Anne Boleyn (försvenskat Anna Boleyn), född 1501 på Blickling Hall i Norfolk, död 19 maj 1536 i Towern (avrättad), var drottning av England från 1533 fram till två dagar före sin död. Hon var kung Henrik VIII:s av England andra maka och mor till Elisabet I av England. Genom sitt giftermål med Henrik kom hon också att bli en nyckelfigur i den politiska och religiösa omvälvning som inledde den engelska reformationen. Hon var dotter till Sir Thomas Boleyn och hans maka Lady Elizabeth Howard, och därmed mer högadlig än både Jane Seymour och Catherine Parr, två av Henrik VIII:s senare gemåler. Hon utbildades i Frankrike, främst som hovdam hos Frans I:s gemål drottning Claude. Därefter återvände hon till England 1522.
Två år senare förälskade sig Henrik VIII i henne och inledde sin uppvaktning. Anne stod emot hans försök att förföra henne och göra henne till sin älskarinna, som hennes syster Mary hade varit. Henrik försökte annullera sitt äktenskap med Katarina av Aragonien, så att han i stället skulle kunna gifta sig med Anne. När det stod klart för honom att påven Clemens VII inte skulle godkänna denna annullering inleddes den religiösa brytningen mellan England och den Romersk-katolska kyrkan. 1532 upphöjde Henrik VIII henne till Markisinna av Pembroke.
Ärkebiskopen av York Thomas Wolsey avsattes från sin post som lordkansler, en avsättning som Anne påstods ligga bakom, och senare utsågs familjen Boleyns kaplan, Thomas Cranmer, till William Warhams efterträdare i Canterbury. Bröllopet mellan Henrik och Anne ägde rum den 25 januari 1533. Det dröjde dock fyra månader, till den 23 maj samma år, innan Cranmer offentligt ogiltigförklarade äktenskapet mellan Henrik och Katarina. Fem dagar senare förklarade han äktenskapet mellan Anne och Henrik giltigt. Kort därefter blev Henrik och ärkebiskopen bannlysta av påven. Till följd av äktenskapet bröt engelska kyrkan med Rom och kom i stället under kungens kontroll.
Anne kröntes till drottning av England den 1 juni 1533. Senare samma år, den 7 september, födde hon en flicka, som senare skulle komma att bli Elisabet I. Anne och Henrik fick ingen manlig tronarvinge, och två år efter bröllopet försökte man ersätta henne. Trots att bevisen troligtvis var arrangerade i en politisk kupp för att avsätta henne, anklagades Anne Boleyn 1536 för äktenskapsbrott, incest och högförräderi. Hon halshöggs på Towern den 19 maj samma år. Hennes tid som drottning varade i tusen dagar. Efter dottern Elisabets kröning vördades Anne som den engelska reformationens martyr och hjältinna, särskilt i John Foxes verk. Under århundradena har Anne Boleyn inspirerat till eller omnämnts i åtskilliga verk. Hon har kommit att kallas ”den mest inflytelserika och betydelsefulla regentgemålen England någonsin haft”.Ives, sid. 15.
Ungdomsåren (1501–1522) mini|stående|Annes far, Thomas Boleyn, porträtterad av Hans Holbein den yngre. Anne var dotter till Sir Thomas Boleyn (senare förste earl av Wiltshire och förste earl av Ormonde) och hans maka Lady Elizabeth Howard, dotter till hertig Thomas Howard av Norfolk. Thomas Boleyn var en respekterad och språkbegåvad diplomat, som var en av kung Henrik VII:s gunstlingar, och han skickades på många diplomatiska uppdrag utomlands. Det är omöjligt att fastställa när Anne föddes, på grund av att det inte nedtecknats i församlingsregistren och samtida uppgifter är motsägelsefulla. En italiensk historiker menade år 1600 att hon var född 1499, medan Thomas Mores svärson William Roper menade att hon var född 1512. Det är även oklart när hennes två syskon föddes, men det verkar som om systern Mary var äldre. Marys barn var dock säkra på att deras mor hade varit den äldre av systrarna.Påståendet att Mary skulle kunna ha varit den yngre systern vederläggs av starka bevis från drottning Elisabet I:s tid att släkten Boleyn visste att Mary hade fötts före Anne. Se Ives, sid. 16–17 och Fraser, sid. 119. Marys sonson gjorde anspråk på en Ormondetitel 1596, grundat på att hon skulle ha varit den äldre dottern, vilket Elisabet I accepterade.Ives, sid. 16–17Fraser, sid. 119 Deras bror George föddes omkring 1504.Warnicke, sid. 9;Ives, sid. 15 Som barn kallades Anne för Nan i familjen.Fraser, sid. 115
Den akademiska debatten kring Annes födelsedatum kretsar kring två olika nyckelår: 1501 och 1507. Eric Ives, en brittisk historiker och jurist, förespråkar årtalet 1501 medan Retha Warnicke, en amerikansk forskare som också skrivit en biografi över Anne, föredrar 1507. Nyckelbeviset är ett brev, som Anne skrev omkring 1514.Anne Boleyns handstil. Hon skrev det på franska till sin far, som bodde i England, medan Anne utbildade sig i Nederländerna. Ives menar att brevets stil och dess mogna handstil visar att Anne måste ha varit omkring tretton år då det skrevs. Han menar även att det var kring minimiåldern för att bli hovdam, vilket Anne var till Margareta av Österrike. Detta stöds av en krönika från slutet av 1500-talet, som uppger att Anne var tjugo år då hon återvände från Frankrike.Ives, sid. 18–20. Detta bestrids av Warnicke i flera böcker och artiklar, men bevisen stöder inte uteslutande det ena eller det andra årtalet. miniatyr|vänster|Ett brev som Anne skrev omkring 1514 har spelat stor roll i den akademiska debatten kring hennes födelseår. Årtalet 1507 accepterades i katolska kretsar och William Camden skrev något som kan tolkas antingen som 1501 eller 1507 i marginalerna på sin Miscellany. År 1507 föredrogs i allmänhet fram till slutet av 1800-talet; på 1880-talet föreslog Paul Friedmann årtalet 1503. Konsthistorikern Hugh Paget var 1981 den första som placerade Anne Boleyn vid Margareta av Österrikes hov.Se Eric Ives biografi The Life and Death of Anne Boleyn för de mest omfattande argumenten för 1500/1501 och Retha Warnickes The Rise and Fall of Anne Boleyn för hennes argument för årtalet 1507.
Bland Annes förfäder fanns en borgmästare i London, en hertig, en earl, två adelsdamer och en riddare. En av dem, Geoffrey Boleyn, hade varit ullhandlare innan han blev borgmästare.Ives, sid. 3.Fraser, sid. 116–117. Familjen Boleyn kom ursprungligen från Blickling i Norfolk, ungefär 24 km norr om Norwich. När Anne föddes hörde familjen Boleyn till de mest respekterade i den engelska adeln. På mödernet var hon släkt med Howards, som var en av de främsta släkterna i landet. Hon var av ädlare börd än exempelvis Jane Seymour och Catherine Parr, två av Henrik VIII:s senare gemålerStrickland, sid. 273. Namnet Boleyn kunde stavas på olika sätt. Ibland skrevs det som Bullen, därav tjurhuvudena som utgjorde en del av hennes familjevapen. Vid Margaretas av Österrike hov listades hon som Boullan. Själv signerade hon sina brev till fadern med Anna de Boullan.Ives, plansch 14.
Nederländerna och Frankrike mini|stående|Ärkehertiginnan Margareta av Österrike uppskattade den unga Anne Boleyn. mini|stående|Anne tjänade i Claudes av Frankrike hushåll i sju år.
Annes far fortsatte sin diplomatiska karriär under Henrik VIII:s regering. I Europa hade han många beundrare, däribland ärkehertiginnan Margareta av Österrike, dotter till den tysk-romerske kejsaren Maximilian I. Under denna tid styrde hon Nederländerna å sin fars vägnar och imponerades så av Boleyn att hon erbjöd hans dotter en plats i sitt hushåll. Vanligtvis var en flicka tvungen att vara minst 12 år, för att kunna få en sådan anställning, men Anne kan ha varit yngre, eftersom ärkehertiginnan kallade henne ”la pettite Boulain [sic]”.Fraser och Ives menar att detta visar att Anne troligtvis föddes 1501; men Warnicke håller inte med, eftersom Anne beskrivs som ”petite” (liten). Se Ives, sid. 19; Warnicke, sid. 12–13. Anne gjorde ett gott intryck i Nederländerna med sitt uppförande och sin flitighet. Margareta menade att hon var vältalig och behaglig för sin unga ålder (”son josne eaige”).Warnicke, sid. 12. Anne bodde hos Margareta från våren 1513 till dess att hennes far sände henne för att tjäna hos Henrik VIII:s syster Maria Tudor efter hennes bröllop med Ludvig XII av Frankrike i oktober 1514.
I Frankrike blev Anne först hovdam hos drottning Maria och sedan hos den då 15-åriga drottning Claude, hos vilken hon stannade i sju år.Starkey, sid. 261–263.Fraser, sid. 121. I drottningens hushåll studerade hon franska och blev intresserad av mode och religionsfilosofi. Hon lärde sig även fransk kultur och etikett.Starkey, sid. 263. Hon lärde känna Frans I:s syster Margareta av Navarra, som var beskyddare för humanister och reformatörer. Hon var även författare och uppmuntrade Annes intresse för lyrik och litteratur. Annes utbildning i Frankrike visade sig vara värdefull, och kom senare att inspirera kvinnor i England. William Forrest, som skrev en samtida dikt om Katarina av Aragonien, skrev uppskattande om Annes danskunskaper.Fraser, sid. 115.
Anne var charmerande mot alla som träffade henne, även om åsikterna om hur attraktiv hon var går isär. Marino Sanuto, en dagboksförfattare från Venedig, som såg Anne då Henrik VIII träffade Frans I i Calais i oktober 1532, beskriver henne som ”inte en av de vackraste kvinnorna i världen, hon var av medellängd, hade svartmuskig hy, lång hals, bred mun, bysten var inte särskilt högt lyft … ögon, vilka är svarta och vackra.”Strong, sid. 6. Simon Grynée skrev 1531 till Martin Bucer att Anne var ”ung, vacker med ganska mörk hy”. Lancelot de Carles menade att hon var ”vacker med en elegant figur”, och en venetianare i Paris skrev 1528 också att hon sades vara vacker.Ives, sid. 20. Den beskrivning av Anne som har fått störst genomslag,Warnicke, sid. 243. men även är den minst trovärdiga, skrevs av historikern och polemikern Nicholas Sanders 1586, ett halvsekel efter hennes död: ”Anne Boleyn var ganska lång, med svart hår, och ett ovalt ansikte med gulblek hy, som om hon hade gulsot. Hon hade en utstående tand under överläppen och på sin högra hand hade hon sex fingrar. Hon hade en stor cysta under hakan och för att dölja detta bar hon kläder som dolde halsen … Hon var vacker att se på, med en söt mun.”Strong, sid. 6; Ives, sid. 39. Sanders beskrivning bidrog till vad Eric Ives kallar Anne Boleyns ”monsterlegend”Ives, sid. 39. Även om hans detaljer var påhittade har de legat till grund för beskrivningar av Annes utseende även i vissa moderna läroböcker.Warnicke, sid. 247.
Annes erfarenheter i Frankrike gjorde henne till en hängiven kristen inom den nya renässanshumanismen. Hon skulle senare komma att ha den reformistiska åsikten att påvedömet hade korrumperat kristenheten, men hennes konservativa tendenser kunde ses i hennes hängivenhet för Jungfru Maria.Ives, sid. 219–226. Se Ives, sid. 277–287 för mer om Annes religiösa tro. Hennes far återkallade henne till England, och hon lämnade Calais i januari 1522.Williams, sid. 103.
Vid Henrik VIII:s hov (1522–1533) mini|vänster|180px|Annes syster Mary Boleyn.