Franska revolutionen ( ) var en revolution i Frankrike under slutet av 1700-talet som kraftigt påverkade landets politiska och sociala struktur. Revolutionen anses ha inletts med stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 och avslutats med Napoleon Bonapartes statskupp i november 1799, Brumairekuppen.
Revolutionen orsakades av flera händelser och processer. Under 1700-talet hade upplysningsfilosofer som Voltaire och Rousseau lyft fram nya tankar om hur en stat kunde organiseras baserat på förnuft. Den ekonomiska och sociala ojämlikheten mellan olika klasser i Frankrike var hög, där en stor del av skatterna betalades av bönder och borgare, medan adel och präster i flera fall var undantagna skatt. Den franska staten var dessutom djupt skuldsatt efter militära engagemang i bland annat sjuårskriget och det amerikanska revolutionskriget.
Revolutionen innebar att första franska republiken utropades 1792, men hade även stor inverkan på övriga Europa och världen, och definieras som början på senmodern tid. Revolutionen ledde till att feodala privilegier avskaffades, samhällen sekulariserades, metersystemet spreds och att total krigföring uppfanns.Bell, David Avrom (2007). The First Total War: Napoleon's Europe and the birth of warfare as we know it. New York: Houghton Mifflin Harcourt. sidan. 51. . "The French Revolution, which began in 1789 and led to the total war of 1792–1815...." Detta gjorde Frankrike framgångsrikt i Franska revolutionskrigen, vilket ledde till att en rad europeiska monarkier ersattes av republiker. Manlig rösträtt infördes en kort period 1792, och mer långvarigt efter februarirevolutionen 1848 då andra franska republiken utropades. I förlängningen bidrog de båda franska revolutionerna till såväl socialistiska revolutioner som till spridande av liberal demokrati. Den franska revolutionen hade stor betydelse för den ryska revolutionen 1905 och dess idéer inspirerade Mao Zedong i att bygga en kommunistisk stat i Kina.Hanson, Paul (2009). Contesting the French Revolution. Blackwell Publishing. . Sid 3.
Orsaker
Den gamla ordningen Under 1700-talet framstod den gamla samhällsordningen i Frankrike - l'ancien régime - som förlegad och ineffektiv. Frankrike hade flera inslag av feodalism och en absolut monark, samtidigt som skatterna fördelades ojämlikt mellan klasser och regioner. Inom staten fanns en väldig byråkrati som av många främst tycktes existera för att ge arbete åt en särskild klass av ämbetspersoner. vänster|miniatyr|Karikatyr från 1780-talet som visar hur Tredje ståndet bär adeln och prästerskapet på sin rygg, en bild som ville visa på de sociala och politiska orättvisor som fanns i tidens Frankrike
Sociala och ekonomiska orättvisor De breda folklagren hade ofta ont om mat samtidigt som den övre delen av adeln levde ett luxuöst liv med hög konsumtion, vilket gjorde att spänningarna mellan klasserna var hög. Adeln var i flera fall undantagna skatt, bland annat jordskatten taille. Den katolska kyrkan, som ägde ca 10% av marken i Frankrike, hade inga skatteplikter alls utan betalade en frivillig avgift till staten. Även om både prästerskapet och adeln hade många privilegier så var det inte en poilitiskt homogen grupp. Så väl bland präster som inom adeln fanns det de som ville ha ett systemskifte, där vissa ville se en konstitutionell monarki och vissa som till och med förordade en republik.Magnusson 2004, s. 74
Skattesystemet innebar att bönderna fick betala en oproportionerligt stor del av skatten. Beräkningar visar att mellan en tredjedel och hälften av en jordbrukares inkomst gick till skatter, samt avgifter till kyrka och feodalherrar. Trots att en stor del av rikedomen genererades i andra sektorer så stod jordbruksfastigheter för mer än hälften av skatteinkomsterna.
En växande medelklass Medelklassen eller borgarklassen hade under åren före revolutionen växt och fått allt större makt. I klassen ingick bland annat rika köpmän, byråkrater, hantverkare och vissa arbetargrupper. Samtidigt saknade många borgare formell politisk makt, något man aktivt strävade för att uppnå. Under revolutionen kom medelklassen att spela en central roll tillsammans med liberaler från prästerskapet och adeln, inte minst i revolutionens inledande faser. Även om ungefär hälften av bönderna var fattiga eller jordlösa, så fanns det en betydande grupp bönder som ägde land och även hade tillgodogjort sig utbildning och högre levnadsstandard. De ville, precis som borgarna, avskaffa de feodala institutionerna för att kunna få möjligheter att bruka jorden som adliga jordägare.
Föråldrade institutioner Vid ett flertal tillfällen under 1700-talet gjordes försök att förändra skattesystemet, vilket allt som oftast misslyckades på grund av motstånd från adeln och parlementen. Parlementen var domstolar som ansvarade för att registrera kungliga dekret, vilka genom registreringen räknades som lag. Domstolarna utvecklades successivt till en politisk och juridisk maktfaktor som stod emot försök från den franska kronan att reformera skattesystemet. Motståndet hade delvis sin grund i att välbärgade individer kunde köpa sig platser i domstolarna, något som utgjorde en inkomstkälla för staten men samtidigt gjorde det svårt att avsätta ledamöter. Den franska förvaltningen bestod dessutom av en rad överlappande system som hade byggts upp under flera århundraden, där olika regioner kunde ha olika bestämmelser och där de i olika grad var underställda kronan. Komplexiteten i den statliga administrationen blev ännu ett hinder till olika reformer.
Demografi och jordbruk Befolkningen i Frankrike - liksom i många delar av Europa - hade sedan åtminstone 1730 fått allt högre levnadsstandard med en lägre dödlighet, något som bidrog till en kraftig befolkningsökning. För hela Europa fördubblades befolkningen mellan 1715 till 1800 och i Frankrike levde det år 1789 ca 26 miljoner människor, något som satte ytterligare press på samhällsordningen. Situationen innebar en högre efterfrågan på mat och konsumtionsvaror. Den ökande befolkningen i kombination med systemet där jord delades mellan söner skapade ett underskott av jord, där hälften av bönderna helt saknade mark eller hade en marginell bit mark att bruka. Fördelningen av mark gjorde att många områden var mycket sårbara för dåliga skördar.
När man 1730 upptäckte guldfyndigheter i Brasilien ledde det till en generell prisökning i västvärlden och en gynnsam konjunktur. Runt 1770 vände trenden och ekonomiska kriser blev allt vanligare, med krav på sociala reformer som följd. Jordbruket - som var Frankrikes viktigaste näring - drevs ofta småskaligt och med låg avkastning, vilket ökade sårbarheten för regional missväxt och efterföljande hungersnöd. Årtiondena före revolutionen hade dock generellt gett goda skördar, något som vände på 1780-talet med fler år med missväxt. Samtidigt var den allmänna konjunkturen på nedåtgående, vilket ledde till allt högre priser och omfattande arbetslöshet. miniatyr|USA:s självständighetsförklaring var en central händelse under amerikanska frihetskriget 1775-83. Frankrike var militärt involverat i konflikten, något som kraftigt påverkade de franska statsfinanserna och som i förlängningen innebar att generalständerna behövde inkallas 1789.
Militära konflikter Frankrike drabbades av flera militära och diplomatiska motgångar under andra hälften av 1700-talet. Från 1756 bröt Frankrike sin tidigare allians med Preussen och lierade sig i stället med Österrike, vilket drog in landet i sjuårskriget (1756-63). Samtidigt pågick det fransk-indianska kriget (1754-63) i Nordamerika mot Storbritannien och deras kolonier, samt ett proxykrig i Indien mellan de Franska och Brittiska ostindiska kompanierna. På samtliga kontinenter led Frankrike nederlag: man förlorade kolonin Nya Frankrike till Storbritannien, tappade inflytande i Indien och den franska armén förlorade flera slag mot den preussiska militären.
Den 10 maj 1774 dog kung Ludvig XV och den unge och lättpåverkade Ludvig XVI ärvde tronen. Den nye kungen övertygades att involvera Frankrike i den amerikanska revolutionen för att försvaga Storbritannien, samtidigt som den franska statsskulden steg betydligt och idéer från de amerikanska revolutionärerna spred sig till Frankrike. Den franska statskassan pressade svårt av de militära engagemangen, samtidigt som man hade ingått ett ofördelaktigt handelsavtal med Storbritannien.
Upplysningen Upplysningsfilosoferna var en grupp intellektuella som baserat på tankegods från 1600-talsfilosofer som John Locke, René Descartes och Baruch Spinoza drog slutsatser om hur det politiska, ekonomiska och sociala livet bäst borde organiseras. Exakt vilka reformer som ansågs nödvändiga varierade, men Charles-Louis de Secondat Montesquieus, Voltaires och Jean-Jacques Rousseaus idéer tycktes implicera nödvändigheten av en revolution. Upplysningsidéerna spreds inte minst av de med högre utbildning genom olika "idésällskap" som dök upp vid tiden, exempelvis frimurarloger, jordbrukssällskap och lässalonger.
De bakomliggande faktorerna 1788 drabbades Frankrike av en missväxt som ledde till stigande livsmedelspriser, vilket gjorde att reallönerna för alla som fick sin lön i pengar sjönk drastiskt. Samtidigt gjorde en kris inom handeln och förlagsindustrin att arbetslösheten ökade. Efter det mycket dåliga skördeåret följde också en mycket hård vinter. Det gjorde att folk bröt sig in i hus och förråd för att skaffa mat och tak över huvudet. Dessutom hade den franska staten samma år hamnat i akut brist på pengar vilket tvingade Ludvig XVI att samtidigt som landet var i djup kris sammankalla generalständerna för att skapa ett fungerande beskattningssystem.Magnusson 2004, s. 75
Finansiell och politisk kris 1787-89 miniatyr|Notabelförsamlingen samlades 1787 för att försöka lösa Frankrikes finansiella problem genom reformer, vilket dock misslyckades År 1786 var det dags att betala lånen från krigsföretaget i Amerika, vilket föranledde finansministern Charles-Alexandre Calonne att uppsöka kung Ludvig XVI för att meddela att Frankrike inte kunde betala sina skulder. Calonne föreslog att en rad finansiella reformer skulle genomföras och att notabelförsamlingen skulle kallas in för att formellt godkänna reformerna. Tanken var att genom reformerna stärka Frankrikes kreditvärdighet och öppna möjligheter för nya lån till bättre räntevillkor.
Notabelförsamlingen avvisade dock Calonnes reformer och dess ordförande, hertigen av Orléans, krävde politiska reformer för att församlingen skulle gå med på förändringarna. Man menade att enbart generalständerna hade auktoritet att godkänna de radikala förslagen. Generalständerna bestod av första (adel), andra (präster) och tredje ståndet, där det sista bland annat omfattade borgare, bönder och arbetare. Det slutade med att kungen upplöste notabelförsamlingen och ersatte Calonne som finansminister med Étienne Charles de Loménie de Brienne.
Motstånd från parlementen Briennes förslag var att reformerna skulle införas genom att godkännas av de franska parlementen (en särskild typ av lagdomstol), särskilt den i Paris. Även här stötte man på patrull och parlementet i Paris krävde precis som notabelförsamlingen politiska reformer och att generalständerna inkallades för att acceptera de finansiella förslagen. Kung Ludvig reagerade genom att upplösa parlementet, vilket ledde till en häftig debatt där parlementet ville framställa sig själv som försvarare mot kunglig despotism. Med sitt motstånd mot kungamakten fick parlementen ett starkt folkligt stöd och när kungen upplöste domstolarna utbröt flera kravaller. Särskilt känd är kravallen i Grenoble den 7 juni 1788, där de tre ständerna i Dauphiné samlades utan kronans godkännande i vad som blivit känt som Kakeldagen.
Efter reaktionerna på parlementens upplösning backade kungen och beslöt att utnämna den populäre Jacques Necker som ny finansminister. Ludvig XVI bestämde i samråd med Necker även att generalständerna skulle sammankallas till maj 1789.