upright=1.6|thumb|En animerad karta som visar ordningen för afrikanska nationers självständighet, 1950–2011|350px Afrikas avkolonisering följde på andra världskriget då de koloniserade folken propagerade för självständighet och de koloniala makterna drog sig tillbaka från Afrika.Engelska Wikipedia anger följande källa:
Bakgrund miniatyr|Cecil Rhodes: Skämtteckning från Punch om projektet att bygga en järnväg mellan Kapstaden och Kairo.
Under Kapplöpningen om Afrika i slutet av 1800-talet delade de europeiska makterna upp Afrika och dess naturresurser mellan sig, bland annat vid Berlinkonferensen 1884-5. 1905 kontrollerades i princip hela Afrika av europeiska styrkor; det var enbart Liberia och Etiopien som var självständiga. Storbritannien och Frankrike kontrollerade störst områden, men även Tyskland, Spanien, Italien, Belgien och Portugal hade kolonier i Afrika. Denna kolonialism och imperialism ledde till bestående men för Afrika, med förlust av naturresurser som guld och gummi, ekonomisk ödeläggelse, kulturell förvirring, geopolitisk uppstyckning och politiskt förtryck. De europeiska länderna ursäktade ofta sitt beteende med hjälp av teorin om den vite mannens börda (begreppet härstammar från en dikt av Kipling), där det ansågs vara européernas skyldighet att "civilisera" de afrikanska folken.
Orsaker Under andra världskriget hade invånarna i kolonierna stridit för sina kolonialmakter mot en okänd fiende, men utan att ett ord andats om självständighet för de afrikanska nationerna. De sydafrikanska premiärministrarna Henrik Verwoerd och B.J. Vorster stödde Adolf Hitler medan de flesta guvernörerna i de franska kolonierna var lojala mot Vichyregimen fram till 1943. Tysk krigspropaganda spelade roll i dessa brittiska koloniers motstånd mot brittiskt styre.
Det japanska imperiets erövringar i Fjärran Östern ledde till brist på råvaror som till exempel gummi och olika mineraler. Dessa råvaror fick då i stället hämtas från Afrika, vilket ledde till ökat välstånd för många i kolonierna. Då de europeiska farvattnen patrullerades av ubåtar, som ledde till att sjötransporter var riskfyllda, fanns det även ett incitament för att förädla råvarorna på plats i Afrika och flera lokala industrier grundades. Runt dessa industrier växte det upp nya städer och redan existerande städer blev ofta mycket större. Med en växande stadsbefolkning och industri utvecklades fackföreningar och dessutom så ökade läskunnigheten hos stadsbefolkningen, vilket i sin tur ledde till framväxten av tidningar, som ofta var förespråkare för självständighet.thumb|175px|Självständighetsdatum för de afrikanska länderna1941 möttes den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt och den brittiske premiärministern Winston Churchill för att diskutera världen efter kriget. Resultatet av deras samtal var Atlantdeklarationen. Roosevelt krävde att i denna deklaration skulle inkluderas koloniernas autonomi. Direkt efter kriget så ansågs de afrikanska kolonierna vara "barn" och "omogna" och därför infördes demokratiskt styre enbart på lokal nivå.
Under 1930-talet hade kolonialmakterna stött en liten elit av ledare som hade utbildats i västerländska universitet. Bland dessa afrikanska ledare återfinns många nationalister som Kenyatta (Kenya), Kwame Nkrumah (Guldkusten, Ghana), Léopold Senghor (Senegal) och Houphouët-Boigny (Elfenbenskusten) vilka sedermera blev ledare för självständighetssträvandena i sina respektive länder.
Konsekvenser Det brittiska imperiet byggde till stor del på indirekt styre och åtskillnad mellan koloniserade och kolonisatörer. Det franska imperiet var mer centraliserat och inriktat på assimilation. Det ledde till att frigörelsen från Frankrike ofta blev våldsammare, illustrerat av till exempel Algeriets frigörelsekrig.Nationalencyklopedin, på internet, 3 november 2009, uppslagsord: avkolonisering I vissa nybyggarkolonier fanns det bland nybyggarna ett utbrett missnöje mot införandet av ett demokratiskt styressätt.
Afrika efter avkoloniseringen har kännetecknats av politisk instabilitet, ekonomisk katastrof och en tung skuldbörda.
Tidslinje Land Koloni Kolonialmakt Självständighetsdatum Första statschef Liberia Cape Mesurado Colony Colony of Liberia Commonwealth of Liberia USA 26 juli 1847 Joseph Jenkins Roberts Sydafrikanska unionen Kapkolonin Natalkolonin Oranjeflodskolonin Transvaalkolonin Förenade kungariket Storbritannien och Irland31 maj 1910 Louis Botha Kungariket Egypten Sultanatet Egypten28 februari 1922 Fuad I Kejsardömet Etiopien Italienska Östafrika Kungariket Italien 31 januari 1942 Haile Selassie I Emiratet Cyrenaica Allierad militär administration (Libyen) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland 1 mars 1949 Idris I Kungariket Libyen Allierad militär administration (Libyen) Franska Fezzan Emiratet Cyrenaica Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland Fjärde franska republiken Emiratet Cyrenaica 24 december 1951 Idris I Sudan Anglo-egyptiska Sudan Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland Republiken Egypten 1 januari 1956 Ismail al-Azhari Tunisien Franska protektoratet Tunisien Fjärde franska republiken 20 mars 1956 Muhammad VIII al-AminHabib Bourguiba Marocko Franska protektoratet Marocko Tanger Spanska protektoratet Marocko Spanska Västafrika Ifni Spanska Sahara Fjärde franska republiken Kungariket Spanien 2 mars 1956 7 april 1956 10 april 1958 4 januari 1969 14 november 1975 Mohammed V Ghana Guldkusten Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland 6 mars 1957 Kwame Nkrumah Guinea Franska Guinea (Franska Västafrika) Fjärde franska republiken 2 oktober 1958 Sékou Touré Kamerun Franska Kamerun Brittiska Kamerun Femte franska republiken Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland 1 januari 1960 1 juni 1961 1 oktober 1961 Ahmadou Ahidjo Togo Franska Togoland Femte franska republiken 27 april 1960 Sylvanus Olympio Mali Malifederationen 20 juni 1960 Modibo Keita Senegal Malifederationen 20 juni 1960 Léopold Senghor Madagaskar Franska Madagaskar 26 juni 1960 Philibert Tsiranana Kongo-Léopoldville Belgiska Kongo Belgien 30 juni 1960 Joseph Kasa-Vubu och Patrice Lumumba Somalia Brittiska Somaliland Förvaltarskapsområdet Somalia Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland Italien 26 juni 1960 1 juli 1960 Muhammad Haji Ibrahim Egal Aden Abdullah Osman Daar Somaliland Somalia Somalia 18 maj 1991Abdirahman Ahmed Ali Tuur Republiken Dahomey Franska Dahomey (Franska Västafrika) Fortet São João Baptista de Ajudá Femte franska republiken Andra portugisiska republiken 1 augusti 1960 31 juli 1961 Hubert Maga Niger Nigerkolonin
(Franska Västafrika) Femte franska republiken 3 augusti 1960 Hamani Diori Republiken Övre Volta Franska Övre Volta
(Franska Västafrika) 5 augusti 1960 Maurice Yaméogo Elfenbenskusten Franska Elfenbenskusten
(Franska Västafrika) 7 augusti 1960 Félix Houphouët-Boigny Tchad Franska Tchad
(Franska Ekvatorialafrika) 11 augusti 1960 François Tombalbaye Centralafrikanska republiken Ubangi-Shari
(Franska Ekvatorialafrika) 13 augusti 1960 David Dacko Republiken Kongo Franska Kongo
(Franska Ekvatorialafrika) 15 augusti 1960 Fulbert Youlou Gabon Franska Kongo
(Franska Ekvatorialafrika) 17 augusti 1960 Léon M'ba Nigeria Kolonin och protektoratet Nigeria Brittiska Kamerun Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland 1 oktober 1960 1 juni 1961 1 oktober 1961 Nnamdi Azikiwe Mauretanien Mauretanienkolonin
(Franska Västafrika) Femte franska republiken 28 november 1960 Moktar Ould Daddah Sierra Leone Brittiska Sierra Leone Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland 27 april 1961 Milton Margai Tanganyika Tanganyikaterritoriet 9 december 1961 Julius Nyerere Jamshid ibn Abdullah Kungariket Burundi Kungariket Burundi (Ruanda-Urundi) Belgien 1 juli 1962 Ntare V Rwanda Kungariket Rwanda (Ruanda-Urundi) 1 juli 1962 Grégoire Kayibanda Algeriet Franska Algeriet Femte franska republiken 3 juli 1962 Ahmed Ben Bella Uganda Protektoratet Uganda Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland 9 oktober 1962 Milton Obote Kenya Kenyakolonin 12 december 1963 Jomo Kenyatta Folkrepubliken Zanzibar och Pemba Sultanatet Zanzibar 12 januari 1964 Abeid Karume Malawi Nyasaland 6 juli 1964 Hastings Kamuzu Banda Zambia Nordrhodesia 24 oktober 1964 Kenneth Kaunda Gambia Gambiakolonin 18 februari 1965 Dawda Kairaba Jawara Rhodesia Sydrhodesia 11 november 1965 (officiellt inte erkänd) 17 april 1980 (erkänd) Ian Smith (officiellt inte erkänd)Robert Mugabe (erkänd) Botswana Bechuanalandprotektoratet 30 september 1966 Seretse Khama Lesotho Basutoland 4 oktober 1966 Leabua Jonathan Mauritius Brittiska Mauritius 12 mars 1968 Veerasamy Ringadoo Swaziland Brittiska Swaziland 6 september 1968 Sobhuza II Ekvatorialguinea Spanska Guinea Kungariket Spanien 12 oktober 1968 Francisco Macías Nguema Guinea-Bissau Portugisiska Guinea Tredje portugisiska republiken 24 september 1973 (officiellt inte erkänd) 10 september 1974 (erkänd) Luís Cabral Folkrepubliken Moçambique Portugisiska Östafrika 25 juni 1975 Samora Machel Kap Verde Portugisiska Kap Verde 5 juli 1975 Aristides Pereira Komorerna Franska Komorerna Femte franska republiken 6 juli 1975 Ahmed Abdallah São Tomé och Príncipe Portugisiska São Tomé och Príncipe Tredje portugisiska republiken 12 juli 1975 Manuel Pinto da Costa Folkrepubliken Angola Portugisiska Västafrika 11 november 1975 Agostinho Neto Sahariska arabiska demokratiska republiken1 Spanska Sahara Marockanska Sahara Mauretanien Spanien Marocko Mauretanien 17 februari 1976 El-Ouali Mustapha Sayed Seychellerna Brittiska Seychellerna Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland 29 juni 1976James Richard Marie Mancham Djibouti Franska Afar- och Issaterritoriet Femte franska republiken 27 juni 1977 Hassan Gouled Aptidon Namibia Sydvästafrika Sydafrika 21 mars 1990 Sam Nujoma Eritrea Etiopiens Övergångsregering Transitional Government of Ethiopia 24 maj 1993 Isaias Afwerki Sydsudan Södra Sudan Sudan 9 juli 2011 Salva Kiir Mayardit 1 Det spanska kolonialstyret över Västsahara tog de facto slut när territoriet delades mellan Mauretanien och Marocko (som annekterade hela området 1979) och den utropade självständigheten av Sahariska arabiska demokratiska republiken är till dags dato ineffektiv. Eftersom Spanien inte har någon legal rätt att ge bort Västsahara, så anses enligt internationell rätt territoriet fortfarande vara under spanskt styre; men det styrs de facto av Marocko.
Se även Kolonialism Avkolonisering Kapplöpningen om Afrika
Referenser
Noter
Tryckta källor Michael Crowder, The Story of Nigeria, Faber and Faber, London, 1978 (1962) Understanding Contemporary Africa, April A. Gordon and Donald L. Gordon, Lynne Riener, London, 1996 Vincent B. Khapoya, The African Experience, Prentice Hall, Upper Saddle River, NJ, 1998 (1994) Ali A. Mazrui ed. General History of Africa, vol. VIII, Unesco, 1993 Kevin Shillington, History of Africa, St. Martin's Press, New York, 1995 (1989)
Kategori:Afrikas historia Kategori:Kolonialism i Afrika Kategori:Efterspel till andra världskriget