Lojo () är en stad och kommun i landskapet Nyland i Finland. Lojo har cirka invånare och har en yta på km², varav 91,78 km² eller 8,3 procent är vatten. Befolkningstätheten i Lojo är 49,82 invånare per kvadratkilometer. Lojo är en tvåspråkig stad med finska som majoritetsspråk och svenska som minoritetsspråk.
Det är värt att notera att Lojo stad, juridiskt sett, inte skulle vara skyldig att räkna sig som en tvåspråkig kommun. De styrande i staden motiverar, bland annat, sitt ställningstagande med att den svenskspråkiga befolkningen har gamla anor i bygden och att tvåspråkigheten är en positiv faktor då man försöker locka nya invånare till staden. Lojo ligger nära huvudstadsregionen, och har ett bra vägnät. Det tar mindre än en timme att köra från Helsingfors till Lojo på E18, som är en av de viktigaste huvudförbindelserna i Lojo bredvid Riksväg 25.
Administrativt centrum är Lojo centraltätort, med 33 084 invånare (2017).Taajamat väkiluvun ja väestöntiheyden mukaan 31.12.2017 Statistikcentralen Lojo tillhör Västra Nylands välfärdsområde.
Stadens tvåspråkig slogan är: Lohja - Järvikaupunki, Lojo - Insjöstaden.
Historia 100px|miniatyr|vänster|Lojo stads gamla vapen, togs ur bruk den 31 december 1996. Lojo omnämns första gången såsom pastorat 1323. Dess tidiga betydelse markeras av Sankt Lars kyrka i stadens centrum, som är Finlands tredje största medeltidskyrka. Geografiskt har Lojo alltid utgjort ett naturligt centrum för denna trakt, vilket torde vara orsaken till att orten redan under medeltiden även var den kyrkliga verksamhetens vagga i västra Nyland.
Denna del av Lojo varur staden uppkommit ligger mitt i socknen, på en udde i Lojo sjö. Nämnda del av socknen kallades tidigare Kiviniemi och sedermera Lojo by (Lohjankylä), men i folkets mun var den mest känd under namnet Lojobacken (Lohjannummi). Redan under medeltiden hölls här vid Sankt Lars kyrka en betydande marknad, Larsmässan, en sedvänja som höll i sig in på 1800-talet.
Då näringslivet i slutet av nämnda århundrade blev friare grundades här ett antal handelsföretag, men den egentliga starten till ortens utveckling skedde i och med de i början av 1900-talet här grundade industrianläggningarna. Den av kammarherre Hjalmar Linder år 1906 startade sulfatcellulosafabriken var den första.
I början av 1900-talet flyttades marknadsplatsen Lojo salutorg från att ha legat vid Garvargatan till den nuvarande platsen vid Handelsgatan, Smedsgatan och Torggatan. På torget ligger röd gatsten av granit från Liessaari, den sattes i början av 1930-talet. Lojo salutorg utvidgades i början av 1960-talet när den gamla brandstationen vid torget revs.
Lojo utbröts 1926 som köping ur Lojo landskommun (senare Lojo kommun) och fick stadsrättigheter den 1 januari 1969. I Lojo stad och Lojo kommun hölls en folkomröstning om en sammanslagning av dessa två kommuner, vilken önskades av invånarna och den 1 januari 1997 uppstod den geografiskt mycket större Lojo stad.
Man valde att såsom stadsvapen använda sig av Lojo kommuns vapen (1952–1996), vilken symboliseras av ett i blått fält ett stolpvis ställt halster av silver, vars skaft på båda sidor åtföljs av en nötklase av guld. Halstret syftar på Sankt Lars huvudattribut och nötklasarna på traktens bördighet. Den gamla stadens vapen togs ur bruk.Winter, R. (1947), Finlands städer, Lojo köping, s. 239ff.
Kommunsammanslagning År 2009 gick Sammatti ihop med Lojo stad. År 2013 lades också Karislojo och Nummi-Pusula kommuner samman med Lojo och därmed blev de Lojo stads stadsdelar. Ingå och Sjundeå bestämde sig att inte gå med i kommunsammanslagningen med Lojo.
Lojo 700 år Lojo fyllde 700 år 2023. Lojo omnämndes i skriftliga källor i 1323. Det finns bara tre äldre landskommuner i Finland i Egentliga Finland och bara en stad, Åbo, som är äldre enligt skriftliga källor.
Jublieumsårets huvudfest hölls från 10 till 13 augusti 2023. Bland annat Esbo stifts biskop Kaisamari Hintikka och några ministrar var inbjudna. Huvudfesten var ett utomhusevenemang där aktörer med rötter i Lojo och lokala aktörer uppträdde. Jubileumsåret firades också med en medeltida procession på samma sätt som i samband med Lojos 600-årsjubileum 100 år tidigare.
Jubileumsåret till ära restaurerades också ett parkområde i Virkby uppkallat efter Petter Forsström.
Jubileumslogotypen designades av Milja Viljamaa.
Geografi Landskapet i Lojo kännetecknas av herrgårdar och trädgårdar. Området delas av Lojo-åsen, som utgör ett vattendrag för det största sjösystemet i Nyland, Lojo sjö; mestadels därför kallas Lojo också för "sjöstaden" (järvikaupunki).
Stadsdelar miniatyr|Vichtisgatan i Lojo centrum. miniatyr|Byggnader i Lojo centrum. Lojo stads officiella stadsdelar är:
1 Anttila 2 Ahtsalmi 3 Pitkäniemi 4 Hiidensalmi 5 Prästgården 6 Moisio 7 Myllylampi 8 Neitsytlinna 9 Ojamo 10 Ojamonkangas 11 Keskilohja 12 Metsola 13 Gunnars (fi: Gunnarla) 14 Vienola 15 Gruotila 16 Pappilankorpi 17 Jönsböle 18 Kyrkstad 19 Virkby (fi: Virkkala) 20 Maksjoki 21 Vabby (fi: Vappula) 22 Routiobacka (fi: Routio) 23 Lempola 24 Vendelä (fi: Ventelä) 25 Bertbacka (fi: Perttilä) 26 Muijala 27 Röylä 28 Fagernäs (fi: Paloniemi) 29 Immula 30 Gerknäs (fi: Kirkniemi)
Ortnamn Några byar och bosättningsområden inom kommunen är Biskopsnäs (fi. Piispala), Gunnars (fi. Kunnarla), Hietais (fi. Hietainen), Hitis (fi. Hiittinen), Jönsböle (fi. Luttula), Karnais (fi. Karnainen), Kittfall (uttalas tjitt-, fi. Kittilä), Koskis (fi. Koski}, Kuckuberget (fi. Kukkumäki), Kyrkstad (fi. Kirkonkylä), Lilltötar (eller Yttertötar, fi. Vähä-Teutari), Lylyis (fi. Lylyinen), Mårbacka (fi. Maarpakka), Orsnäs (fi. Osuniemi), Paunis (fi. Pauni), Pullis (fi. Pulli) Skräddarla (fi. Skraatila), Skräddarskog (fi. Lieviö), Stortötar (fi. Iso-Teutari), Vabby (fi. Vappula), Valby (fi. Vallaa), Vejby (fi. Veijola), Vendelä (fi. Ventelä) och Vällans (fi. Välli). Här finns också udden Karkali udde (fi. Karkalinniemi).
Herrgårdar Aktilaby gård, Fagrenäs gård, Gerknäs gård, Hitis gård, Kyrkstad gård, Laxpojo gård, Ojamo gård, Stortötar gård, Vols gård, Wanberg gård
Styre och politik Petra Ståhl valdes som Lojo stadsdirektör av Lojo stadsfullmäktige år 2025. Tidigare arbetade Ståhl som stadsdirektör i Hangö. Pasi Perämäki är Lojos kommunchef. Kommunchefen övervakar kommunkommittén. Förutom kommunkommittén har Lojo ett kommunfullmäktige med 51 platser.
Mandatfördelning i Lojo stad, valen 1976–2025
Vänorter Lojo har följande vänorter: Ringerike kommun, Norge Sjtjolkovo, Ryssland Skagaströnd, Island Växjö kommun, Sverige Åbenrå kommun, Danmark Förutom dessa är Lidingö kommun i Sverige fadderstad.
Nationell nivå Riksdagsval år 2015 Resultatet av riksdagsvalet i Finland 2015 i Lojo:
Socialdemokraterna 25,5 % Sannfinländarna 22,9 % Samlingspartiet 16,5 % Centern i Finland 12,9 % Gröna förbundet 7,2 % Vänsterförbundet 5,9 % Svenska folkpartiet 3,1 % Kristdemokraterna 3,1 %
Ekonomi och infrastruktur Näringsliv Industrierna har en stor betydelse för Lojo och staden har växt fram i huvudsak tillsammans med gruv- och skogsindustrin. Gustav Vasa gav redan 1542 Erik Joakimsson Fleming rättigheter att bryta järnmalm i Ojamo i Lojo och dess gruva sägs vara Finlands första och verkade ända fram till 1862, om med många avbrott dessemellan. Järnmalmen i Lojo-nejden är dock av dålig kvalité, så det senaste århundradet, alltsedan 1897, har man istället brutit kalk och gör så ännu idag under namnet Nordkalk Oyj Abp, med huvudkontor i Pargas. 1959 grundades även Oy Minerit Ab, vilken tillverkar byggnadsmaterial och Abetoni Oy som i sin tur tillverkar betongelement.
Skogsindustrin har också långa anor, med den år 1906 startade sulfatcellulosafabriken, som numera har företagsnamnet Loparex Oy, i nejden finns även M-reals pappersfabrik, som öppnade sina portar 1966. Man har specialiserat sig papper för tidskrifter, veckotidningar och dylikt. Dessutom driver Metsäliitto-koncernen och UPM Oy varsin fabrik i kommunen.
Den finländska kontraktstillverkaren Elcoteq har sitt ursprung i Lojo, men då man från och med 1 januari 2008 flyttade huvudkontoret från Esbo till Luxemburg upphörde också all industriell tillverkning i Lojo och görs numera enbart i industriella låglöneländer.
Kommunikationer Vägar E18 (Riksväg 1) går såsom motorväg från Esbo via Lojo till Åbo. Den sista motorvägssträckan, till Muurla från Lojoåsen à 65 km, öppnades för allmänheten i januari 2009 (sträckan Lojo–Lojoåsen blev färdig 2005). Motorvägsbygget var vid tidpunkten ett av Finlands största byggnadsprojekt.
Järnvägar miniatyr|Lojo järnvägsstation i Vendelä Hyvinge-Karis-banan passerar Lojo. Bansträckningen, där det går godstrafik, är 99 km lång, enkelspårig och inte ännu elektrifierad. Framöver är det meningen att Lojo ska få en öst-västlig järnvägssträckning, den så kallade ESA-banan (tidigare ELSA-bananhttp://svenska.yle.fi/artikel/2010/03/05/esa-banan-tar-form-siktet-pa-2030) från Esbo via Lojo till Salo, vilket innebär att det bara ska ta 24 minuter från Lojo station till Esbo och 41 minuter till Helsingfors centrum, men såsom med många andra järnvägsprojekt är detta bara på idéstadiet ännu. En utredning om olika alternativ presenterades år 2019.
Befolkning Befolkningsutveckling
Religion miniatyr|Lojo församlings kapell Lilla Lars invid Lojo församlingcentrum. Cirka 70 % av lojoborna är medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Lojo församling är en finskspråkig församling som också ordnar svenskspråkig verksamhet för sina cirka 1 500 svenskspråkiga medlemmar. Enligt årets 2018 delning finns det följande evangelisk-lutherska församlingar i Lojo
Lojo församling Karislojo områdesförsamling Nummis områdesförsamling Pusula områdesförsamling Sammatti områdesförsamling
Också Helsingfors ortodoxa församling har verksamhet i Lojo och det finns en liten ortodox kyrka i stads centrum.
Andra kristna religionssamfund som finns i Lojo är adventistkyrkan, frikyrkan och pingstkyrkan.
Före detta församlingar och kyrkliga samfälligheter Lista över före detta församlingar i Lojo:
Karislojo församling Nummis församling Pusula församling Sammatti församling Lojo kyrkliga samfällighet Nummis och Pusula kyrkliga samfällighet
Kultur Sevärdheter miniatyr|Lojo S:t Lars kyrka De mest kända sevärdheterna i Lojo är den medeltida Lojo Sankt Lars kyrka och Tytyri gruvmuseum som ligger 80 meter under jord. Andra sevärdheter är till exempel Johannes Virolainens hemmuseum Vironperä och Karkali naturreservat.
Kyrkor Lojo S:t Lars kyrka Karislojo kyrka Kärkölä bykyrka Nummis kyrka Pusula kyrka Sammatti kyrka Alla Helgons ortodoxa bönehus Tsasouna Heliga Birgittas kapell miniatyr|Lojo museums huvudbyggnad.
Museer Lojo museum Tytyri gruvmuseum Ärkebiskopens Karkali Kaarre krigsmuseum Aira Samulins Hyrsylän mutka Paikkari torp Johan Lohilampi-museet Kovela traktor- och jordbruksmuseum Nummis hembygdsmuseum Pusula hembygdsmuseum Ahjonsuu affärsmuseum Lammintalo - Elias Lönnrots ålderdomshem Kvarnen Töllin mylly miniatyr|Vägsskylt till Torhola grotta.
Natur och trädgårdar Arboretum Magnolia Karkali naturreservat Paavola-eken och naturstig Alitalo äppelvingård Aurlax badstrand Lojosjön Liessaari och öns naturstig Lojoön Ikkala naturstig Karnais naturstig Torhola grotta Porla Talvia jättegryta Fagernäs naturstig
Idrott Trots att Lojo är en rätt liten stad, finns det ändå många idrottsföreningar i staden. Exempelvis Lohjan Jääankat (Lojos isankor) vars herrlag spelar ishockey i Finlands tredje division och Lohjan Salibandy (Lojo innebandy) vars herrlag spelar i Finlands första division. Många professionella snowboardåkare kommer ursprungligen från Lojo. Den största stoltheten inom sportvärlden från Lojo är dock Lohjan Rännimestarit (Lojos rännmästare) som tillhör den finska bowlingeliten.
Se även Lojo, Lidingö 2501 Lohja
Källor Lojo stads webbplats Läst 13 november 2012.
Noter
Externa länkar
Kategori:Finlands kommuner