Battle Royale är en japansk dystopisk actionfilm från år 2000 regisserad av Kinji Fukasaku med manus av Kenta Fukasaku. Filmen är baserad på romanen med samma namn från 1999 av Koushun Takami. I rollerna syns Tatsuya Fujiwara, Aki Maeda, Tarō Yamamoto, Chiaki Kuriyama, Kou Shibasaki, Masanobu Andō och Takeshi Kitano. Den följer en skolklass som blir tvingade av en diktatur att slåss mot varandra tills bara en överlever.
Battle Royale hade premiär den 16 december 2000 och blev hårt reglerad med en 15-årsgräns, vilket är ovanligt i Japan. Filmen blev kontroversiell och omtalad som en förbjuden film, trots att väldigt få förbud faktiskt drabbade filmen. Kontroverserna hjälpte filmen att marknadsföras och gav den ett stort kultfölje och gjorde den till både en kritisk och finansiell succé. Battle Royale skapade en egen genre, döpt efter filmen och inspirerade till både The Hunger Games (2012), Squid Game (2021–2025) och den Quentin Tarantino regisserade Kill Bill (2003) och många andra kulturella verk, däribland TV-spel som Fortnite, Playerunknown's Battlegrounds och Apex Legends. Tarantino ser även filmen som en av sina favoritfilmer och återanvände (i princip) en av karaktärerna till Kill Bill, som dessutom spelas av samma skådespelare (Chiaki Kuriyama) i båda filmerna.
Battle Royale blev regissören Fukasakus sista film innan han dog av prostatacancer. Han påbörjade arbetet med uppföljaren Battle Royale II - Requiem (2003) men hann bara filma en scen. Hans son, Kenta Fukasaku, som även skrev manus till båda filmer tog över arbetet. Den mötes av negativ kritik.
Handling I en nära framtid är Japans ekonomi nära en kollaps. Med 15 % arbetslöshet är 10 miljoner människor utan jobb och 800 000 studenter bojkottar skolan vilket ökar statistiken för ungdomsbrott. I den nya diktaturen har de vuxna tappat självförtroendet och blivit rädda för de unga varpå de klubbar igenom reformen "The Millenium Educational Reform Act" också kallat "The BR (Battle Royale) Act". Reformen som ska sätta skräck i ungdomar och ska få effekt genom att årligen kidnappa en skolklass med femtonåringar som skickas ut på en ö för att döda varandra tills bara en vinnare återstår.
Klass 9B väljs ut genom ett lotteri och sövs ner under en skolresa. De vaknar upp i ett klassrum på en folktom ö med spårbara halsband runt halsen och sin gamla lärare Kitano vid katedern som slutat ett år tidigare efter att blivit knivhuggen. Han får eleverna att förstå att det är på allvar (genom att döda en av dem) och förklarar spelets regler innan han skickar ut dem på ön med en väska innehållande vatten, kompass och ett slumpmässigt vapen. Men precis som i livet har alla olika förutsättningar. Vissa får en uzi i sin väska, andra ett grytlock.
Rollista Tatsuya Fujiwara – Shuya Nanahara Aki Maeda – Noriko Nakagawa Taro Yamamoto – Shougo Kawada Chiaki Kuriyama – Takako Chigusa Kou Shibasaki – Mitsuko Souma Masanobu Ando – Kazuo Kiriyama Takeshi Kitano – Kitano Takashi Tsukamoto – Shinji Mimura Sousuke Takaoko – Hiroki Sugimura Eri Ishikawa – Yukie Utsumi Hitomi Hyuga – Yuko Sakaki Yukihiro Kotani – Yoshitoki Kuninobu Sayaka Ikeda – Megumi Eto Takaya Mimura – Kayoko Kotohiki Sayaka Kamiya – Satomi Noda Yutaka Shimada – Yutaka Seto Minami – Keiko Onuki Yūko Miyamura – Flicka i träningsvideo Yukari Kanasawa – Yûkiko Kitano
Produktion
Bakgrund Regissören Kinji Fukasaku blev inspirerad att göra en film av romanen Battle Royale då den påminde honom om hans tid som arbetare på en ammunitionsfabrik som 15-åring under andra världskriget: Hela hans skolklass var tvingade att arbeta i samma fabrik. När amerikanska slagskepp besköt fabriken i juli 1945 kunde barnen inte fly, och tog istället skydd under varandra. De barn som överlevde blev sedan tvingade att göra sig av med de döda klasskamraternas kroppar. Där och då insåg Fukasaku att den japanska regeringen ljög om kriget och han utvecklade ett brinnande hat till vuxna – ett hat han bevarade en lång tid därefter.
Rollsättning miniatyr|Takeshi Kitano spelar läraren och lekledaren Kitano. För regissören Fukasaku var det viktig att få med honom i Battle Royale av flera anledningar. Här från filmfestivalen i Cannes år 2000. Ungefär 6000 skådespelare provspelade för att få spela någon av ungdomarna i filmen. Av dem gick 800 vidare till ett fysiskt prov, där de under en period på sex månader blev testade under uppsyn av regissören Fukasaku. Av de 800 "finalisterna" valde han därefter ut de 42 som fick spela skolklassen.
Trots att karaktärerna ska föreställa niondeklassare var Aki Maeda, Yukihiro Kotani, Takayo Mimura och Yukari Kanasawa de enda av skådespelarna som var i åldern 15-16 år. Övriga skådespelare hade alla gått klart sin gymnasieutbildning. Tarō Yamamoto och Masanobu Andō var bland de äldsta och hade båda fyllt 25.
Skådespelaren, komikern, regissören och programledaren Takeshi Kitano (även känd som Beat Takeshi) fick rollen som läraren Kitano av flera anledningar. Som en framgångsrik och igenkänd japansk stjärna, både nationellt och internationellt, var han det enda namnet i rollbesättningen som kunde locka en publik till filmen. Han var också programledare för flera populära lekprogram som Takeshi's Castle (1986–1990), vilket gav filmen en känsla av realism till de extrema lekkoncepten i filmen. Det sistnämnda var så viktigt för Fukasaku att han eventuellt inte hade gjort filmen om inte Kitano hade tackat ja till rollen.
Inspelning Att ge Takeshi Kitano en roll i filmen gjorde många av de yngre skådespelarna nervösa under inspelningen. Aki Maeda har beskrivit det: "Jag var så nervös. När du slår på TV:n är Takeshi där. Så känd är han. Det är svårt att förklara för resten av världen, men han var verkligen ansiktet utåt för TV på den tiden. Barn härmade vad han gjorde i sina komediprogram och jag kom ihåg hur stor nyheten om hans motorcykelolycka 1994 var." Nervositeten släppte dock när Kitano inte kunde komma ihåg sina repliker och ungdomarna hjälpte honom med att skriva stora skyltar som andra i filmteamet kunde hålla upp åt honom. miniatyr|Många av filmens scener spelades in på ön Hachijō-kojima som är en del av Izuöarna. Regissören Fukasaku har dock försvarat Kitano och berättat om att han hade ett fullspäckat schema, så pass fullt att han bara kunde vara med på inspelningen en vecka av de åtta som Fukasaku hade önskat. Kitano berättade i en dokumentär om hur filmen gjordes att han faktiskt inte var en särskilt emotionell skådespelare och tyckte hans jobb var att lyda regissören. Han lade också till: "Mr. Fukasaku sade åt mig att spela mig själv. Jag förstod inte riktigt vad han menade men han sade att jag ska spela mig själv, som jag vanligtvis gör! Jag försökte bara göra vad han sade åt mig".
Battle Royale spelades in på flera platser i Japan. Gatusekvenserna spelades in i området Shibuya-ku i Tokyo medan några av de exteriöra scenerna filmades vid Shukugawara Dam, Tama River och även i staden Kawasaki-shi. Några av scenerna på ön är filmade på den riktiga ön Hachijō-kojima som är obebodd precis som i filmen. Ön tillhör Izuöarna ungefär 30 mil söder om Tokyo. Det är inte bara slutet av filmen som är filmad på ön utan nästan samtliga scener med elever nära havet är filmade på plats.
Musik Filmmusiken i Battle Royale består av några välkända verk med klassisk musik däribland stycket "Dies Irae" från Giuseppe Verdis Requiem som introducerar filmen. Musiken består också av originalverk som samtliga har komponerats, arrangerats och dirigerats av Masamichi Amano och framförts av Warszawas National Philharmonic Orchestra. Låten "Shizuka na Hibi no Kaidan o" som framförs av rap-rockbandet Dragon Ash i sluttexterna är inte inkluderad i utgivningen av filmmusiken.
Låtlista:
Utgivning
Censurförsök Den statliga förvaltningsmyndigheten Eiga Rinri Kanri Iinkai (Eirin) som bestämmer åldersgränser på filmer i Japan gav Battle Royale en 15-årsgräns, något som är väldigt ovanligt i Japan. Fukasaku motsatte sig till en början åldersgränsen efter sina egna upplevelser som tonåring. Romanen som filmen var baserad på använde sig av 15-åringar hade ingen åldersgräns samt många av skådespelarna var 15 år. Fukasaku skickade in en överklagan, men innan den hann behandlas uttalade sig medlemmar ur det japanska parlamentet om att filmen skulle skada ungdomar. Fukasaku drog tillbaka sin överklagan för att blidka parlamentet i hopp om att de inte skulle reglera filmen än hårdare. Fukasaku kritiserade regleringen som han menade sattes innan någon i parlamentet hade sett den. När han bjöd in 50 medlemmar samt utbildningsministern för en visning menade han att de redan hade bestämt sig. Efter visningen recenserade medlemmarna ur parlamentet filmen som "grov och smaklös".
Battle Royale startade debatt om statens inverkan på våld i media. Fukasaku blev så frustrerad att han gjorde ett uttalande som riktade sig till ungdomar som var i samma ålder som karaktärerna i filmen: "Ni kan smyga in, och jag uppmuntrar er till att göra det". Många konservativa politiker utnyttjade filmen för att ge populärkultur skulden för en våg av ungdomsbrott. Tidskriften Time påpekade att uppståndelsen runt filmen gav den "fri publicitet" och att den blev en finansiell framgång som annars hade tilldelats animerade filmer eller TV-drama spinoffs. Tidskriften Time Asia var av samma uppfattning att filmen inte hade nått sin popularitet om det inte vore för den politiska stormen. "Att bevittna filmen börjar utvecklas till en sorts revolt mot politiker" skrev man. De japanska reaktionerna mot filmen har jämförts med det brittiska motståndet mot A Clockwork Orange (1971) under det tidiga 1970-talet. Även om motståndet gav filmen mycket fri publicitet och uppmärksamhet så har Fukasaku uttryckt ett obehag kring kontroverserna.
Förutom några få filmfestivaler och specialvisningar fick Battle Royale aldrig någon premiär i USA förrän elva år efter premiären i Japan. Tidigt 2000-tal, inte långt efter Columbinemassakern, testvisades filmen för en amerikansk publik, vilket resulterade i ett väldigt dåligt bemötande. Boken Japanese Horror Cinema skrev om det: "medveten om Columbinesyndromet, vilket också påverkade mottagandet av The Matrix (1999), fördömde den största delen av testpubliken Battle Royale dess tanklösa och meningslösa våld i termer som påminde om attityden mot Sam Peckinpahs visning av Straw Dogs (1971)".
Inget avtal för distribution i USA har någonsin tecknats av det japanska distributionsbolaget Toei, trots att ett stort intresse funnits bland amerikanska film- och distributionsbolag. Även Toei har varit intresserade men har varit bekymrade över juridiken. Vid testvisningar för eventuella intresserade år 2000 hade advokater till representanter för ett amerikanskt distributionsbolag sagt att "de hamnar i fängelse" om filmen någonsin får en bred utgivning i USA. För att försäkra sig mot eventuella stämningar beslutade Toei att lägga till nya punkter i sitt distributionsavtal mot den amerikanska marknaden vilket inkluderade nya regler som förhindrade ytterligare censur, dyrare kostnader och än mer juridik. Toeis representant Hideyuki Baba sade att anledningen att man "undanhöll distribution" från USA var "på grund av filmens innehåll och tema". En representant för ett intresserat distributionsbolag kritiserade Toei för de förväntade sig en bred utgivning snarare än en smal independent utgivning och hänvisade till "i USA kommer den aldrig gå igenom Motion Picture Associations censur och de stora biografkedjorna kommer aldrig visa den ocensurerad. Om ni klipper den så de blir nöjda kommer där inte vara någonting kvar".
Battle Royale blev förbjuden för försäljning i Tyskland i april 2013 för att den ansågs vara skadlig för ungdomar. Utländska exemplar och kopior av filmen kunde beslagtas. Det tyska distributionsbolaget Capelight Picture fick dock förbudet upphävt fem år senare efter en långdragen överklagan. I Sydkorea har filmen förbjudits att visas på TV då den anses för grafisk våldsam.
Premiär