Fältpiplärka (Anthus campestris) är en stor piplärka som häckar i palearktis.

Utseende, fältkännetecken och läte Fältpiplärkan urskiljs främst från andra piplärkor genom den gråbruna, nästan ofläckade fjäderdräkten. Flykten är snarare rak och direkt. På marken hoppar den mest styltigt.

Den är stor och slank och mäter ungefär 15,5−18 centimeter på längden. Den kännetecknas av en förhållandevis lång stjärt, långa ljusrosa ben och relativt kort bakklo. Det gräddfärgade ögonbrynsstrecket och det svarta tygelstrecket är iögonfallande. Den adulta fågelns översidan är ljus, nästan enfärgat sandfärgad. På en sittande fågel med fräsch dräkt syns de mellersta täckarna väl som fem mörka fyrkanter med ljusa breda spetsar.

Undersidan är ljus och ostreckad så när som på några tunna streck på sidan av bröstet där vingen fäster mot kroppen. Den adulta fågeln kan på håll förväxlas med en juvenil gulärla som dock har mörka ben och en mörk teckning på bröstet.

Den juvenila fältpiplärkan är mörkt streckad på ryggen, fläckad på bröstet och mycket lik större piplärka (Anthus richardi) men kan skiljas från denna genom sitt mörka tygelstreck och den korta bakklon.

Dess lockrop är ett sparvsliknande "tschlippp, dip". Sången består av "tsirluih"-läten som radas efter varandra och som framförs under glidande sångflykt eller stillasittande på en upphöjd plats, som toppen på en buske.

Utbredning och systematik thumb|stående|left|Ungefärliga gränser för det västliga utbredningsområdet. Fältpiplärkan häckar i den palearktiska regionen, i Europa, Asien och nordvästra Afrika. Den förekommer som häckfågel i de flesta regioner i Europa med gynnsamt klimat främst i Östeuropa och kring Medelhavet, och mer lokalt i centrala Europa. Det finns små bestånd i Danmark och i södra Sverige. I Storbritannien och Irland förekommer den däremot inte. Fältpiplärkan är flyttfågel och övervintrar i det tropiska Afrika och på den Indiska halvkontinenten.

Underarter Fältpiplärka behandlas antingen som monotypiskGill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3. eller också delas den in i tre underarter med följande utbredning:Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11 Anthus campestris campestris – förekommer från Europa till Nordafrika, Mellanöstern och Asien. Vintertid flyttar den till Afrika och Indien. Anthus campestris kastschenkoi – förekommer från södra Sibirien till nordvästra Mongoliet. Vintertid flyttar den till södra Asien Anthus campestris griseus – förekommer från sydvästra Kazakstan till nordöstra Iran, Afghanistan och nordvästra Kina. Vintertid flyttar den till sydvästra och södra Asien.

Förekomst i Sverige Fältpiplärkan var under mitten av 1800-talet vanlig i Skåne och häckade då även i södra Bohuslän, Halland, Blekinge, på Öland och Gotland. Under hela 1900-talet har beståndet minskat kraftigt. Fältpiplärkan finns nu på några enstaka platser i östra Skåne. Hanarna anländer till Sverige i slutet av april eller början av maj, honorna något senare. De flyger söderut i augusti.

Släktestillhörighet och släktskap DNA-studier visar att arterna i släktet Anthus inte står varandra närmast, där bland andra typarten för släktet ängspiplärkan är närmare besläktad med piplärkorna i Macronyx än fältpiplärka med släktingar (som större piplärka, mongolpiplärka och långnäbbad piplärka).Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683 Det medför att fältpiplärka antingen kommer föras till ett annat släkte i framtiden, eller att Macronyx inkluderas i Anthus. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat dessa nya forskningsresultat. Samma studier visar att fältpiplärkan är systerart till kanariepiplärka.

Ekologi Fältpiplärkan häckar på torr trädesmark och hedmark med sand och busksnår, och i sandiga kustområden. Den förekommer bara på lågland. Den livnär sig på insekter men också frön.

Häckning mini|stående|Ägg av fältpiplärka. Fältpiplärkan är oftast monogam, men hanen kan vara polygyn. Boet byggs främst av honan och placeras dolt på marken under ljung eller grästovor. Honan lägger fyra till fem vitaktiga, sparsamt brunfläckiga ägg. Endast honan ruvar. Ungarna kläcks efter cirka 14 dagar och utfodras av båda föräldrarna i ungefär två veckor.

Hot och status Fältpiplärkan har under 1900-talet minskat i Europa. En delförklaring till nedgången är att öppna hedlandskap planterats med träd och sanddynsområden nära kusterna ofta exploaterats. Men detta är inte hela förklaringen, eftersom beståndet minskat även i oexploaterade områden. Den globala populationen bedöms dock fortfarande som livskraftig (LC) av IUCN men i vissa länder har den helt försvunnit. Exempelvis försvann arten som häckfågel i Danmark 2007.Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlistning för fältpiplärka i Sverige. Uppsala: SLU Artdatabanken, artfakta.se, läst 2026-04-06

Status i Sverge Precis som i Europa har arten minskat i antal i Sverige under hela 1900-talet och har i takt med detta försvunnit från nästan hela sitt tidigare svenska utbredningsområde. I mitten av 2020-talet är den en av Sveriges mest sällsynta häckfåglar, med endast ett fåtal par kvar i östra Skåne. På grund av denna mycket snabba populationsminskning har fältpiplärkans status i rödlistan uppgraderats från starkt hotad (EN) till akut hotad (CR). Antalet reproduktiva individer skattas till cirka 20 stycken, i ett totalintervall på 18–30. Den dramatiska nedgången tydliggörs av att antalet revir minskat från 31 stycken 2020 till endast nio 2025, där endast fyra häckningar konstaterades. Minskningstakten har uppgått till cirka 50 % under de senaste tio åren, och prognosen för det kommande decenniet är en fortsatt minskning på mellan 80 och 100 %. I Sverige bedöms de främsta hoten mot arten och dess habitatkvalitet utgöras av kvävenedfall samt störningar från hundar.

Referenser Delar av texen bygger på en översättning av tyskspråkiga wikipedias artikel Brachpieper, läst 12 augusti 2005 Noter

Källor

Externa länkar Dansk ornitologisk forening

Läten på xeno-canto.org

Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Fåglar i etiopiska regionen Kategori:Piplärkor