Gränsen mellan Finland och Ryssland är den statsgräns som skiljer Finland från Ryssland. Den är 1 340 kilometer lång och löper huvudsakligen genom skogs- och glesbygdsområden. I Finland benämns den östgränsen (). Gränsen utgör även Schengenområdets och Europeiska unionens yttre gräns.

mini|stående|Finlands östligaste punkt vid sjön Virmajärvi. Den blåvita pelaren markerar Finland, den rödgröna Ryssland och den vita själva gränsen.

Historia Det första fördraget om gränsen slöts i Nöteborgstraktaten 1323. Freden i Teusina 1595 flyttade gränsen österut. Freden i Nystad 1721 och Freden i Åbo 1743 flyttade den västerut. Genom freden i Fredrikshamn 1809 överfördes hela Finland från Sverige till Ryssland, och gränsen återgick till läget före 1721. I fredsfördraget i Dorpat 1920 erkände Sovjetunionen Finlands självständighet och en ny dragning fastställdes.

Efter fortsättningskriget (1941–1944) reglerades landgränsen i Parisfreden (1947), då Finska Karelen och Petsamo överlämnades till Sovjetunionen. Sjögränsen reglerades 1940 och 1965. Vid den första ESK-konferensen 1975 erkände båda staterna gränsens giltighet. Gränsdragningen är numera okontroversiell och fastställd i lag.

Juridiska villkor och bevakning Det är förbjudet enligt både finländsk och rysk lag att korsa gränsen utanför officiella gränsövergångar. På båda sidor finns gränszoner där vistelse kräver särskilt tillstånd, markerade med skyltar. Förbudet har bidragit till att området blivit en fristad för vilda djur, även om guidad turism förekommer i begränsad omfattning.

Gränsbevakningsväsendet patrullerar gränsen på den finländska sidan, medan ryska gränsmyndigheter gör det på den ryska sidan. Efter Finlands inträde i Nato den 4 april 2023 förstärktes bevakningen.

Gränsövergångar

mini|stående|Skylt som markerar gränszonen i Kuusamo.

Det finns nio internationella gränsövergångsställen. År 2015 fanns dessutom sju tillfälliga övergångsställen för vägtrafik, med begränsade öppettider och särskilda tillstånd. Totalt finns fyra järnvägsövergångar.

Internationella övergångar Finskt namn/väg Ryskt namn/väg Typ Ort Raja–Jooseppi Verchnetulomskaja Väg Inari Salla Kandalaksha Väg Salla Kuusamo A136 Väg Kuusamo Vartius Prigranitjnoje Väg Kuhmo Niirala A130 Väg Tohmajärvi Imatra A124 Väg Imatra Nuijamaa A127 Väg Villmanstrand Vainikkalabanan (Vainikkala) – Järnväg Villmanstrand Vaalimaa E18 Väg Virolahti

Tillfälliga övergångar Plats (Finland) Ort Typ Förbindelseväg 5223 Inari Väg Förbindelseväg 5004 Leminaho Väg Haapovaara – Väg Karttimo – Väg Kurvinen – Väg Parikkala – Väg Ruhovaara – Väg

Järnvägsövergångar utan persontrafik Banan Plats Trafik Kontiomäki–Kostamusbanan Vartius Endast gods Karelenbanan Niirala Gods Imatra–Svetogorsk Imatra Gods

Begränsningar och tillfälliga regler En överenskommelse den 22 mars 2016 begränsade möjligheten till passage vid de två nordligaste gränsövergångarna Salla och Raja-Jooseppi till finländska, ryska och vitryska medborgare samt deras familjemedlemmar under 180 dagar. Andra resenärer hänvisades till övergången vid Kuusamo.

I september 2022 begränsades ryska medborgares rätt att använda gränsövergångarna. Hösten 2023 stängdes flera av övergångarna successivt, så att endast Raja-Jooseppi återstod öppen under en period.

Gränstrafik Gränstrafiken har under 2000-talet ökat. Snabbtåg av typen Sm6 Allegro trafikerade sträckan Helsingfors–Sankt Petersburg via Vainikkala fram till 2022.

Se även Gränsen mellan Norge och Ryssland Gränsen mellan Finland och Norge Gränsen mellan Finland och Sverige Relationer mellan Finland och Ryssland

Referenser

Externa länkar

Ryssland Finland Kategori:Relationer mellan Finland och Ryssland