Johan Göstaf Göstafsson Hallman, född 26 juni 1701 i Sköldinge socken, död den 23 augusti 1757 i Stockholm, var en svensk präst. Han var även aktiv som poet och tragediförfattare. Han var far till Johan Gustaf och Carl Israel Hallman.
Biografi Hallman tillhörde den i Strängnäs stift vitt förgrenade prästsläkten Hallman och var son till kyrkoherden i Sköldinge Gustaf Hallman (1670- 1719 och dennes första hustru, Margareta Elisabeth Vilhelmsdotter (1676 ca- 1705).
Hallman prästvigdes 1723, blev filosofie magister 1726, komminister i Hedvig Eleonora församling 1729 och kyrkoherde där 1737. År 1752 blev han teologie doktor. Hallman var i besittning av en stor formmässig skicklighet och väckte viss uppmärksamhet med sina lärodikter, historiska dikter och tillfällighetsdikter. Han skrev även den aldrig uppförda tragedin Erik och Waldemar (1875), med en vidlyftig historisk inledning om Nyköpings gästabud. Hallmans främsta historiska arbeta var en biografisk skildring av Olaus och Laurentius Petri samt en arkeologisk-topografisk Beskrifning öfver staden Kiöping (1728). I sitt verk byggde dock Hallman, i flera fall i god tro, på förfalskade dokument. Han är en av de möjliga författarna till Elisifs visa; en annan kandidat till falsifikatet är dock Nils Rabenius. Hallman själv uppgav att den författats omkring 1390 av biskop Nils Hermansson.
Bibliografi
Källor Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 367. Noter
Vidare läsning
Externa länkar
Kategori:Kyrkoherdar i Stockholm Kategori:Svenska poeter under 1700-talet Kategori:Svenskspråkiga poeter Kategori:Svenska dramatiker Kategori:Svenskspråkiga dramatiker Kategori:Dramatiker under 1700-talet Kategori:Svenska författare under 1700-talet Kategori:Svenska präster under 1700-talet Kategori:Personer från Sköldinge socken Kategori:Författare från Södermanland Kategori:Födda 1701 Kategori:Avlidna 1757 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok