Barnbrännarestenen var en numera försvunnen gränssten i Kumla, belägen vid det område där ägorna till Kumla by, Fylsta och Södra Mos möttes. Stenen var ett stort stenblock och finns belagd på historiska kartor från 1600-talet. Den stod under 1900-talet vid Norrmalmsgatan i Kumla och sprängdes 1942 när gatan drogs fram mot Mossbanegatan.
Historia
Stenen är känd från Gabriel Thorings karta över Kumla by från 1699. På kartan beskrivs den som en stor, jordfast, trekantig sten i utmarken och anges med namnet Barnebrännsten. Stenens läge sammanföll med gränsen mellan Kumla bys, Fylstas och Södra Mos ägor.
Stenen var en av två historiskt belagda stenar i Kumlabygden med namnet Barnbrännesten. Den andra låg i Kilamossen på gränsen mellan Kumla, Hardemo och Kräcklinge socknar. Samzelius framhöll att båda stenarna låg i äldre utmarker och fungerade som gränsmärken.
Den sten som låg vid Norrmalmsgatan fanns kvar ännu under första hälften av 1900-talet. Enligt en notis i Kumla Julblad 1950 låg ett större stenblock vid Norrmalmsgatan och utgjorde tidigare gräns mellan Kumla, Fylsta och Södra Mos byar. När gatan iordningställdes och drogs fram mot Mossbanegatan sprängdes stenen och jämnades med marken.
I Kumla Julblad 1951 efterlystes fotografier av stenen eller av den del av staden där den hade stått. Där anges att stenen förekom på äldre kartor under namnet Barnbrännarestenen.
Namnet
Namnet Barnbrännesten har i folkliga berättelser förknippats med föreställningen att barn skulle ha bränts vid stenen. Det finns dock inget belägg i det material som Samzelius behandlade för att barn faktiskt skulle ha bränts vid stenen. Han framhöll att äldre domböcker innehåller uppgifter om barnamord, men att han inte fann något som gav stöd för att barn skulle ha bränts vid Barnbrännestenarna.
Samzelius föreslog i stället att namnet kunde ha samband med äldre gränsritualer där barn användes som vittnen till gränser och utsattes för någon form av fysisk minnesbeta för att de skulle minnas platsen. Han jämförde med belägg från andra delar av Europa där barn vid gränsvisningar kunde utsättas för smärta vid gränsstenar. Han tolkade därför bränna i namnet som besläktat med betydelsen i uttrycket näsbränna, alltså något som ger en varaktig minnesbeta.
Denna tolkning är en hypotes av Samzelius och bör inte framställas som säkert fastställd. Han framhöll själv svårigheterna med att avgöra namnets ursprung och grundade sin förklaring på jämförelser med gränsseder på andra håll i Europa.
Referenser
Vidare läsning
Samzelius, Jonas L:son (1953). Barnbrännestenarna. Kumla Julblad.
Kategori:Kumla kommun