Nya Sverige ( ; latin: Nova Svecia) var en svensk koloni som grundades 1638. Kolonin låg vid Nordamerikas östkust i de nuvarande amerikanska delstaterna Delaware, Pennsylvania, New Jersey och Maryland.
Nya Sverige inköptes 1638 av Nya Sverigekompaniet som ett led i den svenska koloniseringen av Amerika och kolonin grundades endast arton år efter det att engelska kolonisatörer utvandrat till Nordamerika med det nederländskbyggda fartyget Mayflower. Området var i svensk ägo under sjutton år mellan 1638 och 1655 och kolonin blev den första fasta europeiska bosättningen i området. Efter att besittningen år 1655 erövrats av Nederländerna valde de flesta av de svenska och finska kolonisatörerna att stanna kvar i området och trots att kolonin aldrig växte sig särskilt stor lever minnet av den kvar än idag.Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, Nya Sverigeartikel (läst 4 mars 2011)Amerika, dess upptäckt, eröfring och fyrahundraåriga utveckling, Projekt Runeberg (läst 4 mars 2011)Uppfinningarnas bok, 7.e bandet, Projekt Runeberg (läst 4 mars 2011)Norman, Hans; Larsdotter, Anna: När Sverige skulle bli kolonialmakt Populär Historia 4/1994 (läst 4 mars 2011)Colonial Swedes, Kronologi (läst 4 mars 2011)Colonial Voyage, Nya Sverige (läst 4 mars 2011)Historiesajten.se, Kolonin Nya Sverige (läst 4 mars 2011)Colonial Swedes, Nya Sverige (läst 4 mars 2011)
Nya Sverige sträckte sig längs Delawareviken och Delawarefloden från Cape Henlopen ("Inloppsudden") till vattenfallen vid Trenton i nuvarande staten New Jersey, runt trettio svenska mil i nord-sydlig riktning. Västerut sträckte sig området cirka tolv svenska mil och nådde till trakten av floderna Susquehannas och Conewagos sammanflöde, mitt emellan nuvarande Harrisburg och Yorkhaven.Svenska spår vid Delaware, [Serie: Svenska spår i främmande land, 99-3219067-5 ; 4], Esther Chilstrom Meixner, Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, Göteborg 1957, s. 9
Bakgrund miniatyr|Replik av Kalmar Nyckel. Tanken om en svensk koloni i Nordamerika uppkom redan under kung Gustav II Adolfs regeringstid. Kungen hade kommit i kontakt med nederländske Willem Usselinx, och den 21 december 1624 fick Usselinx uppdraget att bilda ett handelskompani. Den 14 juni 1626 grundades genom ett privilegiebrev (oktroj) Svea rikes general-handels-kompani, anfört till Asiam, Africam och Magellaniam, även känt som Söderkompaniet, med ensamrätt på handel i dessa områden. Efter kungens avresa till kriget i Tyskland kom dock företaget att avstanna.
År 1635 kom rikskansler Axel Oxenstierna under ett besök i Amsterdam genom Peter Spiring, som sedan länge varit i svensk tjänst, i kontakt med de nederländska köpmännen Samuel Blommaert och Peter Minuit. Minuit hade tidigare arbetat för Nederländska Västindiska Kompaniet och varit guvernör över kolonin Nya Nederländerna. Han kände därför till att området kring Delawarefloden var glest koloniserat och tanken på en koloni väcktes igen. Efter riksmötet 1636 återupptogs företaget och år 1637 ombildades Söderkompaniet till Nya Sverige-kompaniet (Nova-Sueciakompaniet) med uppdrag att inrätta en svensk-nederländsk handelspost i Nordamerika. Kompaniets fem svenska delägare blev bröderna Axel och Gabriel Oxenstierna, deras kusin Gabriel Bengtsson Oxenstierna, Clas Larsson Fleming och Peter Spiring. Vidare fanns Blommaert och ytterligare fem nederländska delägare. Kompaniets kapital var till hälften svenskt och till hälften nederländskt.
Expeditionen till Nordamerika förbereddes i största hemlighet av rädsla för Nederländska Västindiska Kompaniet som då dominerade området. Halva manskapet bestod av svenskar och övriga var nederländare, befälen var huvudsakligen nederländare då dessa hade större erfarenhet av transatlantiska färder.
I slutet av novemberAvresan från Göteborg anges till "i augusti 1637 ..." i källan; Svenska spår vid Delaware, [Serie: Svenska spår i främmande land, 99-3219067-5 ; 4], Esther Chilstrom Meixner, Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, Göteborg 1957, s. 11 1637 lämnade fartygen Kalmar Nyckel och Fågel Grip med 24 man (23 militärer och 1 bokhållare) under ledning av Minuit hamnen i Göteborg. Kapten på Fågel Grip var Adrian Jöransen och Jan Hindricksen van der Water på Kalmar Nyckel; den svenska gruppen leddes av löjtnant Måns Nilsson Kling.
Kolonins grundande miniatyr|Ett möte mellan svenskar och lokalbefolkningen. I bakgrunden kan man se ett krig mellan två indianstammar
Den 23 mars 1638 anlände expeditionen till Delawareviken. Man fortsatte uppför Delawarefloden och därefter in på en biflod vid den västra stranden och landsteg på en udde vid sammanflödet av Christinekil (Minquas Kill, dagens Christina River) och Brännvinskilen (Wauwaset Kill, dagens Brandywine Creek), udden namngavs Paradisudden. Området beboddes då av Lenapefolket (eller Lenni Lenape, ett algonkinfolk) och den 29 mars slöt Minuit ett avtal om markköp med fem hövdingar av Lenapefolket. Avtalet omfattade marken på flodens västra strand från Bombay Hook vid Delawareflodens mynning i söder till Schuylkillflodens mynning i norr dock utan någon fastlagd gräns inåt landet. Avtalet skrevs under den 8 april på Kalmar Nyckel, köpeskillingen bestod av handelsvaror.
Den första bosättningen som uppfördes blev Fort Christina i dagens Wilmington. Fortet namngavs efter dåvarande drottning Kristina och stod klar hösten 1638. Timmerhusen uppfördes med svensk knuttimringsteknik, ett för Nordamerika helt nytt byggnadssätt.
Relationerna med lokalbefolkningen var goda från första stund och man bedrev handel med basvaror med Lenapefolket och med pälsvaror med Susquehannockfolket (även Minquas; ett irokesfolk). Svenskarna hade mycket gemensamt med lokalbefolkningen, båda hade vana att umgås med andra folkslag och att leva i skogen. Spänningar uppstod dock med de andra europeiska nybyggarna. Nederländarna vars koloni Nya Nederländerna grundad år 1614 låg kring Hudsonfloden lite norr om Nya Sverige hade redan bosättningen Fort Nassau på flodens östra strand nordöst om Fort Christina. Nederländarna protesterade, men då Nederländerna och Sverige var i allians under det pågående Trettioåriga kriget undvek man till en början öppna konflikter även om guvernören Willem Kieft formellt klagade hos Minuit. Engelsmännens koloni Colony of Virginia (nuvarande Virginia) grundad 1607 låg sydväst om Nya Sverige. Båda nationerna gjorde anspråk på markområdet trots att området i stort saknade europeisk befolkning.
Geografi miniatyr|Kartskiss över Nya Sverige. Kolonin låg på båda sidor av Delawareflodens nedre del, främst i dagens Delaware men omfattade även delar av södra Pennsylvania och västra New Jersey samt västerut inåt landet delar av Maryland. De befästa forten utgjorde grundstommen i kolonin, efterhand byggdes bosättningar även utanför forten och senare även på andra platser.
Fort Fort Christina (Fort Kristina), byggd 1638, dagens Wilmington Fort Nya Elfsborg (Nya Älvsborg), byggd 1643, dagens Salem Fort Nya Göteborg (Nya Gotheborg, Tenakung), byggd 1643, dagens Essington Fort Nya Korsholm (Manäyungh), byggd 1647, i dagens Southwest Philadelphia Fort Trefaldighet (Trefaldighetsskansen), erövrad 1651, dagens New Castle
Bosättningar 1641: Finland (Chamassungh), dagens Marcus Hook, Delaware County, Pennsylvania; Upland (Mecoponacka), dagens Chester 1642: Sveaborg, dagens Swedesboro; Nya Stockholm, dagens Bridgeport 1643: Minquas, i dagens Southwest Philadelphia; Provins (Manaiping), i dagens Philadelphia; Printztorp (Printzhof), dagens Essington; Tequirassy, dagens Eddystone, Delaware County, Pennsylvania; Tinicum, dagens Tinicum, Delaware County, Pennsylvania 1644: Nya Vasa, i dagens stadsdel Kingsessing i West Philadelphia 1645: Mölndal, dagens Yeadon, Delaware County, Pennsylvania 1647: Torne (Aronameck), i dagens stadsdel Kingsessing i West Philadelphia 1648: Beeversrede, i dagens Philadelphia 1654: Ammansland, dagens Darby, Delaware County, Pennsylvania; Sidoland, Strandviken, Timber Island och Översidolandet i dagens Wilmington alt=Handritad och färglagd karta över Nya Sverige.|miniatyr|Kopia av 1600-talskarta över Nya Sverige utförd av Berg Haagh 1696. Originalet ska ha hängt på väggen i rådssalen på Stockholms slott och tros ha förstörts i slottsbranden 1697. Kolonins område sträckte sig som mest cirka elva mil från nordost (nära dagens Trenton) till sydväst (nära dagens Chesapeake Bay) och cirka tjugo mil från öst (nära dagens Atlantic City) till väst (nära dagens Harrisburg).FamilySearch.org (läst 4 mars 2011)
Guvernörer miniatyr|Peter Minuit, förste guvernören. 1800-talsavbildning av hur man då tänkte sig att han kunde ha sett ut. Styresmännen för kolonin utnämndes direkt av den svenske monarken, med utnämningen följde även skriftliga instruktioner. Nya Sverige förvaltades sammanlagt av sex guvernörer:World Statesmen.org (läst 4 mars 2011)Rulers.org (läst 4 mars 2011)
Peter Minuit, 29 mars 1638 – 15 juni 1638 (officiellt till 30 januari 1640) Måns Nilsson Kling, 15 juni 1638 – 17 april 1640 (ställföreträdare för Minuit) Peter Hollander Ridder, 17 april 1640 – 15 februari 1643 Johan Björnsson Printz, 15 februari 1643 – 31 oktober 1653 Johan Pappegoya, 1 november 1653 – 27 maj 1654 (ställföreträdare för Printz) Johan Classon Rising, 27 maj 1654 – 25 september 1655
Historia miniatyr|Denna tomahawk-hacka från 1600-talet har tillskrivits Nya Sverige och Susquehannocker eller Lenape. Den finns på Etnografiska museet, Stockholm och är en deposition från Livrustkammaren. 1889.04.4179 Kolonisatörerna kom från hela det svenska riket men till en början försökte den svenska regeringen begränsa utvandringen till kolonin. Dåtidens Sverige var folkfattigt och man uppmuntrade invandring före utvandring. De första emigranterna var brottslingar som fått välja mellan ett straff i Sverige eller att bo minst fem år i Amerika. Senare kom även frivilliga emigranter främst från västra Sverige, Dalarna, Jämtland, Värmland och Ångermanland. En stor grupp bland kolonisatörerna var svedjefinnar och finnar som tvingats fly till Värmland undan krig i gränstrakterna mot Ryssland, men även brottslingar och desertörer. Den svenska regeringen ville samtidigt minska den finska andelen av befolkningen och den 8 februari 1641 beordrade regeringen länshövdingarna i Värmland, Närke och Dalarna att gripa hemlösa skogsfinnar och föra dessa till Göteborg inför utresan till Nya Sverige. Denna expedition avgick från hamnen i Göteborg i juli 1641 på fartygen Kalmar Nyckel och Charitas.Louhi, E. A. : The Delaware Finns or The First Permanent Settlements in Pennsylvania, Delaware, West New Jersey, and Eastern Part of Maryland, Clearfield Company, Baltimore, 2001.
Sverige skickade sammanlagd tolv expeditioner till kolonin. De flesta av fartygen tillhörde Nya Sverigekompaniet förutom fartygen Kattan och Örnen vilka tillhörde den svenska flottan. Samtliga fartyg avlöpte från Göteborg varifrån man färdades genom Nordsjön via Engelska kanalen till Kanarieöarna. Därefter korsades Atlanten i sydvästlig riktning till Antigua i Västindien och sedan i nordvästlig riktning mot Delawarekusten. Hemresorna gick vanligen i östlig riktning över Atlanten till Azorerna och vidare till Portugal och därefter norrut genom Engelska kanalen och Nordsjön tillbaka till Göteborg.Colonial Swedes, Expeditionerna (läst 4 mars 2011)Rootsweb.ancestry.com (läst 4 mars 2011)
Expeditionerna: 1.a: Kalmar Nyckel, utresa november 1637, ankomst mars 1638, hemresa juli 1638, Fågel Grip, utresa november 1637, ankomst mars 1638, hemresa april 1639 2.a: Kalmar Nyckel, utresa september 1639, ankomst april 1640, hemresa maj 1640 3.e: Freedenburg, utresa augusti 1640, ankomst november 1640, hemresa december 1640 4.e: Kalmar Nyckel och Charitas, utresa juli 1641, ankomst november 1641, hemresa november 1641 5.e: Fama och Svanen, utresa november 1642, ankomst februari 1643, hemresa april 1643 6.e: Fama, utresa december 1643, ankomst mars 1644, hemresa juli 1644