Rälsskjutare (rail shooter, även on-rails shooter) är en undergenre inom skjutspel där spelarens rörelse är begränsad till en förutbestämd bana. Spelaren kan vanligtvis inte styra sin position fritt, utan färdas automatiskt genom spelvärlden medan fokus ligger på att sikta, skjuta fiender och undvika attacker. Spelupplägget liknar ofta ett spöktåg i en nöjespark, där spelaren följer en fast rutt som på räls.
Genren förekommer både i tredjepersons- och förstapersonsperspektiv, och är särskilt vanlig i arkadspel och så kallade ljuspistolspel. I modern tid är genren relativt ovanlig, men förekommer fortfarande i vissa spel samt som enskilda sekvenser i andra genrer.
Spelupplägg I rälsskjutare rör sig spelarfiguren automatiskt längs en förutbestämd bana. Spelarens huvudsakliga uppgift är att sikta och skjuta fiender samt undvika inkommande attacker. Interaktionen är därmed mer begränsad jämfört med andra skjutspel, vilket ofta leder till ett mer arkadliknande och tempoorienterat spelupplägg.
Många spel inom genren innehåller flygande farkoster eller fordon, men det finns även exempel där spelaren rör sig till fots eller med andra transportmedel. Vissa spel erbjuder alternativa vägar eller val under spelets gång, vilket ger en viss grad av variation trots den fasta rörelsen.
Historia Genren har sitt ursprung i arkadhallar under 1980-talet, med tidiga och inflytelserika titlar som Space Harrier (1985) och After Burner (1987), båda utvecklade av Sega. Dessa spel etablerade grunden för genren genom att kombinera snabb rörelse längs en fast bana med intensiv skjutmekanik.
Under 1990-talet vidareutvecklades genren med införandet av tredimensionell grafik. Star Fox (1993) bidrog till att popularisera rälsskjutare på hemkonsoler genom användning av 3D-grafik. Senare titlar som Star Fox 64 (1997) fick stor uppmärksamhet för sin grafik, bandesign och möjligheten till alternativa vägar genom spelet.
Parallellt blev förstapersonsbaserade rälsskjutare populära i arkadhallar, särskilt genom så kallade ljuspistolspel som Time Crisis (1995) och The House of the Dead (1996). Även spel som Panzer Dragoon (1995) och dess uppföljare Panzer Dragoon II Zwei (1996) fick god kritik.
Ett avvikande exempel var Pokémon Snap (1999), som istället för strid fokuserade på att fotografera varelser i spelvärlden och bidrog till att etablera en närbesläktad genre.
Mot slutet av 1990-talet minskade genrens popularitet, delvis på grund av kritik mot dess begränsade spelmekanik.
Återkomst under 2000-talet Genren fick en tillfällig återkomst i samband med introduktionen av rörelsekänsliga kontroller i mitten av 2000-talet. Särskilt Wii och dess handkontroll Wii Remote gjorde det möjligt att efterlikna arkadliknande ljuspistolspel i hemmet.
Flera titlar släpptes under denna period, däribland The House of the Dead: Overkill (2009), Dead Space: Extraction (2008) och Resident Evil: The Darkside Chronicles (2009). Dessa spel utnyttjade rörelsekontroller för att skapa en mer interaktiv upplevelse.
Även Sin and Punishment: Star Successor (2009) fick uppmärksamhet för sin tekniska presentation och sitt spelupplägg.
Modern utveckling Efter denna period avtog genrens popularitet återigen, och nyutgivningar har varit sporadiska. Vissa moderna spel innehåller dock sekvenser inspirerade av rälsskjutare, även om de i övrigt tillhör andra genrer.
Genren förekommer även i mindre produktioner, såsom Rogue Flight och Ex-Zodiac, som inspirerats av tidigare spel i genren.
Se även Förstapersonsskjutare Tredjepersonsskjutare
Referenser
Kategori:Datorspelsgenrer