Theodore Sturgeon, ursprungligen Edward Hamilton Waldo, född 26 februari 1918 på Staten Island, New York, död 8 maj 1985 i Eugene, Oregon, var en amerikansk fantasy- och science fiction-författare. Han var mest produktiv under 1940- och 1950-talen, men skrev enstaka noveller även under 1960-talet och i sin återkomst under första hälften av 1970-talet. Främst novellist skrev han också ett antal romaner, av vilka minst en är en betydande klassiker.
Sturgeon debuterade 1939-1940 i John W. Campbells båda tidskrifter Unknown och Astounding. Theodore Sturgeon hade vad som på engelska kallas "style", med vilket menas att han var en utpräglat litterär författare i en genre där det var gott om bra skribenter, men där få uppvisade utpräglad stilistisk begåvning. "Sturgeons författarskap var särpräglat. Hans udda karaktärer var mer trovärdiga och hans prosa mer omsorgsfullt utmejslad. Han var en författarnas författare."James Gunns förord till The Complete Stories of Theodore Sturgeon, vol. IV, Thunder and Roses, sid. x.Damon Knight 1967 s. 115: "Sturgeon is the most accomplished technician this field has produced, bar nobody, not even Bradbury; and part of the reason is that he never stops working on it." Han var också en författare mer intresserad av psykologi, gärna just avvikande människors psyken, av sexualitet och av kulturfrågor, än av tekniska framsteg.
Hans ställning redan tidigt illustreras av det förord som Ray Bradbury skrev när Sturgeons första bok kom ut, novellsamlingen Without Sorcery (1948). Det var en inbunden bok, vilket var mycket ovanligt inom science fiction långt in på 1950-talet. Bradbury skrev:
Kanske det bästa sätt jag kan berätta för er vad jag tycker om Theodore Sturgeons berättelser är att beskriva med vilket starkt intresse jag 1940 klöv varje Sturgeonsk historia på mitten och plockade ut dess inälvor för att se vad det var som fick den att fungera. Vid den tiden hade jag ännu inte sålt någon novell. Jag var 20. Jag var febrilt inriktad på de framgångsrika författarnas stora hemligheter. Jag såg på Sturgeon med en hemlig och gnagande svartsjuka. Och Svartsjukan är, måste erkännas, det säkraste tecknet en författare kan ha som berättar för honom om en annan författares överlägsenhet.Omtryckt i den förkortade pocketupplagan Not Without Sorcery, och (delvis) i Moskowitz 1967, s. 244.
Några år efter att han skrivit detta fick Ray Bradbury sitt genombrott medan Sturgeon fick uppskattning endast bland science fiction-författare, kritiker och läsare. Sturgeons roman More Than Human erhöll priset International Fantasy Award 1954. Detta pris utdelades 1951–1957 och bland andra prismottagare kan nämnas Clifford Simak för hans Websters värld och J.R.R. Tolkien för Sagan om ringen. Det är möjligt att Sturgeons berömmelse utanför science fiction-området utvecklats annorlunda om Orson Welles lyckats genomföra sitt projekt att filmatisera More Than Human under 1950-talet. John-Henri Holmberg 2002, s. 389.
Biografi Uppväxt Edward Hamilton Waldo, som Sturgeon hette under sina tidigare år, föddes i St. George, Staten Island, New York. Hans far hade holländskt och franskt ursprung, och hans mor var en kanadensisk-engelsk poet och litteraturlärare. På faderns sida fanns ett starkt protestantiskt-religiöst tryck med många biskopar och präster, men unge Edward och hans bror Peter började vid tolv års ålder skolka från söndagsgudstjänsten och i stället läsa humormagasinet Ballyhoo, för att sen fantasifullt berätta om den predikan de hört när de kom hem. Fadern lämnade hemmet när Edward var fem och det blev skilsmässa när sonen var nio. In i bilden kom 1929 en styvfar, som varit lärare i engelska i skotska skolor. Edwards skolgång var problemfylld. Inte minst för att han klent byggd utsattes han för mobbning, sedan familjen flyttat till Philadelphia. Han var nu 12 år och hans mor tvingade honom bära kortbyxor, vilket ingen annan bar just där och då. Den blonde pojken kompenserade dock genom att börja ägna sig åt gymnastik, och efter intensiv träning på hade han byggt på sin bröstmuskulatur betydligt. Andra året var han kapten för gymnastikteamet, och drömde om att bli cirkusakrobat på Barnum & Bailey's cirkus. Men när han var femton diagnosticerades han med reumatisk feber och fick lägga gymnastiken på hyllan. I protest klädde han sig besynnerligt och misskötte skolan än mer.
Styvfadern som var universitetslärare förbjöd pojkarna lyssna på radio, det nya underhållningsmediet, och tvingade dem att dagligen sitta i hans bibliotek och läsa. Edward kom här att läsa H. G. Wells' The Time Machine och Jules Verne. Det rebelliska visade sig dock fortfarande i att när styvpappan erbjöd sig att förklara vad som helst i vad de läst, bad Edward honom förklara ordet "orgy". Trots en hel del oenigheter var dock styvfadern behjälplig vid namnbytet. Edward hade alltid velat bli kallad Ted och styvpappan hette Sturgeon i efternamn. Så vid dopet antog pojken med godkännande namnet Theodore Hamilton Sturgeon. Det kan också nämnas att Theodore, mot styvfaderns uttryckliga förbud, redan runt 1930 börjat läsa de tidiga science fiction-magasinen som Amazing Stories och Astounding Stories och det mer skräckorienterade Weird Tales.
Efter skolan fick Theodore ekonomisk hjälp av sin "grandmother" att söka in på Penn Nautical School. Disciplinen var hård; han stod ut tills han fyllde 17, och gick då till sjöss. Det var under dessa tre år till sjöss (1935-38) som Theodore Sturgeon började skriva. Hans debut var en mycket kort novell om ekonomiska bedrägligheter som McClure's Syndicate köpte 1937 och sålde vidare till breda marknader, liksom fyrtio noveller under kommande år. Ingen av dessa var fantasy eller science fiction. De visar dock på Sturgeons återkommande tendens. När han skrev skrev han flytande och snabbt, men mellan dessa perioder kom att ligga perioder av plågad skrivkramp. En anekdot som berättas av trovärdiga källor, berättar om hur Sturgeon klagade över idétorka så jämrande att Robert Heinlein skickade honom ett brev med en serie novellidéer, av vilka två sägs ha blivit skrivna.Se Gunn The Complete Stories of Theodore Sturgeon vol. IV, sid. xii.
Den första science fiction-novellen Helix the Cat blev aldrig publicerad och uppges vara försvunnen, men 1939 höll en bekant upp ett nummer av det nya fantasymagasinet Unknown och sade till honom att det var sådant här han borde skriva. Sturgeon började skriva fantasy, vilket gav honom de första kontakterna med redaktören John W. Campbell, även nybliven redaktör för Astounding Stories. Sturgeon hade gått i land för en tid. Angående de första åren, se Moskowitz 1967, s. 233-237, samt Holmberg 2002 s. 388.
1940-talet Sturgeons litterära intressen var, oavsett hans bristande formella skolning, underbyggda av tidig läsning av de mest kända science fiction-magasinen, men också Lord Dunsanys noveller och av Lewis Carroll. Han hade skrivit poesi tidigt och beundrade William Blake och William Morris.Sam Moskowitz 1967 sid. 237.
Debuten skedde i Astounding Stories i sept 1939 med Ether Breather.Bibliografiska hänvisningar är hämtade ur böcker av Sturgeon, ur Nicholls & Clutes Encyclopedia of Science Fiction samt ur Donald Tuck The Encyclopedia of Science Fiction and Fantasy vol 2, sid. 413-414. Emellertid hade han börjat med att skriva för Campbells nystartade Unknown och den första novell han sålde hit var den föga kända The God in the Garden. Honoraret fick honom dock att lämna sjön. Under skrivandet avbröt han det hela, dock, och skrev på fyra timmar i ett hypnotiskt tillstånd novellen Bianca's Hands om en man så förälskad i en debil flickas vackra händer att han gifter sig med henne vilket slutar med att hon stryper honom. Ingen ville publicera novellen, och en redaktör sade att han aldrig ville köpa något av en skribent kapabel att hitta på något sådant. Men den brittiska reguljära litteraturtidskriften Argosy i England utlyste sju år senare en litterär tävling, varvid Sturgeon skickade sin novell, och Bianca's Hands vann första priset. Tvåa i den tävlingen kom Graham Greene. Moskowitz 1967 sid. 237, 242-43.
Sturgeon hade under tiden skrivit ett stort antal noveller, varvid han ibland i likhet med Robert Heinlein kunde ha två noveller i samma tidskriftsnummer, den ena då under pseudonym. Till de mest kända hörde It och Microcosmic God. It är urtypen för historien om hur något vaknar till liv ur slemmet i ett träsk och sprider fasa omkring sig. Microcosmic God handlar om vetenskapens makt att ge oss vad vi än vill ha, och blev så populär att det förtörnade Sturgeon själv som sade att den saknade "kadensen" i hans andra verk.Moskowitz 1967 sid. 239. Poker Face introducerade det sedermera flitigt använda temat – i TV främst – att det lever utomjordiska varelser bland oss utan att vi förstår det.
Efter en kort och intensiv period som avsatte flera SF-klassiker än dessa (många finns samlade i de novellsamlingar av vilka de viktigare räknas upp i litteraturförteckningen) bröt Sturgeon upp med sin lika unga hustru och åkte till Västindien för att sköta ett hotell. Kort därefter bombade Japan Pearl Harbor och turistnäringen ställdes in. Sturgeon blev bulldozerförare på en armébas i Puerto Rico, vilket han älskade, men 1944 var kriget snart över och basen lades ner. Med två barn att försörja utnyttjade Sturgeon sina erfarenheter och skrev på nio dagar en ny stilbildare, Killdozer (1944), om hur en elektronisk varelse tar över en bulldozer och visar sig svår att besegra. Sturgeon fick 545 $ av Campbell, det största honorar han fått, och en mycket stor summa i den tidens penningvärde. Depression, skilsmässa och svårigheter att hitta en litterär agent skapade snart ett avbrott.Moskowitz 1967 sid. 240-41.
Campbell lyckades lotsa Sturgeon ur hans depression och ett av resultaten blev Mewhu's Jet. Den verkar först vara en traditionell berättelse om hur en utomjordisk varelse landar på Jorden i all teknologisk överlägsenhet, men det visar sig att varelsen är ett vilsekommet barn med en högteknologisk leksak. En kort tid försökte sig Sturgeon på att vara litterär agent, men så kom vinsten i Argosy med Bianca's Hands. I Thunder and Roses (nov. 1947) etablerade sig Sturgeon än mer. Novellen handlar om etik och inte politik. Fienden har anfallit med kärnvapen, och man diskuterar strike back-doktrinen.Moskowitz 1967 sid. 241-43. Därmed förebådar novellen femton år tidigare den diskussion som skulle bli en het potatis under 1962 med Kubakrisen, liksom Stanley Kubricks Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben, (1964), fast novellen är mer sentimentalt hållen. Med en lång rad SF-klassiker i sin verklista, och med fantasynovellsamlingen Without Sorcery (1948) på 400 inbundna sidor och en hävd depression såg situationen åter lovande ut för den nu drygt trettioårige författaren.
1950-talet Under 1950-talet var Sturgeon främst aktiv i de nystartade science fiction-tidskrifterna The Magazine of Fantasy and Science Fiction samt i synnerhet det av H. L. Gold startade och redigerade Galaxy Science Fiction, där han var en av de flitigast återkommande medarbetarna. Sturgeon framträdde nu än mer som en radikal och oppositionell ande med en novell som The World Well Lost (Galaxy 1953), om utomjordiska varelser försatta i exil från sin egen värld på grund av homosexualitet. Sturgeon var tillsammans med Philip José Farmer den författare som tydligast bröt emot 1950-talets sexuella tabun.På svenska i Nova science fiction Nr 15 2008, ett nummer helt ägnat genreklassiker.