Gösta Nystroem, ursprungligen Nyström, född 13 oktober 1890 i Silvbergs socken i Dalarna, död 9 augusti 1966 på Särö i Hallands län, var en svensk tonsättare och musikrecensent.
Biografi Gösta Nystroem var son till överläraren Karl Johan Nyström och Amanda Sofia, född Nilsson. Föräldrarna var båda från Rytterne i Västmanland, men Gösta, hans äldre bror och yngre syster föddes i Silvberg, där föräldrarna bodde några år och där fadern var lärare i Ulvshyttans skola. När Gösta Nystroem var barn flyttade emellertid familjen till Österhaninge i Södermanland och bodde då i skolhuset vid kyrkan, där också hans yngsta syskon föddes.Sveriges befolkning 1900, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Riksarkivet Under Nystroems barndom drabbades familjen av en tragedi, då den äldste sonen Ture – på vintern 1902 – vådasköt sig själv till döds under en skidtur tillsammans med Gösta.Nystroem, Gösta, 1968: Allt jag minns är lust och ljusStockholms stadsarkiv, Österhaninge kyrkoarkiv, volym F I:3 Året därpå<ref>Runqvist, Harry, 1961: Om Österhaninge kyrka och kyrkbygden </ref> brann deras hem, skolhuset.
Som ung var Nystroem även bildkonstnär och en av de första svenska kubisterna. Men han bestämde sig för att bli tonsättare och utbildade sig först vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1913–1914, därefter för professor Liebermann i Köpenhamn, där han även var bosatt 1916–1920. I Paris, där han bodde 1920–1932, studerade han först komposition för Vincent d'Indy och dirigering för Camille Chevillard samt under de sista Parisåren komposition för Leonid Sabanejev.
I Paris tog han starka intryck av Claude Debussy och Igor Stravinskij, vilket bland annat märks i pianosviten Regrets (1924) och den symfoniska dikten Ishavet (1925), och senare av Arthur Honegger. Efter att ha bott i Frankrike i flera år flyttade han under första halvan av 1930-talet till Göteborg, där han 1932–1947 arbetade som musikrecensent vid Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning där han stod för musikkritik, men har för eftervärlden blivit ihågkommen för en rasistisk recension av Louis Armstrongs konsert i Göteborg under hösten 1933.https://www.journalisten.se/nyheter/klassiska-kalkoner
Sedermera bosatte han sig på Särö vid västkusten, söder om Göteborg. Som människa och tonsättare var han beroende av att leva vid havet. Han blev ledamot av Musikaliska akademien 1941, samt filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet 1958. Nystroem var medlem av Publicistklubben samt Svenska journalistföreningen. Han var Riddare av Vasaorden (1946)Sveriges statskalender för året 1950, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1950 ISSN 0347-7223, avsnitt 976 och ledamot av Musikaliska akademien (1941).Sveriges statskalender för året 1945, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1945 ISSN 0347-7223, avsnitt 846
År 1958 utnämndes Nystroem till hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
Gösta Nystroem var gift från 1921 med skulptören Gladys Heyman (1891–1946) och från 1950 med Helen Lyon (1897–1990) i hennes andra äktenskap. Med sin första hustru fick han tre döttrar, textilkonstnären Joy Zandén (1922–2017), bildkonstnären Liliane Nystroem (1924–1987) och Mona Batt (född 1927). Han blev morfar till skådespelarna Philip och Jessica Zandén.
Han är begravd på Hanhals övre kyrkogård.Begravda i Sverige, CD-ROM version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2008 Hans efterlämnade självbiografiska texter utkom 1968 med hans egna illustrationer under titeln Allt jag minns är lust och ljus.
Musik Nystroems musik anses som måttligt modernistisk. Den är influerad av tidens franska konstmusik, men har ändå en "nordisk ton" i botten. Den är oftast vemodigt stämd eller upprörd, och klingar mycket sällan optimistiskt.
Bland Nystroems främsta verk räknas hans romanser. Mest kända är de som ingår i samlingarna Sånger vid havet (1942), På reveln (1948) och Själ och landskap: Nya sånger vid havet (1950). Ett annat vokalverk är körsviten Tre havsvisioner (1956). I alla dessa samlingar har Nystroem tonsatt dikter av bland andra Ebba Lindqvist. Med henne delade han det djupa förhållandet till havet.
För orkester komponerade han bland annat sex symfonier. Av dessa räknas Sinfonia espressiva (1935–1937) och Sinfonia del mare (1947–1948) som de främsta. Sinfonia espressiva är fyrsatsig och inleds med en sats för enbart stråkorkester och pukor. I de följande satserna lägger Nystroem till några blåsinstrumentgrupper åt gången och når på så sätt en klimax i finalen, då hela orkestern spelar. Sinfonia del mare, havssymfonin, är skriven i en enda lång sats med havsinspirerade stämningar. Den är Nystroems populäraste verk och har kanske kommit att överskugga andra viktiga verk av honom. Mitt i symfonin finns ett parti där en sopran sjunger dikten "Det enda" av Ebba Lindqvist.
Nystroem komponerade en opera, Herr Arnes penningar (1958), baserad på Selma Lagerlöfs roman.
Priser och utmärkelser 1941 – Ledamot nr 630 av Kungliga Musikaliska Akademien 1958 – Hedersdoktor vid Göteborgs universitet 1960 – Spelmannen 1965 – Medaljen för tonkonstens främjande
Verk i urval Orkesterverk Rondo capriccioso, 1927Sinfonia breve, 1929–1931Concerto pour orchestre d'archets (Konsert nr 1 för stråkorkester), 1930Sinfonia espressiva, 1935–1937Sinfonia del mare, 1947–1948 Symfoni nr 4, 1952. Senare reviderad och förkortad. Bar ursprungligen namnet Sinfonia shakespeariana som tonsättaren senare såg som överflödigt.Concerto per orchestra d'archi (Konsert nr 2 för stråkorkester), 1955Sinfonia seria, 1963, för stråkorkester, flöjt, slagverk, celesta, harpa och pianoSinfonia tramontana, 1965
Verk för soloinstrument och orkester Violakonsert, Hommage à la France, 1940Sinfonia concertante för cello och orkester, 1944 Partita för flöjt med stråkorkester och harpa, 1953 Violinkonsert, 1954/1957Concerto ricercante för piano med stråkorkester, slagverk, harpa och celesta, 1959
Sceniska verkHerr Arnes penningar, opera, 1958
Solosång med piano eller orkesterSånger vid havet, 1942, för sång och piano eller orkester. Tillägnade Aulikki Rautawaara. Omtryckt 1985. 1. "Ute i skären" (Ebba Lindqvist) 2. "Nocturne" (Edith Södergran) 3. "Havets visa" (Hjalmar Gullberg) 4. "Jag har ett hem vid havet" (Ragnar Jändel) 5. "Jag väntar månen" (Hjalmar Gullberg)På reveln, 1948, för sång och piano 1. "På reveln" (Anders Österling) 2. "Otrolig dag" (Einar Malm) 3. "Havet sjunger" (Ebba Lindqvist)Själ och landskap: Nya sånger vid havet, 1950, för sång och piano (samtliga texter av Ebba Lindqvist) 1. "Vitt land" 2. "Önskan" 3. "Bara hos den" Tre havsvisioner, 1956 1. Havets hand (E Diktonius) 2. Vid havet (Lindqvist) 3. Havet (Ekelund) I ljusningen, tre vår- och sommardikter (Harry Martinson), 1961 1. I ljusningen 2. Före åskstormen 3. Midsommardrömmen Det satt en katt vid Kattegatt (A M Roos), 1946 Sånger 1–2, 1917 1. Der er i skogen (anon), även i Fru Musica, bd 5 , 2. Ord mot det tomma (anon); Natt vid sätern (C Giinther) Hjärtat (B Bergman) Lillebarn (dens) (Fru Musica, 10 ); 8 dikter ur "Ångest"/8 poémes tirés de "Angoisse" (P Lagerkvist) 3 sånger för orkester ur musiken till "Stormen" (W Shakespeare) 1938 Ariels sång 1–2, 1. Junos och Ceres sång (endast klaverutdrag) 2. Karlekens visa (Lagerkvist), 1942 Den röda blomman, (G Bergman) 1945 En frivillig (M Stiernstedt), 1945 Sånger 1–2, 1945: Gubben och gumman skulle mota vall Nocturne (A Österling); Bön (dens), 1945; Ur Höga visan: Huru skön och huru ljuv Säg mig du Som ett blommande mandelträd (Lagerkvist), 1946 Att älska i vårens tid/Foraarsnat (G Rybrant/M Lorentzen), 1948; Jag diktar för ingen, (V Ekelund) 1949 Brunnen (] Hemmer), 1949 Legend (C Krantz), 1951 Kom min älskade (Höga visan) (Svensk sånglyrik, 2, 1951) 2 viser (Lorentzen), Khvn 1951 Det finns inga ord (Roberta), 1951 Det enda (Lindqvist), 1951 Sommarmusik, 1964
Kör a cappellaTre havsvisioner, 1956 "Havets hand" (Elmer Diktonius) "Vid havet" (Ebba Lindqvist) "Havet" (Vilhelm Ekelund)Golfiner (Claes E. Claesson) "Den skygges uthav" "Tropisk orkester" "Havsdagrar och molnflockar"
Filmmusik 1947 – 40 år med kungen (En krönika 1907–1947)
1966 – Ungersvennen och de sex prinsessorna (TV)
Piano Valse marine (1920) Regrets, six piéces (Paris, 1926) Prélude pastoral (1960)
Referenser Noter
Tryckta källor Lennart och Gerd Reimers: Gösta Nystroem : musikern, målaren, människan, Stockholm, Ed. Reimers, 2000 Anders Edling: Gösta Nystroem, Möklinta, Gidlunds, 20161890 års män i ord och bild: en bokfilm 1890–1940 och biografiskt lexikon, fil mag John Karlzén, amanuens Nils Olsson, Gustaf Gottschalk, K G Lindeström, Svenska Kulturförlaget 1940 s. 560Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2006Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2003Vem är det : Svensk biografisk handbok 1963, red. Ingeborg Burling, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1962 s. 817Vem är Vem? : Götalandsdelen utom Skåne'', [Årgång I], huvudred. Paul Harnesk, Vem är Vem Bokförlag, Stockholm 1948 s. 731 Webbkällor Nationalencyklopedin på internet (prenumerant). Sökord : Gösta Nystroem
Externa länkar
Kategori:Svenska klassiska kompositörer under 1900-talet Kategori:Ledamöter av Kungliga Musikaliska Akademien Kategori:Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet Kategori:Personer från Silvbergs socken Kategori:Gravsatta i Hallands län Kategori:Födda 1890 Kategori:Avlidna 1966 Kategori:Män