Cornelis "Kees" de Jager, född 29 april 1921 i Den Burg i Noord-Holland, död 27 maj 2021 i Den Burg,Professor Kees de Jager overleden var en nederländsk astronom. Han specialiserade sig på att förutsäga solvariationer för att bedöma solens inverkan på framtida klimat. de Jager var generalsekreterare för IAU från 1967 till 1973 och var tidigare chef för SRON (Space Research Organization Netherlands) i Utrecht. Han var ledamot i Committee for Skeptical Inquiry och spelade en viktig roll i den europeiska skeptiska rörelsen, som den första ordföranden för både Stichting Skepsis och European Council of Skeptical Organisations.

Biografi de Jager tillbringade sina skolår i Nederländska Ostindien. År 1939 hörde de Jager professor Minnaert tala och sade: "Jag var så fascinerad av vad han sade att jag just då och där bestämde mig för att studera astronomi." Från 1939 till 1945 studerade han matematik, fysik och astronomi vid Utrechts universitet. Den 13 oktober 1952 doktorerade han med en avhandling med titeln "Solens vätespektrum". Hans handledare var Marcel Minnaert.

Sol- och stjärnforskning de Jager arbetade med stjärnor och solfysik, och var en av grundarna och redaktörerna för tidskriften Solar Physics i samband med detta. År 1980 var han huvudforskare för Hard X-ray Imaging Spectrometer (HXIS) på satelliten Solar Maximum Mission. Hans arbete med solutbrott utfördes ofta i samarbete med Zdeněk Švestka.

Från och med 1978 utförde de Jager uppmärksammade arbeten med de mest lysande stjärnorna, kända som hyperjättar. Från 1960 till 1986 var de Jager professor vid Utrechts universitet.

Sol-klimat-relationer de Jagers senare forskning var inriktad på att förutsäga solens variation för att bedöma solens inverkan på det framtida klimatet. Solaktivitet definieras vanligtvis av solens toroidala magnetfält, fältkomponenten parallell med solens ekvator. Solfläckar är ett uttryck för denna komponent. de Jager introducerade solens poloidala fält, som förbinder dess två poler, som en faktor av möjligen liknande betydelse. Han använde proxyvärden för båda komponenterna och tog under en 19-årsperiod löpande medelvärden för att eliminera alla effekter som bara varar en eller två solcykler.Yaskell, S. H., Grand Phases On The Sun: The case for a mechanism responsible for extended solar minima and maxima (Trafford: 2013)

Därefter ritade han båda komponenterna i ett diagram och skapade därmed ett experimentellt fasporträtt. Banan för de två komponenterna gick från låg till hög aktivitet runt 1923. Runt 2006 har samma punkt passerats i motsatt riktning. Således förväntas solaktiviteten under 2000-talet vara lägre än den var under större delen av 1900-talet. En minskad solaktivitet innebär mindre energitillförsel till jorden som en del av jordens energibudget, vilket delvis motverkar klimatförändringarna.

de Jager förutsatte att solens magnetiska aktivitet är den mest betydande bidragande faktorn till troposfäriska temperaturer, med polaraktivitet också betydande. Han förutsatte att genom att subtrahera dessa faktorer från temperaturer som registrerats under de föregående 400 åren kunde temperaturtoppar och -dippar observeras, vilket förklarar den senaste tidens ökning av den globala uppvärmningen.

Liknande teorier har förkastats av andra klimatforskare eftersom solaktivitet och globala temperaturer har divergerat sedan 1975, med minskad energiproduktion från solen och fortsatt ökande jordtemperaturer. Dessutom skulle en uppvärmning som uteslutande orsakas av solen resultera i en jämn uppvärmning i hela atmosfären, snarare än den observerade kylningen i den övre atmosfären och uppvärmningen i den nedre atmosfären som är förknippad med växthusgaser.

Cyklosofi

de Jager utvecklade en presentation från 1990 vid International Skeptics Conference och publicerade en artikel för Skeptical Inquirer där han parodierar numerologi. I Adventures in Science and Cyclosophy hävdar de Jager att pseudovetenskapligt resonemang många gånger ignorerar sammanträffanden som handlar om förhållandet mellan objekt när det finns obegränsade datapunkter. Han menar att mätningar kring de stora pyramiderna har använts för att visa ett samband med astronomi. För att göra det, förklarar han, kan vem som helst använda de stora talens lag för att relatera till vad man än vill, för att försöka bevisa att det finns ett samband. Som en illustration använder han exemplet med sin cykel och kosmos. Entusiaster för denna formel har skapat en webbplats som låter besökare skicka in data för att replikera de Jagers experiment.

Enligt Kendrick Frazier, som deltog i den andra världsskeptikerkongressen 1998 i Heidelberg i Tyskland, fick de Jagers "tomma" beskrivning av hur han gjorde mätningar i hela sitt hus, vilket visade "absurditeterna hos dem som fäster stor mystisk betydelse vid mätningar av den stora pyramiden", publiken att "få rysningar". Tydligen "ligger hans hem i ett astronomiskt observatorium, en plats, sa han, 'som kan vara mycket nära kosmos och väl mottaglig för dess otroliga krafter.'"

Andra aktiviteter

de Jager var generalsekreterare för IAU från 1967 till 1973 och tidigare chef för observatoriet i Utrecht. År 1981 blev de Jager en av grundarna av Världskulturrådet. Han var den första ordföranden för Stichting Skepsis från 1987 till 1998, den första ordföranden för Europeiska rådet för skeptiska organisationer från 1994 till 2001, och var även ledamot i Committee for Skeptical Inquiry.

de Jager anslöt sig till sina CSI-kollegor genom att skriva under namninsamlingen "Förnekare är inte skeptiker" som ber media att sluta referera till klimatförnekare som skeptiker, med namninsamlingen som slår fast att "riktig skepticism främjar vetenskaplig undersökning, kritisk forskning och användningen av förnuft vid granskning av kontroversiella och extraordinära påståenden", inte "förkastande av idéer utan objektiv övervägning".

Han talade om astrologi vid World Skeptics Congress 1996.

Utmärkelser och priser År 1969 blev de Jager medlem av Kungliga Nederländska Vetenskapsakademin. År 1990 valdes han in i Academia Europaea.

1974 Karl Schwarzschild Medal 1984 Prix Jules Janssen 1988 Gold Medal of the Royal Astronomical Society for Astronomy 1988 George Ellery Hale Prize by the Solar Physics Division of the American Astronomical Society 1990 Committee for Skeptical Inquiry In Praise of Reason Award presenterad till de Jager för hans "notable contributions to science and his vigorous criticism of pseudoscience."

Asteroiden 3798 de Jager fick sitt namn efter honom.

År 2021 instiftade Springer Nature Kees de Jager-priset till ära för grundaren och redaktören för tidskrifterna Solar Physics och Space Science Reviews samt bokserien Astrophysics and Space Science Library. Priset delas ut årligen till den bästa artikeln i tidskriften Solar Physics.

Referenser

Noter

Externa länkar

Cornelis de Jager homepage (archive)

Kategori:Nederländska astronomer Kategori:Nederländska fysiker Kategori:Astrofysiker Kategori:Nederländska professorer Kategori:Personer verksamma vid universitetet i Utrecht Kategori:Mottagare av Jules Janssens pris Kategori:Mottagare av Royal Astronomical Societys guldmedalj Kategori:Astronomer under 1900-talet Kategori:Fysiker under 1900-talet Kategori:Nederländska forskare under 1900-talet Kategori:Nederländska hundraåringar Kategori:Födda 1921 Kategori:Avlidna 2021 Kategori:Män Kategori:Personer från Noord-Holland Kategori:Alumner från Utrechts universitet