Nya Älvsborg, Nya Älvsborgs fästning eller bara ÄlvsborgMilitären och kulturhistorikern Hugo Fröding menar att den "i dagligt tal kallad blott och bart Älfsborg." Källa: Svenska dagbladet, 31 januari 1909, "Ny-Älfsborg under djupaste fred." är en fästning på KyrkogårdsholmenAv kung Kristian IV döpt till Gotenbrille, motiverat av att holmen är "Skabdt på den siide ud til haffnen Som en Briille, man setter pa Nessen, och pa den anden siide Er den Spiidtz." Namnformen Kjyrckiegår[dz] Holmen påträffas 1640, och man antar att det därför har legat en äldre begravningsplats här. Källa: Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II : ortnamnen på Göteborgs Stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, [Tredje häftet], Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1929, s. 142 i Älvsborgsfjorden (tidigare Wike fjord)Bothén (1960) i Göta älvs mynning, vid inloppet till Göteborgs hamn. Nya Älvsborg, karta från Lantmäteriet. Fästningen började byggas 1653 för att försvara staden mot den danska flottan, som 1644 hade försökt spärra Göteborg från sjösidan. Nya Älvsborg har varit belägrad, men aldrig intagen av fientliga styrkor.Det forna Majorna, [andra upplagan 1940], Axel Rosén, Göteborg 1938, s. 12 Nya Älvsborg är statligt byggnadsminne (SBM) sedan den 25 januari 1935. Fastighetsbeteckningen är Älvsborg 855:752.Nya Älvsborg, karta från Lantmäteriet. Nya Älvsborg är en av Sveriges 11 salutstationer där officiella saluter avges av Försvarsmakten vid särskilda högtider såsom nationaldagen, Konungens födelsedag, etc.

Fästningen är uppförd på vad som ursprungligen var två separata holmar, av vilken den södra upptas av själva fästningen och den norra av ett så kallat hornverk.Cederblad (1884), s. 264 Den smala rännan mellan holmarna fungerade under en tid som båthamn,Unda Maris (1946), s. 50 och rännan fanns kvar fram till åtminstone 1820.Göteborg i äldre och nyare tid, bilder samlade och beskrifna af Carl Lagerberg, Wald. Zahrissons Förlag, Göteborg 1902, s. 239, "Plan af fästningen Nya Älfsborg 1820." Efter ritning av E.G. Henschen i Kungl. Fortifikationens arkiv. Anläggningen kallades först Kyrkogårdzholmen innan Gamla Älvsborg blivit utdömt.Om Göteborgs befästande : föredrag hållet vid 3:e Arméfördelningens militärförenings allmänna sammankomst i Göteborg den 2 december 1896, Claes Grill [Kapten vid Kongl. Fortifikationen], Stockholm 1897, s. 12

Under Skånska kriget 1675-1679 deltog fästningen i Göteborgs försvar mot danska angrepp och under senare delen av stora nordiska kriget var den 1717-1719 inblandad i strider med dansk-norska sjöstyrkor under ledning av amiral Peder Tordenskjold.

När fästningen senare på 1700-talet minskade i betydelse som militär anläggning, användes den i stället i ökande grad som fängelse fram till 1866. Under första världskriget hade fästningen rollen som minförråd, som en del i försvaret av Göteborgs hamn.

Nya Älvsborg ingår i en serie av försvarsanläggningar med namnet Älvsborg vid inloppet till Göteborg som tidsmässigt avlöst varandra. Det skall inte förväxlas med sin föregångare Älvsborgs slott vilket, med början på 1300-talet, hade uppförts vid Klippan längre in i älvmynningen. Fästningen skall heller inte förväxlas med sin efterföljare Älvsborgs fästning, samlingsnamnet för ett antal försvarsanläggningar i Göteborgs hamninlopp, med bland annat Oscar II:s fort insprängt i Västerberget vid älvmynningen i början av 1900-talet.

På bastionen Havsfrun fanns under en tid en fyr, ett fyrkantigt torn beläget på fästningens sydvästra udde, vilken sticker ut mot inseglingsleden till Göteborg. Fyren ledsagade insegling nattetid till Göteborg från Vrångö, stora farleden från Vinga samt den så kallade Kalvsundsleden och syntes på upp till 2,5 sjömils avstånd.Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige. Andra Bandet, C-FÅr 1866 budgeterades 250 riksdaler för det årliga underhållet av "Ledfyren å Ny Elfsborgs Fästning". Källa: Göteborgs Stadsfullmäktiges handlingar år 1866 : Nis 1 - 30, Göteborg 1866, Bihang N:o 29, s. 16.

Historia Bildandet av ett nytt självständigt ämbetsverk - Fortifikationskontoret - sammanfaller med byggandet av fästningen Göteborg. Olof Hansson Swart - adlad Örnehufvud - från Nya Lödöse utsågs 1632 till generalkvartermästare och huvudansvarig för allt fästningsbyggande i Sverige. År 1635 bildades Fortifikationen som en speciell kår inom armén, där Örnehufvud blev dess förste chef. Johan Wärnschöld efterträdde honom 1644. År 1681 skildes man från Krigskollegium, och Erik Dahlbergh utsågs till det nya ämbetsverkets chef. Dessa tre män var djupt engagerade i fästningsbyggandet i Göteborg. Örnehufvud och Wärnschöld hade båda västsvensk härstamning, Wärnschöld från Lena socken i Västergötland, och Örnehufvud som borgmästarson i Nya Lödöse. De anses därför ha haft en god bild av de strategiska förutsättningarna i Göta älvs mynningsområde. Uppförandet av befästningsverken runt Göteborg skedde inte kontinuerligt, utan växte fram i etapper, där de utrikespolitiska förhållandena fick styra. Färdigställandet av anläggningarna påskyndades av direkta eller indirekta hot om fientliga angrepp. Olika planer för fästningen avlöste varandra över tid.Göteborgs historia - Näringsliv och samhällsutveckling : Från fästningsstad till handelsstad 1619-1820, universitetslektor Bertil Andersson, Nerenius & Santérus förlag, Stockholm 1995 , s. 41f

Ursprungligen hade fästningen Göteborgs fyra uppgifter: att skydda den enskilde medborgaren och dennes egendom, vilket var tydligt formulerat i stadens privilegiebrev 1621; i händelse av krig med Danmark, skulle den utgöra ett viktigt stöd; sjöfarten skulle skyddas och samverkan skulle ske med Nya Älvsborgs fästning; fästningsverken skulle för västra Sverige utgöra förråd samt tillhandahålla utrustning och folk.Lundh (1954), s. 30

Efter den Westfaliska freden år 1648, upplöstes den eskader som varit baserad på Göteborg samt i skeppsgården vid Älvsborg. Vissa av fartygen avseglade till Stockholm, medan Rosengalejan och jakten Näktergalen skulle fortsatt stå till tullbevakningens förfogande i området. Det fasta sjöförsvaret flyttades därefter ut mot älvmynningen och Kyrkogårdsholmen blev alltså platsen för Nya Älvsborgs fästning.Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, Sjöfartsmuseet i Göteborg 1954, s. 8

Befästningar före 1653

Tanken på att slopa Älvsborgs slott och anlägga en ny befästning på Kyrkogårdsholmen i Göta älvs mynning väcktes redan före kriget med Danmark 1643-45, men inga omedelbara åtgärder vidtogs. Under den så kallade Hannibalsfejden försökte den 5 april 1644 en dansk flotta med kung Kristian IV ombord på skeppet Trefoldighet (48 kanoner) att under holländsk flagg segla in till Göteborg, där man väntade en holländsk eskader som utrustats på privat initiativ av Louis De Geer, under ledning av Martin Thyssens. Då listen upptäcktes kastade den danska flottan ankar i Göta älvs mynning med avsikt att spärra Göteborg från sjösidan. Omedelbart efter det att eskadern ankrat, skrev kung Kristian till länsherren på Bohus och rekvirerade timmermän och material till ett skansbygge. Från Marstrand och Bohus utskeppades trehundra musketörer, avsedda att bli garnison på den nya skansen.Göteborg och Bohuslän, Claes Krantz, J A Lindblads Förlag, Uppsala 1943, s. 177 Danskarna lät uppföra ett blockhus på Kyrkogårdsholmen, som även bestyckades med två 30-pundiga och två 26-pundiga kanoner. Anläggningen fick namnet Gottenbrille efter holmens glasögonform. Då danskarna provsköt kanonerna nådde kulorna fram till Käringberget

Något anfall mot Göteborg blev aldrig av, och efter att ha gjort ett misslyckat försök att spärra älven mellan Rya Nabbe och Billingen med stenfyllda fartygsvrak, så lämnade danskarna älvmynningen den 28 april och lät bränna Gottenbrille, för att istället segla ut och anfalla den holländska eskadern i sjöslaget vid Lister Dyb.

När danskarna återvände mot Göteborg under sommaren 1644, hade svenska trupper besatt Kyrkogårdsholmen, och då den holländska hjälpflottan slutligen anlände i början av augusti, gav danskarna upp försöket att inta staden vid älven. När danskarna seglat bort från älvmynningen skrev presidenten i Göteborg, Petrus Canuti (senare adlad Bäfverfeldt), till regeringen och begärde att holmen skulle befästas. Resultatet blev att där under vintern 1644 och våren 1645 uppfördes ett provisoriskt batteri bestyckat med fyra tolvpunds kanoner under ledning av fortifikationsofficeren Johan Wärnschöld, som tagit över ledningen efter Örnehufvuds död 1644.Lejonet & Kronan - Stormaktstidens Göteborg, red. Mats Sjölin, Göteborgs museer 1989 , s. 138

I maj 1645 försökte danske amiralen Ove Gjedde att med 20 skepp göra ytterligare ett anfall mot Göteborg, men staden försvarades nu framgångsrikt av den holländska eskadern under ledning av Martin Thyssens, adlad med namnet Anckarhjelm, bland annat med skeppen Fama (16 kanoner) och Kalmar Nyckel (14). Eftersom Anckarhjelm inte ansåg sin flottstyrka vara stark nog att möta danskarna i öppna sjön, placerade han den mellan ett hastigt tillverkat kanonbatteri på Kyrkogårdsholmen och Älvsborgs slott. Danskarna gjorde flera gånger försök att anfalla, men när svenskarna gjorde sig redo till försvar avbröt danskarna anfallen och gick tillbaka igen. I en sydvästlig storm natten till den 25 maj gick ett antal danska skepp på grund, däribland amiralsskeppet Stora Sofia (62), som sprang läck och sjönk vid Buskär. Krigshändelserna visade på behovet av bättre befästningar i Göteborgs hamninlopp.

En planritning över de tidigare danska befästningarna på holmen uppgjordes först, och provisoriska anläggningar kom till stånd genom att de danska, raserade befästningarna upprustades. Planeringen av mer permanenta försvarsverk gick dock trögt, vilket Wärnschöld påpekar i inlagor till regeringen samt vikten av att nya befästningar snarast blev klara. Även stadens magistrat framställde propåer om att Kyrkogårdsholmen måste få sina permanenta verk för att staden skulle skyddas från sjösidan.

År 1646 började Wärnschöld att formge en permanent befästning med en främre och större oregelbunden skans och ett bakre fyrhörnigt avskilt (detacherat) verk. Detta började byggas 1647 men 1651 hade han utarbetat ett nytt förslag som efter omarbetning innebar en bastionerad femhörnig skans, förstärkt mot norr med ett hornverk. Förslaget tillställdes regeringen 1652 och blev upptakten till Nya Älvsborgs fästning. Redan året efter hade planerna godkänts av regeringen och anläggningen påbörjats. Vilket gör att 1653 räknas som det år som det egentliga byggandet av Nya Älvsborg startade. Eric Larsson var fästningens första kommendant, 1654-1675, men major Nils Påfvenfelt hade befälet över allt artillerifolk på Ryssåsen - blivande Skansen Kronan - det under uppbyggnad varande Nya Älvsborg, Gullberg och Göteborg.Lundh (1954), s. 32 Därefter blev kommendantskapet indraget och överlämnades till en officer vid garnisonen i staden.Anteckningar ur rådman Eric Cederbourgs beskrifning öfver Götheborg, utgifven år 1739 jemte bihang, innehållande upplysningar dertill samt kronologisk förteckning, Henning Gustaf Hemning, Göteborg 1864, s. 29Staden Göteborgs Historia och Beskrifning : Förra Delen, P[er] A[dolf] Granberg, Stockholm 1814, s. 218

Galleri

Uppbyggnaden av fästningen efter 1653

Dåligt väder och penningbrist vållade svårigheter vid fästningsarbetets början, men redan 1654 hade både bastionsverket och delar av hornverket kunnat påbörjas.