Tvättbjörn, även sjubb eller nordamerikansk tvättbjörn (Procyon lotor), är ett medelstort däggdjur, och den största arten inom familjen halvbjörnar. Den mäter ungefär 70 cm och väger som fullvuxen vanligtvis cirka 9 kg. Den är till största delen en nattaktiv allätare som lever på växter, ryggradslösa djur, fisk, kräldjur, mindre däggdjur och fågelägg. Den har gråaktig päls med tät underull. Två av dess mest distinkta karaktärsdrag är dess tydliga mörka ansiktsmask och att den är så fingerfärdig med sina framtassar. Den har gott minne och kan upprepa komplicerade uppgifter efter lång tid.
Den levde ursprungligen i mellersta och norra Amerika i löv- och blandskog, men dess goda anpassningsförmåga har gjort att den spridit sig till bergsområden, kustnära våtmarker och urbana miljöer. Sedan mitten av 1900-talet finns det även introducerade populationer i Japan, mellersta Europa och i Kaukasus, vilka härstammar från pälsfarmer.
Det svenska trivialnamnet har den fått utifrån sin vana att doppa sin föda i vatten, som om den tvättade den, när den i själva verket letar efter föda i vattnet.
Tvättbjörnen är sedan 2016 listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att hållas, importeras, säljas, födas upp, transporteras, kommersialiseras eller avsiktligt släppas ut i naturen i hela Europeiska unionen. Tvättbjörnen har ett utvecklat socialt beteende och lever inte ensam, som man trodde tidigare, utan ofta i mindre grupper. Revirstorleken varierar starkt, mellan 3 hektar för honor i urbana områden och 50 kvadratkilometer för hanar på prärien. Efter dräktigheten, som varar i ungefär 65 dagar, föder honan en till fem ungar per kull. Även om tvättbjörnar i fångenskap har varit kända för att leva i över 20 år, är deras förväntade livslängd i naturen bara 1,8 till 3,1 år. De flesta tvättbjörnar dör tidigt på grund av jakt, svält, trafikolyckor och andra faror.
Systematik Taxonomi Tvättbjörnen beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné i tionde upplagan av hans Systema Naturae. Han beskrev arten som Ursus lotor och placerade därmed tvättbjörnen i björnsläktet Ursus. 1780 beskrev Storr släktet Procyon dit han förde tvättbjörnen. Procyon kommer från de grekiska orden προ-, "före" och κύων som betyder "hund", och artepitetet "lotor" är latin för "tvättare". Det är inte klarlagt om släktnamnet Procyon ska tolkas som "hundliknande" eller om det syftar på stjärnbilden Lilla hunden (Procyon) som en hänvisning till tvättbjörnens nattaktiva vanor.Hohmann, s.44; Holmgren, ss.68–69 Artepitetet och det svenska trivialnamnet "tvättbjörn" har den fått på grund av sin vana att doppa sin föda i vatten, som om den tvättade den, när den i själva verket letar efter föda i vattnet .
Evolution Utifrån fossil funna i Frankrike och Tyskland antas familjen halvbjörnar ha uppkommit för ungefär 25 miljoner år sedan, under yngre oligocen i Europa. Likheter i skallens och tändernas konstruktion tyder på att halvbjörnar och mårddjur har en gemensam anfader men molekylärgenetiska undersökningar indikerar ett närmare släktskap mellan halvbjörnar och björnar. För cirka 6 miljoner år sedan vandrade tvättbjörnens förfäder över den region som idag täcks av Berings hav. Därefter hade familjen troligen sitt starkaste fäste i Centralamerika. Möjligen bildades dagens näsbjörnar (Nasua och Nasuella) och tvättbjörnar (Procyon) för 5,2 till 6,0 miljoner år sedan från en art i släktet Paranasua, vilket skulle förklara flera morfologiska likheter. En genetisk analys från 2006 betraktar däremot tvättbjörnar och cacomixtler (Bassariscus) som systertaxon. Medan de flesta medlemmar av familjen, som den krabbätande tvättbjörnen (Procyon cancrivorus), stannade kvar i södra Amerikas tropiska och subtropiska delar, vandrade tvättbjörnens förfäder för cirka 2,5 miljoner år norrut. De äldsta fossilen av tvättbjörn i Nordamerika har hittats vid Great Plains och dateras till mellersta pliocen.Hohmann (2001), s. 46Zeveloff (2002), ss. 16–20, 23–24, 26
Underarter Fem populationer av tvättbjörn, som förekommer endemiskt på centralamerikanska och karibiska öar, kategoriserades först som självständiga arter. Morfologiska och genetiska studier indikerade att merparten av dessa taxon bättre borde beskrivas som underarter av den nordamerikanska tvättbjörnen, vilket också skedde i standardverket Mammal Species of the World från 2005. Enda undantaget är cozumeltvättbjörnen (Procyon pygmaeus) som kännetecknas av påfallande små tänder. Utöver dessa två arter omfattar släktet tvättbjörnar (Procyon) även den sydamerikanska krabbätande tvättbjörnen (Procyon cancrivorus).Zeveloff (2002), ss. 42–46
De fyra isolerade ölevande underarterna är: Procyon lotor insularis - endemisk för Islas Marías väster om Mexiko. P. l. maynardi - endemisk för New Providence Island som tillhör Bahamas. P. l. minor - endemisk för ön Guadeloupe. † P. l. gloveralleni - förekom på Barbados, den sista individen iakttogs 1964, listas som utdöd.
Även det kontinentala beståndet delas upp i 19 underarter. Tvättbjörnens fyra minsta underarter, exempelvis Procyon lotor marinus, med en genomsnittlig vikt på 1,8-2,7 kg, förekommer alla utmed Floridas södra kust. De andra underarterna på fastlandet skiljer sig bara obetydligt vad gäller storlek, pälsfärg och andra fysiska kännetecken. De båda underarterna med det största utbredningsområdet är Procyon lotor lotor och Procyon lotor hirtus som båda har en jämförelsevis mörk päls med långa hår. Utbredningsområdet för P. l. lotor sträcker sig från South Carolina och Tennessee till södra Kanada. I öst möts dess utbredningsområde med utbredningsområdet för P. l. hirtus, som sträcker sig från Louisiana, Texas och New Mexico till södra Kanada.MacClintock (1981), s. 9Zeveloff (2002), ss. 59, 79–89
Utseende och anatomi thumb|left|220px|Den typiska ansiktsmasken. Tvättbjörnen är 70–85 centimeter lång vilket inkluderar en 20–25 centimeter lång svart- och brunrandig svans. Vid skuldrorna är tvättbjörnen ungefär 25 centimeter hög.Hohmann, s. 77; Lagoni-Hansen, s. 15-16; Zeveloff, s. 58 Det vuxna djuret väger vanligtvis 4–9 kilogram men vissa exemplar kan väga över 13 kilogram.Zeveloff, s. 58–59 hanar är oftast något tyngre (15 till 20 procent).Lagoni-Hansen, s. 18 Inför vinterdvalan kan de väga upp till 50 procent mer än normalvikten.MacClintock, s. 44 Den kan då väga så mycket som 20 kilogram, även om detta är sällsynt bland vilt levande tvättbjörnar. Den tyngsta kända individen i naturen hade en vikt på 28,4 kilogram.MacClintock, s. 8; Zeveloff, s. 59
Karakteristiskt för arten är den svarta masken kring ögonen (som den har gemensam med bland annat mårdhund), som skiljer sig från resten av det ljusa ansiktet och öronen. Svansen har mörka ringar och liknar svansen hos ringsvanslemuren. Man antar att både ansiktsmasken och svansens kontrastrika teckning förenklar för tvättbjörnen att avläsa andra individers sinnesstämning genom att ansiktsuttryck och kroppshållning visuellt förstärks.Hohmann, ss. 65–66 Masken kan även minska risken för att djuret bländas av solljus och reflektioner i vatten, och förbättrar mörkerseendet. I övrigt är pälsens täckhår bruna eller gråaktiga.Zeveloff, s. 60 Mörkare tvättbjörnar förekommer huvudsakligen i Europa, eftersom de tidigare var eftertraktade i pälsfarmar och därför var överrepresenterade bland de som släpptes fria. Den täta underullen som utgör nästan 90 procent av hela pälsen isolerar mot kallt väder och består av 2 till 3 cm långa hår.
Tvättbjörnar går i normal passgång endast på fotsulorna varför de betecknas som hälgångare. Benen är jämförelsevis tunna och de kan inte göra några större hopp eller snabba rörelser.Hohmann, s. 93; Zeveloff, s. 72 De kan ställa sig på bakfötterna och använda sina framfötter som gripverktyg.Hohmann, s. 57; Zeveloff, ss. 71–72 Tassarna har liksom hos primater fem fingrar som är omslutna av tunna valkar. Klorna är vassa och kan inte dras in. De är försedda med små hår som fungerar som känselorgan.
Djuret har 40 tänder som är anpassade till att de är allätare.Zeveloff, s. 64 Som hos andra rovdjur har hanarna ett penisben som mäter ungefär 10 centimeter och är böjt.Hohmann, s. 27; MacClintock, s. 84
Sinnen Tvättbjörnen är färgblind. Dess syn fungerar ganska bra under gryning och skymning men i allmänhet har synen mindre betydelse då det främst är luktsinnet som används för orientering och kommunikation.Hohmann, s. 67 För markering av reviret utnyttjar djuret, förutom urin och avföring, även speciella luktämnen som avsöndras av specifika analkörtlar.Hohmann, s. 68–70; MacClintock, s. 17; Zeveloff, s. 68–69 Hörseln är mycket välutvecklad och de förmår höra ljudet av en grävande daggmask i marken. Hörselomfånget sträcker sig från 50 hertz till 85 kilohertz.Hohmann, s. 66 + s. 72; Zeveloff, s. 68
Trots dessa egenskaper är känselsinnet det viktigaste hos tvättbjörnen och den undersöker föremål med tassarna för att bilda sig en uppfattning om dem.Hohmann, s. 55; Zeveloff, s. 70
Utbredning thumb|330px|Tvättbjörnens utbredningsområde.Rött - som inhemsk artBlått - som introducerad art Tvättbjörnens ursprungliga utbredningsområde är Central- och Nordamerika, det sträcker sig från Panama över Mexiko och hela Förenta Staterna till södra Kanada. Undantag är bara öken och de höga fjällen i Klippiga bergen. Enligt en studie från 2012 tillhör även några exemplar som undersöktes i Colombia arten. För att säkerställa uppgiften behövs en jämförelse med nordamerikanska individer.
Tvättbjörnen har introducerats till Europa, Kaukasus (till exempel Azerbajdzjan), Uzbekistan och Japan. Den europeiska populationen av tvättbjörn härstammar från förrymda och utsläppta individer från pälsfarmer. På grund av detta kategoriseras den huvudsakligen som en introducerad art, men i Tyskland kategoriseras den numera som inhemsk art. I stora delar av Tyskland finns numera stabila populationer. Det finns även bestånd i norra Frankrike. Anmärkningsvärt är att de flesta tvättbjörnar i Tyskland härstammar från två par som släpptes ut 1934 av en jägmästare i Hessen. Den andra tyska populationen uppkom 1945 när en pälsfarm i brandenburgiska Altlandsberg (nära Strausberg) skadades under en bombning och flera individer rymde. Fram till 2002 var båda dessa populationer skilda från varandra. Den 5 mars 2014 påträffades för första gången en vild tvättbjörn på svensk mark, den hittades död i Falsterbo i Skåne. Denna tvättbjörn är en av många som tagit sig från Tyskland till Danmark, och den här gången ända till Sverige. Sedan dess har det förekommit flera rapporter om att tvättbjörnar synts i Sverige.Tvättbjörn i Sverige
De tidigaste uppgifterna om tvättbjörnar i urbana områden härstammar från 1920-talet, ifrån förorter till Cincinnati, Ohio. Vid 1950-talet fanns även populationer i Washington, Chicago och Toronto.Frank-Uwe Michler: Untersuchungen zur Raumnutzung des Waschbären (Procyon lotor, L. 1758) im urbanen Lebensraum am Beispiel der Stadt Kassel (Nordhessen). 25. Juni 2003, s. 7 (http://www.projekt-waschbaer.de/fileadmin/user_upload/Diplomarbeit-Waschbaer-Michler.pdf ; besökt: 2 juli 2008). Sedan 1960-talet har tvättbjörnar observerats i Kassel i Tyskland. Idag lever där 50 till 150 individer per kvadratkilometer, vilket är det tätaste beståndet i Europa.Hohmann, s. 108
Ekologi Föda thumb|stående|Tvättbjörn som "tvättar" sin föda Tvättbjörnar är allätare och lever av en blandad diet av vegetabilier som bär, frukt, nötter och frön, ryggradslösa djur som insekter och maskar samt ryggradsdjur som fiskar, kräldjur, mindre däggdjur och fågelägg. På våren lever de mer av animalisk föda och under hösten huvudsakligen av vegetabilier.Hohmann, s. 85–86, 88; MacClintock, s. 44–45 Under vintern kan de ha svårt att finna föda och i utbredningsområdets nordliga delar är tvättbjörnar mindre aktiva under denna period för att kompensera bristen på föda.MacClintock, s. 108–113