Knud Gislesen, född 29 december 1801 i Hjartdal, död 20 maj 1860 i Tromsø, var en norsk skolman och biskop.
Gisleson var en bondeson, var efter sin konfirmation under fem vintrar omgångsskollärare i hembygden, medan han om sommaren hjälpte fadern i lantbruket. Som huslärare hos en av prästerna i trakten började han på egen hand att lära sig grunderna i klassiska språk, fick därefter vägledning hos ett par av grannprästerna och kom 1825 till Kristiania, där han erhöll fri undervisning hos flera av universitetslärarna, och blev 1826 student och 1830 candidatus theologiæ. År 1833 utnämndes han till komminister i Asker, med vilket ämbete var förenat ledningen av det samma år inrättade skollärarseminariet där. Hans verksamhet på denna post fick stor betydelse för den norska folkskolan, både därvid, att där under hans ledning utbildades en stor mängd duktiga lärare – bland hans mest kända elever var diktaren Aasmund Olavsson Vinje – och därvid, att Asker seminarium blev mönster för de senare inrättade stiftsseminarierna i Norge. År 1836 företog han med offentlig understöd en resa i Danmark och hertigdömena för att bekanta sig med seminarier och liknande anstalter i dessa länder, och 1849–1850 besökte han delvis i seminariets intresse för egen räkning en stor del av Europas länder. Vad han som gammal skolman med ett utpräglat praktisk blick lärde sig på dessa resor, försökte han efter hemkomsten överföra på administrationen och undervisningen vid Asker seminarium.
Det dubbla ämbetet som präst och skolföreståndare fann Gislesen efter 22 års verksamhet alltför tungt för sin stigande ålder, och han sökte och fick därför 1855 Gjerpens pastorat vid Skien. Där stannade han dock endast några få månader, då han redan samma år utnämndes till biskop i Tromsø stift. I juli 1856 tillträdde han detta ämbete, kanske det svåraste i Norska kyrkan på den tiden. Det pågick i stiftsstaden och stiftet en högt gående religiös jäsning, framkallad av den av Gustav Adolph Lammers ledda frireligiösa rörelsen och den därmed sammanhängande lärostriden om barndopets giltighet. Rörelsen hade en svärmisk och våldsam karaktär, i den grad, att biskopens hustru i augusti 1856 i ett brev till Gisle Johnson uttryckte sin fruktan för, att de mest vilda och lidelsefulla av de ur statskyrkan utträdda svärmarna hade planerat ett mordiskt överfall på biskopens folk, i likhet med de några år tidigare i Kautokeino av læstadianska kväner utförda våldshandlingarna. Efterhand lade dock svärmeriet sig, och sekternas inflytande minskade, medan den nya biskopens outtröttliga arbete bar frukt både för kyrkan och skolan under de få år, han stod i spetsen för stiftet. Utanför Tromsø kyrka uppfördes 1863 ett minnesmärke på hans och hustruns grav.
Referenser
Kategori:Norska biskopar Kategori:Norska skolledare Kategori:Födda 1801 Kategori:Avlidna 1860 Kategori:Män Kategori:Personer från Telemark fylke