Kattegatt (danska: Kattegat) är ett km2 stort havsområde i södra Skandinavien (Sverige och Danmark), mellan Skagerrak och Bälten. Området är relativt grunt och karaktäriseras av förhållanden som ligger mellan de i Skagerrak och Nordsjön där det är salt som i världshaven och Öresunds och Östersjöns där vattnet är bräckt.
Avgränsning Det avgränsas i söder av Lilla Bält (mellan Juelsminde och Æbelø), Fyn, Stora Bält (Fyns Hoved och Røsnæs), Själland och Öresund (mellan Gilbjerg hoved och Kullen), i väster av Jylland och i öster av Sveriges västkust (till största delen Halland). Nordgränsen dras av bl.a. WMO och IHO av en linje mellan Pater Nosterskären vid Marstrand och Skagen på Jyllands nordspets, I fiskesammanhang är gränsen internationellt definierad något längre söderut, från Skagens fyr till fyren Tistlarna och därifrån vidare till den närmast belägna svenska kusten vid Vallda Sandös västra udde. Internationella Havsforskningsrådet avgränsar av praktiska skäl olika havsområden på ett mer "fyrkantigt" sätt där gränslinjerna enbart går nord/syd och öst/väst, men följer övergripande samma gränser. Kattegatt ingår i Västerhavet och Baltiska havet Namn Namn på hela havsområdet mellan Jylland, Själland, svenska västkusten och södra Norge (nuvarande Skagerrak och Kattegatt) nämns första gången under 1600-talet; då användes Skagerrak och Kattegatt omväxlande som namn på hela området. Skagerrak hade mer officiell prägel, medan Kattegatt var mer av ett skämtsamt sjömansspråk. Bägge namnen är av nederländskt ursprung. Första gången de trycks på sjökort är under 1700-talet och då användes fortfarande namnen om varandra för hela havsområdet utanför svenska västkusten. För den södra delen av havsområdet konkurrerade under 1800-talet namnet Kattegatt successivt ut Skagerrak. Medan för den norra delen mellan Skagen, Bohuskusten och norska kusten användes enbart namnet Skagerrak.
Kattegatt är ett nederländskt ord med den ursprungliga betydelsen ’’katthål’’: ett hål i dörr eller vägg för huskatten. Senare har ordet kommit att beteckna smal och trång passage eller, i äldre nederländskt sjömansspråk, ett trångt farvatten i allmänhet. Och i fallet Kattegatt, ett helt havsområde med stora risker för den sjöfarande.Göteborg, Svenska turistföreningens landskapsserie 1978, s. 309–310, professor Hugo Karlsson
Det finns också ett antal begrepp som används eller har använts för att beskriva ett större område. Västerhavet används för att beskriva havsområden längs Sveriges västkust. Begreppet "Sinus Codanus", använt av Pomponius Mela och Plinius den äldre under antiken, har ofta förknippats med vattnen öster om Jylland (inklusive Östersjön), men dess närmare mening är svår att fastställa. Även Norgeshav (i Danmark) och Jótlandshaf (i Norge) har använts som samlat begrepp för vattnen mellan Sverige, Danmark och Norge.
Hydrografi Kattegatts volym är 500 km3, arean km2 och medeldjupet 23 meter. På den svenska sidan återfinns djupa rännan med djup nära 100 meter. Den har störst djup i norr, där den i Skagerrak övergår i norska rännan. Längre söderut är djupförhållandena oregelbundna. Det största djupet, cirka 130 meter, finns i jämnhöjd med Varberg. Den danska sidan är förhållandevis grund, med ofta i storleksordningen 10–30 meters djup. Det finns ett stort antal öar i Kattegatt. De flesta längs dess kuster. I dess centrala delar finns Anholt och Læsø. I dess sydvästra del finns Samsø samt ett antal mindre öar.Nationalencyklopedin, 2007 Längs svenska kusten finns Göteborgs skärgård, Kungsbackafjorden, Vändelsöarkipelagen, Klosterfjorden, Balgöarkipelagen, Laholmsbukten och Skälderviken.
Det finns två huvudsakliga havsströmmar i Kattegatt: baltiska strömmen och jutska strömmen. Den baltiska strömmen transporterar Östersjöns vatten ut genom Öresund och Bälten, genom Kattegatt och in i Skagerrak. Som alla havsströmmar påverkas denna ström av en lång rad yttre faktorer, bland annat vind. Vanligen flyter den norrut utefter svenska västkusten. När östersjövattnet startar sin resa norröver genom sund och bält är salthalten omkring 8 promille. Uppblandning med det saltare vattnet i Kattegatt och Skagerrak ökar salthalten så att vid passagen av Vinga utanför Göteborg kan salthalten ha stigit till strax över 20 promille. Den mindre salta Baltiska strömmen flyter ovanpå det betydligt saltare Kattegattvattnet. Skillnaden i salthalt gör att skiktningen är stabil. Tjockleken på den Baltiska strömmen utanför svenska kusten kan ofta vara kring 15 meter. Under speciella förhållanden som till exempel vid längre perioder av ostlig vind kan Baltiska strömmen breda ut sig över större delar av Kattegatt. Strömmen är snabbast några sjömil från den svenska kusten, ibland upp till 2 knop. Den jutska strömmen rinner utefter Jyllands västkust, rundar Skagen och styrs sedan av vindar ner i Kattegatt eller mot hela svenska kusten ända upp till Väderöarna. Jutska strömmar transporterar vatten med hög salthalt (ofta mer än 30 promilles salthalt) från Nordsjön in i Kattegatt. Strömhastigheten i jutska strömmen kan vara upp till mellan 2 och 3 knop. Salthalten i havet är något högre under vintern jämfört med sommaren.
Det största vattendraget som mynnar i Kattegatt är Göta älv. Andra större vattendrag på den svenska sidan är Viskan, Ätran, Nissan och Lagan. På Jylland finns Gudenå och Århus å och på Fyn Odense å (via Odensefjorden). Vattenflödet i Limfjorden i norra Danmark är vanligen i riktning från Nordsjön och till Kattegatt. Kattegatt har ett totalt avrinningsområde på drygt km2. Av de delar av avrinningsområdet som ligger i Sverige (totalt km2) är km2 skog, km2 vatten, km2 sankmark, km2 jordbruksmark, km2 öppen mark, km2 hygge, km2 tätort och km2 fjäll. Genom Göta älvs avrinningsområde omfattar Vänern och via dess tillflöden har den ett totalt avrinningsområde på ungefär km2, främst i Sverige, men även i Norge. Avrinningsområdet i Norge omfattar bl.a. km2 runt Klarälven och områden runt Byälven. Avrinningsområdet i Danmark är km2. Tillflödet från vattendragen är lägst under sommaren och högst vintertid. Vintertid är det 3–4 gånger större än under sommaren.
En grupp inom Helsingforskonventionen uppskattade på 1980-talet att Kattegatt tillfördes drygt 480 km3/år netto från Östersjön (genom Bälten och Östersjön). Till detta kommer närmare 29 km3/år från vattendrag och närmare 16 km3/år från nederbörd, medan drygt 12 km3/år avgår genom avdunstning och närmare 515 km3/år flödar netto från Kattegatt till Skagerrak. Av tillflödet från vattendrag kommer 99 m3/s från danska vattendrag och 786 m3/s från svenska vattendrag. Det klart största enskilda flödet är från Göta älv, som tillför 530 m3/s. Vattnet därifrån har dock liten påverkan på området då det rinner ut i Kattegatts norr del och snabbt vidare till Skagerrak.
Temperaturen i ytvattnet varierar från 1–4 °C under vintern till 15–20 °C under sommaren. Bottentemperaturen varierar mindre, mellan omkring 4 och 11 °C. Snittyttemperaturen ökade mellan 1970 och 2000 från 8,5 till 9,6 °C. Syretillgången varierar med plats och djup. Medan ytvattnet vanligen är mättat på syre varierar förhållanden längre ner. Syrerikt vatten tillförs från Skagerrak och konsumeras vid nedbrytning av dött organiskt material. Syretillgången i områden med liten tillförsel och påverkan av övergödning kan därför vara låg, vilket orsakat bottendöd längs de södra kusterna, t.ex. i Laholmsbukten under 1980-talet och 2002. Temperaturen i vattnet varierar på ytan mellan ner till fryspunkten under vintern och upp till omkring 20 grader under sommaren. Med ökat djup blir variationen mellan årstiderna mindre. Drivis brukar förekomma under vintrarna.
Geologi miniatyr|Sorgenfrei-Tornquistzonen (blå & brandgul) skär rakt igenom Kattegatt
Kattegatt ligger i ett geologiskt område där Baltiska skölden mötte Avalonia under slutet av Ordovicium. Genom ackretion kom Avalonia att lägga sig ovan Baltica i dess sydvästra del (med t.ex. Danmark). I samband med kollisionen försvann Tornquisthavet som tidigare legat mellan plattorna. Plattorna ingår bägge nu i Eurasiska kontinentalplattan. Mellan resterna av dem går sprickzonen Sorgenfrei-Tornquistzonen. Kattegatt ligger på bägge sidor om zonen, som går genom havsområdet i sydöst/nordvästlig riktning. Området där Kattegatt ligger kom efter kollisionen att under lång tid i allmänhet ligga under havsytan varför det överlagrades av sediment. Som en följd av alpina orogenesen har det lyfts upp något, vilket gjort att det skett betydande erosion sedan dess. I Sorgenfrei-Tornquistzonen finns sediment från jura och trias. Norr om zonen ligger Skagerrak-Kattegattplattformen där allt material förutom en del från krita eroderats bort. Söder om zonen ligger norsk-danska bassängen med material från alla geologiska perioder från trias och framåt.
Det är osäkert när de första nedisningarna som nådde området under kvartär skedde, men som ett resultat av de som varit har sediment deponerats i Kattegatt. De har också deponerats i ett område över norra Jylland som tidigare förband Kattegatt-området direkt med Norska rännan. Under Saaleistiden täcktes hela området av is. Istäcket nådde Kattegatt-området för 140 000–160 000 år sedan. När istäcket drog sig tillbaka vattenfylldes Kattegatt. Havsområdet förblev vattenfyllt och isfritt under Eem (mellanistiden) och under början av den sista istiden.
Under den sista istiden kom isen genom Ristingeisströmmen att täcka nästan hela Kattegatt (med undantag för området närmast Vendsyssel) för ungefär 65 000–60 000 år sedan. Isen kom då från Sverige. Det gjorde att den deponerade material därifrån. Efter ungefär år drog sig isen tillbaka mot Skanderna och havsområdet blev mer eller mindre isfritt under de följande åren. För 29 000–27 000 år sedan kom en ny isström, Kattegattströmmen, denna gång från Norge. Därefter drog sig isen något tillbaka innan den åter blev mer omfattande och nådde sitt maxima för omkring år sedan. Genom att dämma upp Kattegatt dämdes även vattnen bakom havsområdet upp, som Östersjön. Det förekom pulser då stora mängder smältvatten bröt igenom isen ut till Nordsjön/Norska havet. Isen täckte då hela nuvarande Kattegatt. Den kom sedan att dra sig tillbaka under perioden till år före nutid. I de norra delarna (främst Vendsyssel och Halland) kom havsnivån att vara högre än idag. Detta gjorde att paleo-Kattegatts dåvarande yta var större där och att det t.ex. fanns en skärgård i Vendsyssel. Däremot var den sydvästra delen av Kattegatt land. Från Kattegatt drog sig isen tillbaka både åt nordost (mot Halland) och sydost (mot Skåne). Från den senaste istiden har det deponerats upp till några tiotals meter med material. Större vattenflöden som från Bälten har gröpt ut detta material och skapat ett större lokalt havsdjup. Mellan 16 000 och 12 600 BP avsattes ett tjockt lerlager. Det är möjligt att baltiska issjön periodiskt tillförde vatten till Kattegatt för till år sedan.
Högsta kustlinjen är upp till 90 meter på den svenska sidan och 60 meter på den danska sidan. Under istiden, innan isen över land hunnit smälta bredde dock vattnet ut sig över ett större område och nådde nivåer upp till 160–180 meter över den nuvarande havsnivån. Vattennivån i Kattegatt under istidens slut och därefter har varierat som en följd av att förhållandet mellan landhöjning orsakad av isen inte längre trycker ner marken och höjning av havsytan orsakad av smältande glaciärsis har varierat. Detta gjorde att vattenytans nivå åter började stiga för ungefär 10 500 år sedan. Kattegatt var då bara vattenfylld längs den svenska kusten. Trenden har sedan dess vänt, men nivåförändringarna är långsamma och strandlinjen har förändrats lite de sista åren. Den isostatiska landhöjningen är 1–2 mm per år. Havsbottnen domineras av sand och mer finkornigt material som lergyttja och gyttjelera.