Ljungpipare (Pluvialis apricaria) är en fågel som tillhör familjen pipare.AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025 Fågeln häckar på hedar, mossar och tundra i norra Europa, i västra Asien samt på nordöstra Grönland. Vintertid flyttar den till Västeuropa och Medelhavsområdet. Globalt anses den vara livskraftig.

Utseende thumb|vänster|stående|Ljungpipare i vinterdräkt. Ljungpiparen mäter 25–28 centimeter lång, har ett vingspann på 53–59 centimeter och väger mellan 150 och 220 gram. Den är en ganska långbent vadare, med en något kompakt kropp, men mindre och något smalare än kustpiparen. Ljungpiparen har gråbrun ovansida med beigegula och vita fläckar. På våren och under häckningstiden har den svart buk och svart strupe, inramad av en vit rand. Honorna är inte lika kontrastrika som hanarna, men det finns en stor variation i den svarta färgningen så att det inte alltid är möjligt att skilja könen åt.

thumb|right|Adult ljungpipare i augusti som ruggar från sommar- till vinterdräkt.

Den kan vara mycket svår att särskilja från amerikansk och sibirisk tundrapipare, men båda dessa har längre ben och grå "armhålor", ej vita. Kustpiparen saknar de gula tonerna i fjäderdräkten och har i flykten bredare, mindre spetsiga vingar.

Nordliga fåglar har generellt en högre kontrast i fjäderdräkten och är svartare på bröstet och buken, medan typiska sydliga ljungpipare är blekare i teckningen och anlägger också en mindre komplett sommardräkt än de nordliga. De individuella variationerna är dock mycket stora.

Läte Ljungpiparens läten består av vemodiga visslingar, "pyh" eller "tyy(u)", som upprepas envetet av oroliga häckfåglar men även hörs i flykten. Hanarna genomför spektakulär fjärilslik sångflykt på våren när de konkurrerar om häckningsplatserna, ett rytmiskt klagande "py-pii-u py-pii-u py-pii-u...", ofta följt av snabbare "prepurrlja-prepurrlja-prepurrlja..." när den landar. Den senare varianten hörs även under andra delar av året.

Utbredning och systematik Ljungpipare är en flyttfågel som häckar i norra Europa, västra Asien på Sibiriska tundran och på nordöstra Grönland.Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom Den övervintrar i Storbritannien, på Irland, lokalt i Västeuropa från Danmark och söderut till Portugal och kring Medelhavet, vilket även omfattar Nordafrika. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Förekomst i Sverige I Sverige häckar ljungpiparen över stora delar av landet, på fjällhedar i norr, på myrar i övrigt och på Öland och Gotland på alvarmark.

Ekologi thumb|stående|Ljungpiparbo på Vintilätunturi.

Ljungpiparen häckar på vidsträckta högmossar, öppna bergsängar, kalfjällshedar, torrare myrmark, alvarsmark och på tundran. Både hane och hona deltar i häckningsbestyren och växlar med varandra. Boet är en grund urgröpning på marken, som fodras med lite växtdelar. Honan lägger fyra ägg med två till tre dagars mellanrum. Äggen är vanligen 52 x 35 millimeter stora och har gulbrun färg med mörkbrunt mönster. Äggen kläcks efter ungefär 30 dagar och ungarna kan genast livnära sig själva, men övervakas fortfarande av föräldrarna. Efter ungefär en månad är ungarna flygfärdiga. Ljungpipare födosöker på tundra och stränder, vilket även kan ske månupplysta nätter. De lever av insekter, kräftdjur och snäckor men även bär.

Status Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan knappt två och knappt tre miljoner vuxna individer. Även i Sverige anses beståndet vara livskraftigt och det finns inga tecken på betydande populationsförändringar.Artfakta om ljungpipare, ArtDatabanken.

Namn miniatyr|stående|Dununge av ljungpipare med ägg på ett färöiskt frimärke.På Färöarna häckar årligen cirka 1000 par. Ljungpiparen är en fågel som har haft ett stort antal dialektala namn. I Skåne hette den ljungvipa, i Halland ljungspole, i Småland myrpytta, lertrana och åkerhöna. På Öland kallades den alwargrim eller alvargrimma, på Gotland för allvarhyna eller aiterhynaHasselgren, Henrik Constantin (1909). Gotlands fåglar: deras förekomst och drag ur deras biologi. 2., öfversedda och tillökade uppl. Uppsala: Almqvist & Wiksell, sid:112, i norra Sverige fjellhjerpe, hey-lo och fjellplistra medan den på samiska kallades hutti. Den har också tidigare kallats brockfogel.Sven Nilsson. D (1858) Foglarna

<table frame=box> Namn Trakt  Referens  Kommentar

Alvargrim, alvargrimma <td>Öland<td> <td>Förväxla ej med alvargrimmia, Grimmia tergestina, som är en bladmossa. <tr> <td>Brockfogel <td> <td align=center><td>Förväxla ej med grå brockfogel, som är ett gammalt namn för kustpipare, Pluvialis squatarola<tr> <td colspan=4> <tr> <td>Fjellhjerpe <td rowspan=3>Norra Sverige <tr> <td>Fjellplistra<tr> <td>Hey-lo<tr> <td colspan=4> <tr> <td>Hutti <td>Sápmi <tr> <td>Lerbena <td>Södermanland <td align=center>Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon, sida 398, , Gleerups, Lund 1862 ... 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 <tr> <td>Lertrana <td>SmålandSödermanland <td rowspan=2 align=center> <tr> <td>Ljungspole <td>Halland <tr> <td>Ljungvipa <td>Skåne <tr> <td>Myrpytta <td>Småland <td> <td>Trivs på torr myrmark <tr> <td>Åkerhöna <td>Småland <td> <td>Kan även avse rapphöna (Perdix perdix) <tr> </table>

Referenser

Noter

Källor Roland Staav & Thord Fransson (1991) Nordens fåglar'', andra upplagan, Stockholm,

Externa länkar

Dansk ornitologisk forening

Läten på xeno-canto.org

Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Pipare