miniatyr|Stridsvagn 122A på Revingehed i Skåne 2016. Stridsvagn 122, kort strv 122 (produktnamn: Leopard 2 "Improved" A5 SE, kort Leopard 2 S) är en huvudstridsvagn utvecklad av det tyska företaget Krauss-Maffei och det svenska företaget Åkers Krutbruk Protection AB (med flera) på uppdrag av försvarets materielverk (FMV) för svenskt bruk. Vagnen är en svenskanpassad variant av den tyska stridsvagnen Leopard 2 Improved (Leo 2 Imp), en vidareutveckling av Leopard 2A4 (55,2 ton) med ny utformning av det ballistiska skyddet och som erbjuds med olika skyddsnivåer. Tyskland antog vagnen inledningsvis med medelhög skyddsnivå som Leopard 2A5 (59,5 ton), medan Sverige valde den högre skyddsnivån (sedermera kallad Leopard 2A5+) som grund för stridsvagn 122 (62,5 ton). Under svenskanpassningen har vagnens skyddsnivå förbättrats ytterligare gentemot den tyska grundkonstruktionen, såsom introduktionen av ett svenskutvecklat takpansarpaket avsett mot lättare takslående stridsdelar (t.ex. vapen som Saab Dynamics NLAW och Bofors STRIX). Det kraftiga pansarskyddet gjorde, vid tidpunkten för anskaffning, stridsvagn 122 till världens bäst skyddade stridsvagn. Vagnen har producerats i 120 exemplar, både i Tyskland och under licens i Sverige, enbart för svenskt bruk. Vidare produktion har inte undertagits.
Anskaffning av strv 122 började i och med skrotning av projekt stridsvagn 2000 och upprättandet av projekt Stridsvagn Ny år 1991. Stridsvagn Ny innebar att man lånade in de dåtida mest moderna västländska huvudstridsvagnarna för utprovning för att se vilken vagn som var mest lämpad för det svenska försvaret. Leopard 2 vann denna utprovning i konkurrens med franska Leclerc, ryska T-80U och amerikanska M1 Abrams. Den 20 januari 1994 fattade regeringen beslut om att anskaffa 120 Leopard 2 S, sedermera stridsvagn 122, varav upphandlingen blev den dittills största upphandlingen Försvarets materielverk haft ansvar för. Upphandlingen involverade stora delar av den svenska vapenindustrin för att sköta vidareutveckling och licenstillverkning. Stridsvagn 122 togs i bruk 1996 och har sedan slutleverans år 2002 varit den svenska arméns primära huvudstridsvagn. Som tjänstevagn ersatte strv 122 vagnarna strv 101, strv 102, strv 103, strv 104 och efter viss tid även strv 121. Strv 122 planeras att användas fram till 2030.
Historia Framtagning (Stridsvagn Ny) Mot slutet av 1980-talet och början av 1990-talet hade Försvarets materielverk (FMV) bedrivit försök med moderna stridsvagnar såsom M1 Abrams, Leopard 2 och T-72 för att hålla sig à jour med den tekniska utvecklingen. Resultaten visade att en ny stridsvagn behövdes omgående, särskilt i ljuset av verkan stridsvagnarna i Kuwaitkriget hade. Den projekterade utvecklingen av Stridsvagn 2000 bedömdes inte längre hållbar (högre kostnad, men främst för lång tid innan den var färdig) så våren 1991 föreslog regeringen inköp från utlandet, vilket fastställdes i försvarsbeslutet 1992. Upphandlingen "Stridsvagn Ny" startade september 1991 och var den största upphandlingen av ett utländsk vapensystem som genomförts av Försvarets materielverk, som från hösten 1992 genomförde omfattande körprover och vintertester med amerikanska M1A2 Abrams och den – från programmet för tyska federala försvarsmakten – förbättrade versionen Leopard 2 Improved medan franska Leclerc fanns på plats först januari 1993 med ett par vagnar ur deras förserie. Brittiska Challenger 2 hade dragit sig ur på egen begäran i juni 1992. Dessutom bedrevs omfattande tekniska prov: Skjutprov med relevant hotammunition mot delskrov av de olika stridsvagnarnas skyddsmoduler i chassi och torn både med och utan det ballistiska tilläggsskydd som utvecklats av Åkers krutbruk i samarbete med tyska Ingenieurbüro Deisenroth. Detta tillägg visade sig öka skyddsnivån med så mycket som 50–100 procent på både den franska och den amerikanska stridsvagnen (som en överraskad amerikansk fyrstjärnig general upptäckte vid en genomgång av resultaten). Dessa prov skedde både i respektive hemland och på Försvarets Försöksplats Karlsborg (FFK). Försvarets forskningsanstalt (FOA) hjälpte till med de omfattande kartläggningarna av signaturer inom olika våglängdsområden för att fastställa hur väl de olika vagnarna kunde upptäckas med till exempel radar, IR och så vidare.
Slutrapporten med givna offerter var färdig i december 1993 och konstaterade att Leclerc visserligen hade bra potential men inte på långa vägar var tillräckligt färdigutvecklad för svenska behov. Valet stod alltså mellan Leopard 2 som var överlägsen vad gällde rörlighet, vapensystem och skydd och M1A1 Abrams som excellerade i driftsäkerhet/underhåll och ledningssystem. Trots en prissänkning med 1 miljard och erbjudande om personlig överläggning mellan Clinton och statsminister Bildt förordades Leopard 2, som antogs av regeringen 20 januari 1994 efter att M1A1 Abrams övervägts en sista gång och slutförhandlingarna tog vid om de 120 vagnar som skulle beställas, med en option på ytterligare 90 stycken om så skulle behövas.
Kontraktet – som förutom köp och licensproduktion av stridsvagn Leopard 2 S även omfattade underhålls- och utbildningssystem – kunde undertecknas den 20 juni 1994 med Krauss-Maffei Wehrtechnik, där de tjugonio första nya Leopardstridsvagnarna sattes samman i Tyskland. Resterande 91 vagnar licensbyggdes i Sverige – Bofors med ansvar för tornet och Hägglunds som ansvariga för chassi och slutlig integration. Det första exemplaret levererades till FMV i december 1996 för typkontroll (där den som andra stridsvagn med 12 centimeter kanon gavs beteckningen stridsvagn 122) och den sista levererades till Försvarsmakten 2002.
Därigenom ingår Sverige i en så kallad ”användarklubb” benämnd CHARTA LEOBEN eller ”Leopardklubben” (där även länder som brukar Leopard 1 ingår) – totalt 17 länder däribland Chile, Danmark, Finland, Kanada, Norge, Polen, Portugal, Singapore, Turkiet och Österrike.
Användning på förband miniatyr|Stridsvagn 122A under en övning 2006. miniatyr|Två strv 122A under Garnisonens dag i Boden 2017. Den 20 januari 1994 beslöt regeringen Bildt att införskaffa 120 stycken Leopard 2 Improved (stridsvagn 122) med option på 90 stycken vagnar samt leasing av 160 stycken Leopard 2A4 (stridsvagn 121) från Tyskland. Norrbottensbrigaden (MekB 19), Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Skånska dragonbrigaden (PB 8) skulle i nämnd ordning tillföras stridsvagn 122. För att PB 8 skulle tillföras stridsvagn 122 krävdes dock att Sverige utnyttjade optionsrätten på de resterande 90 vagnarna. Dock så var inställningen negativ inom armén till att Sverige över huvud taget skulle komma att utnyttja optionsrätten då det ansågs att materielanslaget behövdes till andra ändamål. Detta medförde att PB 8 valde att enbart gå vidare med stridsvagn 121.
Stridsvagn 121 kom därför att fördelades på Södra skånska brigaden (MekB 7), Skånska dragonbrigaden (MekB 8) och Södermanlandsbrigaden (MekB 10). Sedan 2002 har stridsvagnen utgått ur krigsorganisationen, och förrådsställdes i syfte att sälja dem i samarbete med den tyska staten. I februari 2014 uppgavs det i media att hundra av de ursprungligen 160 stridsvagn 121 återgick till Tyskland där de antingen skulle renoveras och säljas vidare eller skrotas.
Kvar i den svenska krigsorganisationen finns sedan 2002 endast stridsvagn 122, vilka var fördelade på Norrbottens regemente (I 19), Skaraborgs regemente (P 4) och Södra skånska regementet (P 7). I framtida insatsorganisation (IO-14) planeras tre stridsvagnskompanier strv 122 att ingå, av vilka två kommer att organiseras och utbildas av P 4 och ett på I 19. Under 2011 mottog Försvarsmakten de fyra första av totalt 14 stycken stridsvagn 122B (ett kompani) och en Bärgningsbandvagn 120B, vilka i grunden är befintliga vagnar som modifierats. Dessa är avsedda för utlandstjänst. Under 2012 användes stridsvagn 122 ytterst sparsamt och utbildning på vagnarna skedde endast vid P 4 i Skövde och vid I 19 i Boden. Sedan införandet nyttjades vagnarna enligt ett rullande schema så att slitaget spreds jämnt över vagnparken. Detta upphör i.o.m. renoveringen av 42 stycken till 122C, som ska vara fast placerade vid respektive förband i enlighet med IO-14. Ett kompani (14 st) strv 122B kommer dessutom att vara tillgängligt för utlandstjänst.
Stridsvagn 121 miniatyr|Stridsvagn 121 Under samma tid som förhandlingarna om Leopard 2 S pågick slog Tyskland, genom sammanslagningen mellan Öst- och Västtyskland, i taket för antalet stridsvagnar som kunde innehas enligt nedrustningsavtalet från 1990 och Två plus fyra-fördraget från samma år. För att minska fordonsparken och möta kraven från de olika avtalen, erbjöds Sverige ett ytterst förmånligt leasing-avtal om 160 stycken Leopard 2A4 som tecknades 12 augusti 1994 (och därigenom avbröt de halvårslånga försök med de T-80U som lånats in för att se om de var ett gångbart alternativ). Leveranserna av Leopard 2A4 hade dock påbörjats redan vintern 1994, då den första vagnen kom till Skövde den 23 februari 1994. Den första vagnen användes som försöksvagn för olika anpassningar till svenska krav och föreskrifter samt önskemål från Försvarsmakten. Den 2 september 1994 levererades den första omgången av 20 vagnar till Hässleholm, Skövde, Strängnäs och Revingehed. I december samma år var 159 vagnar levererade, varav en vagn levererats till Krauss-Maffei i München. Innan stridsvagnen kom ut på utbildningsförbanden, gjordes en teknisk genomgång. Där vagnarna utrustades med svensk radioutrustning, reflexer och belysning för vägtrafik samt målade i svenskt kamouflagemönster. I Sverige kom Leopard 2A4 benämnas stridsvagn 121 (vilket förkortas strv 121), då stridsvagnen blev den första i svenska armén med en 12 cm kanon. Utbildningsåret 1995/1996 påbörjades den första utbildning med stridsvagn 121 vid brigaderna.
Genom försvarsbeslutet 2000 togs stridsvagn 121 ur freds- och krigsorganisationen 2002, då försvaret endast kom att utbilda sina förband på de 120 stridsvagn 122. År 2011 löstes leasingkontraktet med Tyskland. Drygt 20 vagnar behölls i Sverige för att modifieras till Brobandvagn 120 och Ingenjörbandvagn 120. Sex vagnar demonterades i Skövde på Försvarsmaktens markverkstad, för att sedan skickas till RUAG i Schweiz för ombyggnation till Ingenjörbandvagn 120 där fyra vagnar sedan återgick till Sverige. I september 2013 köpte den indonesiska armén 103 vagnar från Tyskland av den modell, Leopard 2A4, som den svenska stridsvagn 121 var baserad på. I februari 2014 uppgavs det i media att dryga hundra av de ursprungligen 160 stridsvagn 121 återgick till Tyskland, där de skulle renoveras och säljs vidare. Vid Skaraborgs regemente finns 10–12 vagnar kvar som används vid bärgningsutbildning.
Stridsvagn 121 B miniatyr|Stridsvagn 121B på Pansartrupperna och Skaraborgs regemente som pansarregementes gemensamma 70-årsjubileum, 2012. Notera Galix-rökkastare på sidan av tornet. Under tidigt 2000-tal fanns ett projekt att uppdatera stridsvagn 121 till en ny standard i likhet med strv 122. Denna modell betecknades stridsvagn 121B medan tidigare standard retroaktivt blev stridsvagn 121A. En prototyp (M5230-121021) byggdes under projektnamnet stridsvagn 121 Prototyp (strv 121 PT) och prövades från runt november 2003 till april 2004.
Till ändringarna ingick bland annat (småändringar inte medräknade): Galix rökkastare, elriktat kanontorn, ekoväxel för skytten, vapengyro flyttad till kanonens ovansida, nytt reservsikte med en ballistisk streckplatta, backningskamera, ombyggd motorventilation, strv 122 färdbromsar, ny batterityp, nytt hjälpstartuttag, digital motorkontrollanläggning (MKA), digital koppling, lokaltelefonsystem LTS-90, två Radio 180, uttag för underhållsladdning bak på vagnen, nödstopp av torn på förarplats, anslutnigslåda för yttertelefon bak på vagnen, nödfrånkoppling av kylfläktar (napalmskydd).
Projektet gick ingenstans med prototypen sågs rulla på Pansartrupperna och Skaraborgs regemente som pansarregementes gemensamma 70-årsjubileum 2012.