Ralița Mihăileanu, född 1823, död 1881, var en rumänsk skådespelare.
Hon tillhörde pionjärgenerationen av de första utbildade professionella rumänska skådespelarna. Hon var en av fem första flickor som accepterades vid Rumäniens första dramaskola på 1830-talet, och ingick i det första rumänspråkiga teatersällskap som invigde den rumänska nationalteatern 1852.
Biografi Mihăileanu uppgavs komma från ett fattigt hem och var analfabet när hon blev medlem i dramaskolan.
Utbildning Mihăileanu studerade musik och skådespel vid Societatea filarmonică, den första dramaskolan i Rumänien, som hade grundats av den rumänska teaterns pionjär Costache Aristia. Hon var en av fem flickor som antogs som elever efter skolans grundande, av vilka tre tog examen, och har kallats för en av Rumäniens första tre pionjärskådespelerskor: Eufrosina Popescu, Caliopi Caragiale och Ralița Mihăileanu. Hon tillhörde den första generationen av inhemska rumänska professionella skådespelare.Teodor Bălan, Istoria teatrului românesc în Bucovina, Editura Academiei Române, 2005, Dimitrie C. Ollănescu uppger att hon börjat skolan helt obildad, "hade Ralita sådan kärlek och iver för teater", som Ollănescu noterar, att "i den första pjäsen som eleverna vid filharmoniska skolan framförde (29 augusti 1834) skapade hon rollen som Palmira från Voltaires Fanatism med mycket sanning och passion".Dimitrie C. Ollănescu, Teatrul la români, ediție îngrijită, prefață, note și comentarii de Cristina Dumitrescu, București, Editura Eminescu, 1981, p. 181.
Karriär
Bland Mihăileanus roller nämns prinsessan Azema i Rossinis opera Semiramis, och i vaudevillen Triumfu amorului av Enrich Winterhalder, där hon också fick sjunga, och gjorde ett gott intryck i båda föreställningarna, även om hennes röst inte ansågs kunde mäta sig med Caliopes och Frosa Vlastos röster. Om hennes framträdande i Triumfu amorului skrevs det till exempel i Gazeta Teatrului Național följande: "Fröken Ralița spelade sin roll till perfektion och sångmässigt nådde hon inte upp till Madam Caliope och Dla Vlasto, men hennes uttryck och livlighet gottgör bristen på en röst, som ändå är behaglig".Apud Aristizza Romanescu, 30 de ani. Amintiri, București, Editura Librăriei Socec & Co, 1904, p. 362. Hon spelade fram till slutet av 1870-talet, med specialisering i rollerna som soubrette, sedan mor och slutligen "duenna". Hon beskrivs som en energisk artist och en omtyckt kollega, dock med felet att klä sig pråligt och illa passande till sin roll under en tid när skådespelare ännu designade sina egna kostymer.
Liksom många andra elever vid skolan anställdes hon vid Costache Caragiales teatersällskap, som uppträdde på olika tillfälliga scener i Bukarest fram till att den kom att utgöra personal vid Nationalteatern, Bukarest, när denna invigdes 1852. Omkring 1855 var Ralița en del av den stora teatertruppen, som utövare av rollerna som "ädel och spännande mor" 18 , med en månadslön på 400 lei (mindre än Fani Tardini, utövaren av rollerna som "hjältinna", och Mali Cronibace, truppens första dam, som var och en fick 700 lei per månad, eller än Costache Caragiali och Costache Mihăileanu, som fick de högsta beloppen: 1000 respektive 800 lei). 1862 arbetade hon vid Craiova-truppen under ledning av Teodor Teodorinis, tillsammans med sin make; 1863 vid Mihail Pascalys sällskap, 1867-68 vid nationalteatern, och efter ett uppehåll åter vid nationalteatern 1877.
Hon gifte sig med skådespelaren Pavel Stoenescu, och blev mor till skådespelaren Maria Petrescu (1845-1917), som hade en sextio år lång framgångsrik karriär vid Craiova-teatern, först som hjältinna och sedan som mödrar i melodramer.
Referenser
Kategori:Födda 1823 Kategori:Avlidna 1881 Kategori:Kvinnor Kategori:Rumänska skådespelare under 1800-talet