Spovsnäppa (Calidris ferruginea) är en liten vadare som tillhör familjen snäppor. Den häckar i norra Sibirien och övervintrar främst i Västafrika. Under flyttningen passerar den stora delar av Europa. Arten är talrik men minskar relativt kraftigt i antal, så pass att den sedan 2024 är upptagen på IUCN:s lista över utrotningshotade arter.
Utseende Spovsnäppan är något större än kärrsnäppan och mäter 19–21 centimeter. I jämförelse med kärrsnäppan har den en längre svagt nedåtböjd näbb, längre hals och ben och vit undergump. Adult i häckningsdräkt har mönstrad grå ovansida och tegelrött huvud och undersida. På vintern är fågeln ljusgrå ovan och vit undertill, med ett tydligt vitt ögonbrynsstreck. Juvenilen har gråbrun ovansida, vit buk och persikofärgat bröst.
thumb|right|Spovsnäppa i vinterdräkt fotograferad i Sydafrika.
Läte Locklätet som hörs i flykten är ett kvittrigt och kort "tirripp", tydligt skilt från kärrsnäppans surrande men rätt likt mosnäppa, dock grövre. Spellätet är rätt komplext och påminner om styltsnäppan.
Utbredning och flyttning Spovsnäppan är en långflyttande flyttfågel som häckar i norra Sibirien från halvön Jamal och österut till Tjaunskajabukten, och på Nysibiriska öarna och Wrangels ö.Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom Arten flyttar utmed specifika flyttningsrutter och den övervintrar främst i Afrika, där cirka 70% av de individer som flyttar utmed den östatlantiska flyttkorridoren övervintrar i Bijagosöarna i Guinea-Bissau.Asbrik et al. (1994) Ett vadehav i Vestafrika, Dansk Ornitologisk Forenings Tidskrift (DOFT), vol.88, sid:6-8 Den övervintrar även i södra och sydöstra Asien och Australasien. Trots att den har ett östligt häckningsområde är spovsnäppan vanlig i västra Europa under höstflyttningen åt söder, eftersom merparten av flyttningen går i sydvästlig riktning.
Efter häckningen lämnar de adulta fåglarna häckningsområdena före juvenilerna. Hanarna flyttar i början av juli, ungefär tre till fyra veckor innan honorna och först fyra till sex veckor senare flyttar juvenilerna. Arten passerar Europa i juli och når Afrika från mitten av juli till september. Vårflytten påbörjas i slutet av april till maj och de når sina arktiska häckningsområden i början av juni. Under sitt första år stannar många individer i vinterkvarteren och många icke-häckande adulta fåglar översomrar precis söder om häckningsområdena.
thumb|right|Juvenil spovsnäppa.
Ekologi Spovsnäppan är utanför häckningen en social fågel som bildar flockar med andra småvadare, särskilt med kärrsnäppan. Dessa flockar kan ute vid kusten bestå av flera hundra individer men brukar vara mindre inåt land.
Häckning och biotop thumb|stående|Ägg av spovsnäppa. Spovsnäppan häckar på den högarktiska tundran under perioden juni–juli. Den placerar sitt bo på något upphöjda platser på låglandsmark, gärna på flacka sydsluttningar men även utmed kusten och på öar. Den föredrar öppen tundra i närheten av våtmark eller pölar med smältvatten. Hanen utför spelflykt under parningsleken. Boet placeras direkt på marken och honan lägger i genomsnitt tre till fyra ägg.
Föda Den födosäker i våt lera på myrar och vid kusten och lokaliserar oftast födan med hjälp av synen. De lever främst av insekter och små ryggradslösa djur.
Taxonomi och systematik Spovsnäppan beskrevs som art 1763 av Erik Pontoppidan den yngre som Tringa Ferrugineus. Genetiska studier visar att spovsnäppan troligen står närmast styltsnäppan.Banks, R.C. (2012), Classification and Nomenclature of the Sandpipers (Aves: Arenariinae), Zootaxa 3513, 86-88.Gibson, R., and Baker, A. (2012) Multiple gene sequences resolve phylogenetic relationships in the shorebird suborder Scolopaci (Aves: Charadriiformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 64: 66-72. Man har funnit att spovsnäppan i mycket sällsynta fall kan hybridisera med tuvsnäppa och avkomman kallas för "coxsnäppa" (C. melanotos X C. ferruginea). Det finns även dokumenterat hybridisering mellan spovsnäppa och spetsstjärtad snäppa (Calidris ferruginea X Calidris acuminata) och denna hybrid kallas för "coopersnäppa".
Spovsnäppan och människan Status och hot Spovsnäppan har ett mycket stort utbredningsområde och dess population är stor, uppskattad till mellan 420 000 och 960 000 vuxna individer. Studier visar dock att den minskar kraftigt i antal, så pass att den sedan 2024 anses vara utrotningshotad av IUCN, placerad i kategorin sårbar (VU). Vad som driver minskningen är inte fastställt, men troligen är habitatförlust (framför allt på rast- och övervintringsplatser), effekter av klimatförändringar (i synnerhet minskat häckningsframgång), störningar och jakt bidragande.
Senaste data från Västafrika, där cirka 35 % av beståndet övervintrar, visar på en katastrofal minskning mellan 2011 och 2020, motsarande cirka 80 % över tre generationer,van Roomen, M., Citegetse, G., Crowe, O., Dodman, T., Hagemeijer, W., Meise, K. and Schekkerman, H. 2022. East Atlantic Flyway Assessment 2020.The status of coastal waterbird populations and their sites. Wadden Sea Flyway Initiative p/a CWSS, Wilhelmshaven, Germany, Wetlands International, Wageningen, The Netherlands, BirdLife International, Cambridge, United Kingdom. även om tidigare data uppvisar en mer begränsad minskningvan Roomen, M., van Winden, E. and Langendoen, T. 2014. The assessment of trends and population sizes of a selection of waterbird species and populations from the coastal East Atlantic Flyway for Conservation Status Report 6 of The African Eurasian Waterbird Agreement. eller ingen minskning alls.Dodman, T. 2014. Status, Estimates and Trends of Waterbird Populations in Africa: AEWA-listed African populations. Wetlands International. Även studier i Sydöstasien, östra och södra Afrika (också härbärgerande 35 % av världspopulationen vintertid) visar att den har minskat kraftigt, i allt ökande takt.Nagy, S. & Langendoen, T. 2020. Flyway trend analyses based on data from the African-Eurasian Waterbird Census from the period of 1967-2018. Wageningen, The Netherlands. Available at: http://iwc.test.wetlands.org/index.php/aewatrends8 . I Sydasien är uppgifterna mer anekdotiska, men pekar ändå på en minskning även där.SoIB. 2023. State of India's Birds: Range, trends and conservation status. The SoIB Partnership.
I Indien hotas övervintrande spovsnäppa av fångst, habitatförlust och minskad nederbörd som ändrar salthalten.Balachandran, S. 2006. The decline in wader populations along the east coast of India with special reference to Point Calimere, south-east India. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 296-301. The Stationary Office, Edinburgh, UK. En viktig övervintringsplats i Namibia, Walvis Bay, har också påverkats av vägbyggen, exploatering och störningar från turism.Wearne, K.; Underhill, L. G. 2005. Walvis Bay, Namibia: a key wetland for waders and other coastal birds in southern Africa. Wader Study Group Bulletin 107: 24-30. Spovsnäppan är också mottaglig för fågelinfluensaMelville, D.S. and Shortridge, K.F. 2006. Migratory waterbirds and avian influenza in the East Asian-Australasian Flyway with particular reference to the 2003-2004 H5N1 outbreak. In: G. Boere, C. Galbraith and D. Stroud (eds), Waterbirds around the world, pp. 432-438. The Stationery Office, Edinburgh, U.K.Gaidet, N., Dodman, T., Caron, A., Balanca, G., Desvaux, S., Goutard, F., Cattoli, G., Lamarque, F., Hagemeijer, W. and Monicat, F. 2007. Avian Influenza Viruses in Water Birds, Africa. Emerging Infectious Diseases 13(4): 626-629. och fågelburen botulismBlaker, D. 1967. An outbreak of Botulinus poisoning among waterbirds. Ostrich 38(2): 144-147.van Heerden, J. 1974. Botulism in the Orange Free State goldfields. Ostrich 45(3): 182-184. och kan därför påverkas negativt av eventuella framtida utbrott.
Namn Förr har den även kallats för bågnäbbad strandvipaSven Nilssons Foglarna 1858, bågpyttaMalm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:286 och bågnäbbad snäppaLönnberg (1907) De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn, Fauna och flora, 2:a årgången, sid:37-52. Spovsnäppans vetenskapliga artnamn ferruginea betyder "rostfärgad", efter latinets ferrugo eller ferruginis , "rost av järn".James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London.
Referenser
Noter
Källor
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i etiopiska regionen Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:Snäppor Kategori:Endemiska fågelarter i Ryssland