförts i Bathsten.
Bath upptogs 1987 på Unescos världsarvslista. Staden har många teatrar, museer och andra kulturella platser som har hjälpt den att bli en viktig turistort med över en miljon övernattande gäster och 3,8 miljoner gäster som stannar över dagen varje år. Staden har två universitet och ett flertal skolor och college. Det finns en stor servicesektor som ger jobb åt stadens och områdets befolkning.
Historia Keltisk och romersk miniatyr|Ett romerskt bad i Bath. Arkeologiska fynd tyder på att platsen vid den huvudsakliga vattenkällan till de romerska baden behandlades som en helgedom av kelterna och att den var tillägnad gudinnan Sulis. Romarna identifierade henne som Minerva, men namnet Sulis fortsatte att användas även efter den romerska invasionen. Detta ledde till stadens romerska namn, Aquae Sulis, som betyder ”Sulis vatten”. Meddelanden till henne som ristats på metall, så kallade curse tablets (ungefär "förbannelsestavlor") har återfunnits från den Heliga Källan. De här meddelandena var skrivna på latin och förbannade ofta de personer som avsändaren kände sig förorättad av. Om en invånare till exempel hade fått sina kläder stulna på ett bad kunde han skriva en förbannelse som nämnde de misstänkta på en tavla som lästes av gudinnan Sulis Minerva.
Templet byggdes omkring 60–70 e.Kr. och badkomplexet byggdes upp i etapper under de följande 300 åren. Under den romerska ockupationen av Storbritannien och möjligen på begäran av kejsar Claudius, drev ingenjörer ner ekpålar i marken. Detta gav en stabil struktur åt templet. De omgav även källan med en oregelbunden stenkammare som var kantad av bly. Under 000-talet e.Kr. kringgärdades källan av ett träbygge i tunnvalvsform som innehöll de varma och kalla baden. Staden fick försvarsmurar, förmodligen under 100-talet e.Kr. Efter den romerska reträtten under det första årtiondet av 300-talet e.Kr. förföll baden och försvann slutligen då de slammade igen. Den anglosaxiska krönikan hävdar däremot att de ursprungliga romerska baden förstördes under 400-talet.
Saxarna miniatyr|Nävelsjöstenen som berättar om vikingen Gunnar som dog i Bath. Bath kan ha varit platsen för slaget om Mons Badonicus (cirka 500 e.Kr.) där Kung Artur sägs ha besegrat saxarna men detta är omtvistat. Den anglosaxiska krönikan nämner att Bath kom att tillhöra västsaxerna år 577 efter slaget vid Deorham. Anglosaxarna kallade staden Baðum, Baðan eller Baðon vilket betyder "vid baden", vilket är ursprunget till stadens nuvarande namn. År 675 byggde kungen av Hwicce, Osric, upp ett klosteraktigt hus vid Bath och använde förmodligen muren som skydd. Kung Offa av Mercia tog kontroll över detta kloster år 781 och byggde om kyrkan som blev tillägnad Petrus. Under 700-talet hade det romerska gatumönstret försvunnit och Bath hade blivit en kunglig tillhörighet då kung Alfred förändrade staden på nytt vilket bland annat innebar att dess sydöstra del blev en del av klostret.
Normandiska eran, medeltid och tudorepoken Bath nämndes i Domedagsboken (Domesday Book) år 1086, och kallades då Bada/Bade. Kung Vilhelm II förlänade staden till den kungliga läkaren Jean av Tours som kom att bli biskop av Wells och abbot av Bath 1088. Nya bad byggdes senare runt de tre källorna.
På 1400-talet hade Baths klosterkyrka förfallit och behövde repareras. Biskopen av Bath och Wells, Oliver King, beslutade år 1500 att kyrkan skulle byggas om. Den nya kyrkan stod färdig endast ett par år innan priorsklostret upplöstes år 1539 av Henrik VIII. Klosterkyrkan förföll innan den blev upprustad och utsedd till stadens huvudsakliga kyrka under den Elisabetanska eran. Bath tilldelades stadsrättigheter år 1590 av drottning Elisabet I.
1600- och 1700-tal Under det engelska inbördeskriget utkämpades slaget vid Lansdowne i de norra delarna av staden den 5 juli 1643. Thomas Guidott var en kemi- och medicinstudent som efter sin utbildning flyttade till Bath 1668 och öppnade en klinik. Han blev intresserad av vattnets läkande egenskaper och 1676 skrev han A discourse of Bathe, and the hot waters there. Also, Some Enquiries into the Nature of the water. Detta gjorde att vattnets läkande egenskaper fick uppmärksamhet i landet och snart började adeln bege sig till Bath för att ta del av dem. Flera delar av staden utvecklades under Stuart-perioden och utvecklingen ökade även under den georgianska eran till följd av att fler och fler människor kom till spa- och semesterorten och dessa människor behövde någonstans att tillbringa nätterna. Arkitekterna John Wood den äldre och hans son John Wood den yngre anlade de nya kvarteren med gator och torg och identiska fasader som gav ett intryck av en palatsliknande skala och ett klassiskt dekorum. Stora delar av den guldiga bathstenen som användes till byggen runt om i staden hämtades från kalkstensgruvorna Combe Down och Bathampton Down. Dessa gruvor ägdes av Ralph Allen (1694–1764). För att marknadsföra kalkstenens kvalitet gav Allen John Wood uppdraget att bygga ett hus av kalksten på landsbygden mellan staden och gruvorna. Han förbättrade och expanderade också västra Englands postväsen som han hade avtal med under närmare 40 år. Allen valdes till borgmästare 1742.
miniatyr|Theatre Royal i Bath. Under det tidiga 1700-talet fick Bath sin första teater, Theatre Royal. Beau Nash, som styrde över stadens sociala liv från 1705 till hans död 1761, etablerade ett slags regelverk för uppförande av allmänna tillställningar.
1800-talet och nyare tid År 1801 uppgick stadens befolkning till 40 020, vilket gjorde den till en av Storbritanniens största städer. William Beckford köpte ett hus i Lansdown Crescent 1822 och så småningom köpte han ytterligare två hus på orten för att skapa sitt residens. Efter att ha köpt all mark mellan sitt hem och toppen av Lansdown-kullen skapade han en trädgård som sträckte sig uppemot en kilometer. På toppen av kullen lät han uppföra en byggnad som kallas Beckford's Tower.
Haile Selassie av Etiopien tillbringade sin fyra år långa exil (1936–1940) i Fairfield House i Bath. Under andra världskriget, närmare bestämt mellan kvällen 25 april och tidig morgon den 27 april 1942, fick Bath utstå tre luftattacker som hämnd för RAF:s attacker mot de tyska städerna Lübeck och Rostock. Denna bombning var en del av Luftwaffes operation som kallades Baedeker Blitz. Över 400 personer dödades och fler än 19 000 byggnader blev skadade eller förstörda. Hus i stadsdelarna Royal Crescent, Circus och Paragon brann ned och så även den södra sidan av Queen Square.
Styre Bath har varit en del av grevskapet Somerset, men 1889 blev staden självständig. Bath blev en del av grevskapet Avon när det grundades 1974. Efter upplösningen 1996 har Bath blivit Bath and North East Somersets huvudort. Bath är dock fortfarande en del av grevskapet Somerset. Stadens ceremoniella funktioner, inklusive borgmästerskapet, kan spåras tillbaka till år 1230.
Charter Trustees of the City of Bath kontrollerar stadens stadsvapen. Det innefattar två silverremsor som representerar floden Avon och de heta källorna. Paulus svärd har ett samband med Baths klosterkyrka. Lejonet och björnen står på en bädd av ekollon som i sin tur har ett samband med Bladud. Riddarhjälmen symboliserar att det är en kommun och kronan är Kung Edgars.
Före reformen år 1832 valde Bath två representanter till det oreformerade underhuset. Bath har nu en enda parlamentarisk valkrets med liberaldemokraten Wera Hobhouse som parlamentsledamot. Hon valdes in vid valet 2017.
De femton valdistrikten inom Bath i regionen Bath and North East Somerset är: Bathwick, Combe Down, Kingsmead, Lambridge, Lansdown, Moorlands, Newbridge, Odd Down, Oldfield Park, Southdown, Twerton, Walcot, Westmoreland, Weston samt Widcombe & Lyncombe.
Geografi Bath ligger längst ner i Avondalen, nära gränsen till Cotswolds. Kullarna som omger staden på Lansdown-platån är uppemot 238 meter höga. De tar upp 28 km². Dessa har gett Bath sina branta gator. Floden Avon bestod en gång i tiden av sammanflätade bäckar som bröts upp av träsk och dammar, men har senare sammanfogats till en enda flod. Tillfälliga översvämningar, som påverkat livslängden för många byggnader i de låga delarna av staden, var vanliga fram till 1970-talet. Vattnet som bubblar upp från marken som heta källor föll som regn på Mendip Hills. Det tränger igenom kalkstensreservoarerna till ett djup på 2 700–4 300 meter, där geotermisk energi höjer vattentemperaturen till 64–96 °C. År 1983 borrades ett nytt vattenhål till spaet, som gav en ren och säker vattenkälla för dricksvatten. Källorna i Bath kan anses vara de enda heta källorna i Storbritannien. Tre av dessa ger vatten till termiska baden.
Klimat Liksom resten av sydvästra England har Bath ett tempererat klimat som är både regnigare och mildare än övriga England. Den årliga medeltemperaturen är ungefär 10 °C. Januari är den kallaste månaden med maxtemperaturer runt 1–2 °C. Juli och augusti är de varmaste månaderna i regionen med maxtemperaturer runt 21 °C. Konvektiva moln formar sig ofta över inlandet, ofta över kullar. De minskar soltimmarna. Staden brukar årligen ha runt 1400–1600 timmar med solsken.
Nederbörden brukar ha samband med de atlantiska lågtrycken eller med konvektion. De atlantiska lågtrycken är mer livliga under hösten och vintern och det mesta regnet som faller i sydväst under denna period är från dessa lågtryck. Medelnederbörden per år är mellan 787 och 889 mm. November–mars har de högsta medelvindstyrkorna medan juni–augusti har de lägsta. Den huvudsakliga vindriktningen är sydväst.
Demografi Tätorten (built-up area) Bath hade en befolkning på 94 782 invånare vid folkräkningen 2011, på en yta av 24,24 km². Enligt samma folkräkning hade distriktet Bath and North East Somerset en befolkning på 176 016 invånare. Tätortens medelålder var 38,9 år (jämfört med 39,3 i England). Bath är till övervägande del befolkat av personer med vit etnisk bakgrund (92,0 procent) – högre än genomsnittet i England som är 85,4 procent. Övriga etniska grupper (efter storlek i procent) är blandade etniska grupper 2,3 procent, asiater 4,0 och svarta 1,2 procent. Medeltalet i England är 2,3 procent, 7,8 procent respektive 3,5 procent.
Av stadens invånare bekänner sig 54,9 procent som troende. Av dessa identifierar sig 94,2 procent som kristna. Ingen annan religion når mer än 2 procent.
Kultur miniatyr|vänster|1700-talsbron Pulteney Bridge som ritades av Robert Adam. Bath blev det viktigaste centrumet för den eleganta livsstilen i England under 1700-talet. Det var under denna tid som Baths Theatre Royal byggdes, såväl som arkitektoniska utvecklingar så som Lansdown Crescent, Royal Crescent, The Circus och Pulteney Bridge.