miniatyr|262px|Minnestallrik för stadsrättigheterna 1387–1680 och 1882–1932. Tallriken är tillverkad 1932 av Kockums Emaljerverk då Ronneby stad firade sitt 50-årsjubileum med att ha återfått sina stadsrättigheterna. Ronneby är en tätort i Blekinge och centralort i Ronneby kommun i Blekinge län, belägen vid Ronnebyån mellan östersjökusten och europavägen E22:an.
Historia miniatyr|Ronneby på 1850-talet. miniatyr|Äldre illustration av vattenfallet i centrala Ronneby. miniatyr|Direktörsvillan, Brunnsparken.
Ronnebys ursprung kan ledas till tiden runt år 700 e. Kr. s. 14. med spår av fornborgar och andra lämningar. Staden har fått sitt namn av Ronnebyån som från början hette Rotne å, "den rytande ån" vilket syftar på vattendragets olika forsar och vattenfall varav ett av de största i stadens nuvarande centrum. Ronneby omnämns redan 1231 i Kung Valdemars jordebok, medan Ronnebys äldsta dokumenterade stadsprivilegier tillkom år 1387 genom ett förnyat privilegiebrev. Detta gör Ronneby till länets äldsta stad följd av Sölvesborg år 1445.
Arkeologiska fynd visar att stadsbildningen växte under 1200-talet i samband med ett ökat sillfiske och under århundradets lopp beslutade den danska kungamakten, att anlägga en stad på platsen. Staden skyddades naturligt av Ronnebyån vilken fungerade som en vallgrav på tre sidor, medan man i öster kompletterade skyddet med en palissad och en grävd vallgrav – ungefär med samma sträckning som nuvarande Prinsgatan. Staden hade också en stadsvakt, en form av kombinerad brandkår och ordningsvakt för stadens inre skydd. Under 1400-talet bestod denna vakt av cirka femton man. Vattenfallet i stadens centrala del blev samtidigt en naturlig kraftkälla för att driva framförallt kvarnar i det område, som idag kallas för Möllebacken i stadsdelen Bergslagen.
Ronneby blodbad Heliga Kors kyrka byggdes under 1100-talet och var en central plats under Ronneby blodbad den 4 september 1564, där den svenske kungen Erik XIV beordrade en massaker av tvåtusen män, kvinnor och barn. Vattnet i ån skall ha färgats rött av offrens blod. Flera tog sin tillflykt till kyrkan, där man idag kan beskåda den gamla kyrkporten från blodbadet, med yxhugg och brännmärken från angriparnas åverkan. Både den svenska och den danska sidan använde massakerns blodighet som propaganda; svenskarna för att visa på en stor seger, och danskarna för att visa på svenskarnas grymhet.
Efter Ronneby blodbad återuppbyggdes dock staden snart trots den totala förstörelsen. Den återfick dock inte sin forna storhet, sjöfarten var viktig för många städer och Ronnebys hamn i Ronnebyån höll inte måttet, och trots friheter som befrielse från förbudet att föra livsmedel till Tyskland 1592, hade svårt att växa. Läget förbättrades inte av att Kristianopel 1600 erhöll stadsprivilegier. Tanken var att Kristianopel skulle fungera som hamn åt Ronneby och att städerna skulle bli en konkurrent till Kalmar. Avståndet mellan Ronneby och Kristianopel var dock för stort för att det skulle bli praktiskt och man fick två knaggligt fungerande städer.Svenska stadsmonografier - Växjö, Ljungby, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg, Paul Harnesk s. 150-151.
Den danska staden blir svensk I och med freden i Roskilde 1658 blev Blekinge svenskt. Kristianopel förlorade nu sina stadsrättigheter. I stället förlänades istället Bodekull stadsrättigheter 1664. År 1680 meddelades officiellt, att Ronneby skulle flyttas till Karlskrona. Samma år inträffade en brand i Ronneby, men utan någon avsevärd flytt inleddes. År 1684 tillträdde en ny landshövding, som fick lov att hota med kraftåtgärder för att få de kvarvarande handlarna i Ronneby, att flytta till Karlskrona.
I samband med detta drogs Ronnebys stadsprivilegier in i syfte, att förmå Ronnebyborna att flytta till Karlskrona. En form av dubbel bosättning tycks inte ha varit ovanlig under åren 1682 till 1686. Detta innebar, att husfadern flyttade till Karlskrona med huvuddelen av sitt hushåll, men lämnade kvar några anförvanter eller drängar, som bevakade den kvarlämnade egendomen i Ronneby. Det var med all sannolikhet därför, som landshövdingen 1686 gav order om att man skulle plocka bort dörrar och fönster på de hus i Ronneby, som ägdes av borgare, och det verkar som att ordern blev åtlydd.
Kristi himmelsfärdsdag 1687 hölls den sista aftongudstjänsten i Ronneby kyrka, vilken därefter var en vanlig sockenkyrka.Svenska stadsmonografier - Växjö, Ljungby, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg, Paul Harnesk s. 155.
I Ronneby anlades 1680 ett "gevärsfaktori", alltså en vapenfabrik, som skulle förse den nyanlagda örlogsstaden Karlskrona med musköter, alltså gevär. Fabriken skulle först ligga vid Djupadal, men personal och byggnader flyttades efter ett kort tag till centrala Ronneby vid nuvarande Mor Oliviagården intill vattenfallet i Ronnebyån. I staden kunde fabriken dra nytta av vattenfallet där det bland annat byggdes verkstäder för borrning av gevärspipor. s. 66-67.
Utöver faktoriet och jordbrukarna på stadsjordarna blev även en del andra innevånare kvar i Ronneby. Mjölnare vid vattenkvarnarna, liksom garvare och troligen en del färgare blev kvar i Ronneby. I början av 1700-talet tillkom en del mindre fabriker som ett spånmakeri, oljeslageri, såpsjuderi och pottaskeraffinanderi i Ronneby. 1718 blev Ronneby köping under Karlskrona. Det innebar att handlare från Karlskrona fick rätt att två gånger om året driva handel i Ronneby, varken de eller deras anställda fick permanent bo där. Många av husen, som ännu fanns kvar hyrdes under resten av året ut, och Ronneby tenderade att fyllas med "löst folk". Jordbrukarna på stadens gamla ägor kände behov av att få en byordning fastslagen för att få ordning på situationen. Att upprätta krog verkar ha varit en populär inkomstkälla för de boende i Ronneby, och utöver gästgivargården och källaren i före detta Rådhuset skall de ha varit talrika.Svenska stadsmonografier - Växjö, Ljungby, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg, Paul Harnesk s. 156.
Mot slutet av 1700-talet förbättras dock ordningen. På 1790-talet bestod Ronneby köping av 187 numrerade gårdar förutom flera nybyggda tomter. Det fanns då ett tiotal handelsbodar, åtta garverier, tre färgare, åtta skattlagda kvarnstenar, ett 20-tal hantverkare, två såpsjuderier, en stärkelsefabrik, en klädfabrik och en "stål arbetsfabrik". 1781 fick köpingen ett postkontor.Svenska stadsmonografier - Växjö, Ljungby, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg, Paul Harnesk s. 156-157.
Under 1730-talet anlades även ett fem våningar högt sockerbruk för raffinering av rörsocker från Västindien på den plats där kulturcentrum idag ligger. Sockerbruket lades ned på 1830-talet och byggnaderna användes istället som kopparslageri. Byggnaden brann ned 1872 och ersattes av Kockums kärlfabriks verkstadsbyggnad s. 79-80. som idag inrymmer Ronneby kulturcentrum.
Kurorten Ronneby Ronneby brunn är en kurort med järnhaltiga källor som upptäcktes 1705. Brunnsverksamheten blomstrade fram till sekelskiftet 1900 och ansågs vid den tiden vara landets enda kontinentala kurort. Ronneby brunn är ett begrepp som än idag är starkt förknippat med staden vilket också har påverkat stadsbilden, inte minst genom en framträdande träarkitektur i schweizerstil. Den typiska träbebyggelsen sträcker sig från Karön vid havet i söder och upp längs Ronnebyån till brunnsområdet och vidare norrut till stadsdelen Blekan ända fram till stadens centrum i norr.
Stora delar av staden brann ner den 6 april 1864 varefter endast stadsdelen Bergslagen återstår. Beräkningar har gjorts som pekar på att cirka 80 procent av stadsbebyggelsen förstördes i branden. Invånarna i staden beslutade efter en kommunalstämma den 26 april samma år om att staden skulle återuppbyggas på samma plats som tidigare, men nu med en ny stadsplan med breda raka gator likt arkitekten Haussmanns plan för Paris. Efter stadsbranden återuppbyggdes den nya kvartersstaden till stor del av nya trähus, vissa av dessa med sockel eller bottenvåning i sten eller tegel efter tidens stadsplaneringsideal vars syfte var att minska brandrisken i städerna. Av dessa hus är det relativt få som återstår då ett större antal revs i samband med så kallade saneringsplaner i stadskärnan under främst 1960-talet. Samtidigt har innerstaden flera goda exempel på både 1950- och 1960-talsarkitektur med delvis ovanliga fasadmaterial så som skivor av emaljplåt. Detta är en utstuderad koppling till Kockums Emaljerverk och traditionen av emaljerade kärl.
I Ronneby fanns ett kungligt danskt vicekonsulat 1872–1984 beläget vid Gångbron på Nedre Brunnsvägen, alldeles vid Ronnebyån. Under denna tid tjänstgjorde fem vicekonsuler. Staden har också hållit kaserner för en volontärskola tillhörande Blekinge bataljon, som uppfördes på 1890-talet. Dessa byggnader finns idag inte längre kvar, men på samma plats ligger idag stadens hälsocentrum med läkarstation, tandvård, apotek mm.
Historiska kommunikationer Sommaren 1889 invigdes Mellersta Blekinge järnväg nya järnvägssträckning mellan Karlshamn och Karlskrona där Ronneby fick vara säte för bolagets huvudkontor. Ronneby fick även en bibana ut till Ronneby hamn i samband med anläggandet av den nya järnvägen med stopp vid Brunnshotellet, dock på motsatt sida av Ronnebyån. Passagerarbåtarna Ronneby och Bleking trafikerade Ronnebyån och Ronnebys grannstäder som ett komplement till järnvägsförbindelserna fram till år 1889. Ronneby förbands dessutom med Tingsryd genom den smalspåriga järnvägen Bredåkra–Tingsryds Järnväg från samma epok.
Från sekelskiftet 1900 och fram till 1930-talet trafikerades Ronnebyån av bolaget Ronneby Ångslups AB med fem ångslupar i sin flotta, däribland Karö, Freja och Turist. Bolaget var under sin aktiva tid i stort sett ensam aktör för kommunikationen mellan skärgården och staden med hållplatser vid bland annat Strandgatan och Rådhuset. Kajplatserna vid Strandgatan har idag återkommit i stadsbilden genom Ronneby kommuns stadsomvandlingsprojekt genomfört 2014. Idag förtöjs dock endast fritidsbåtar vid de nyanlagda bryggplatserna i Ronnebyån.
Administrativa tillhörigheter Ronneby var och är kyrkby i Ronneby socken och bildade vid kommunreformen 1862 köpingskommunen Ronneby köping. Denna ombildades 1 december 1882 till Ronneby stad som sedan 1967 utökades med kringliggande socknar/landskommuner innan den 1971 uppgick i Ronneby kommun där Ronneby sedan dess är centralort.
I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Ronneby församling.
Orten ingick till 1882 i Medelstads tingslag, därefter till 1944 i domkretsen för Ronneby rådhusrätt, därefter till 1948 åter i Medelstads tingslag och sedan till 1970 i Östra och Medelstads domsagas tingslag. Från 1971 till 1974 ingick Ronneby i Östra och Medelstads domsaga, från 1975 till 2001 i Ronneby domsaga och orten ingår sedan 2001 i Blekinge domsaga.Domsagohistorik Ronneby tingsrätt
Befolkningsutveckling
För att se befolkningsutvecklingen i kommunen som helhet, se vidare under Ronneby kommun.
Landskap Ronneby ligger i ett kuperat landskap i utkanten av ett sprickdalslandskap som formades under istiden. Stadens historiska centrum ligger på en av landskapets högsta punkter med ett bördigt ådalslandskap runtomkring. Staden har en hög andel grönska som ligger insprängd mellan olika stadsdelar tack vare att den kuperade terrängen där de brantaste delarna inte har bebyggts utan istället blivit brönområden. Ofta är dessa placerade på kullar och höjdryggar ovanför bebyggelsen i dalgångarna. Skogar och grönområden runt staden består i hög grad av ek och tall där tallskogarna ofta ligger högst belägna i mer torra områden och ekskogarna strax nedanför. Vanligt förekommande i landskapet är att urberget framträder i så väl stads- som landskapsbilden genom branta klippväggar och berghällar.
Sjöar